Medan Alice tänker på något bisarrt och skrattar, funderar Jocke ut nya oneliners.

DARLING: Vad är det mest amerikanska ni vet?
ALICE: Dubbelmoral.
JOCKE: Jo, det är det ju. Är det varmt på solen också? Jag säger tv för att det är bra symboliskt — det sprider sig över världen… Kulturimperialism!
DARLING: Men varför anses amerikanska saker ofta vara mycket koolare än annat?
JOCKE: Det där tror jag är något som är på väg bort. Det är något som lever kvar sen 50-talet då Amerika låg före med rocken, alla koola bilar, alla filmer, Hollywood och sånt. Idag är det många som tycker att USA är ganska töntigt.
ALICE: På många sätt är det kanske så, men samtidigt tror jag att det är amerikanarna själva som skapar den där koolheten. Och det gör de med sitt extrema självförtroende. Varenda gång jag har varit USA har jag kommit hem och känt mig stark och bra eftersom de peppar en så mycket. Hur dåligt det än går säger de bara: You can do it! Så jag tror att när de ska sälja en produkt som deras intellekt säger är jättetöntigt då marknadsför de det som värsta grejen eftersom de har en sån övertro på sig själva. Och så blir det värsta grejen!
JOCKE: De har en försäljarjargong. Jag tror inte ens de reflekterar över att det de säljer är dåligt, bra eller töntigt. De bara säljer stenhårt ändå.
— Det handlar ju om att sälja sig själv rå-mycket också. Hela det där landet är ju uppbyggt på ett annat sätt — inte rättvist någonstans — i USA är det bara: Du kan bli rik! Du kan bli en av de lyckligt lottade om du bara kämpar. Det är deras övergripande gemensamma filosofi. De kollar in alla fattiga losers och tycker att det är synd om dem, men ändå inte speciellt synd för om de tog sig i kragen kunde de också bli rika. ”Kolla bara på Donald Trump, han började med två tomma händer”. Det är hela den där grejen som är ryggraden i hela deras samhällsstruktur.
ALICE: Ja, men om man frågade uteliggarna själva skulle de säga: ”Ja, jag är uteliggare nu, men om jag ville skulle jag kunna vara USA:s president”.
JOCKE: Ja, alla har accepterat det där spelet… Men för chansen att bli en av de rika accepterar man också att genomsnittsnivån är ganska rutten.
— Det är teorin bakom försäljningsinstinkten och att man säljer sig själv och säger saker som: ”Don’t be a loser, be a winner!” Den grejen lurar många, både jänkare och utlänningar. Jag gillar USA på andra sätt — det finns så mycket bra musik, konst, mode och snygga bilar.
DARLING: Ni gillar helt enkelt saker som kommer från USA men inte attityden?
JOCKE: Nja, attityden har ju gjort de där sakerna. Attityden har ju fött fram de bra sakerna också. Hela mitt förhållande är dubbelt och målet är att ta det bästa av två världar.
ALICE: En sak jag gillar med Amerika är lagsporter. Jag tycker om när amerikanska gymnastiktjejer tävlar och deras tränare står och tittar på. Och så älskar jag när amerikaner går upp på prispallen. Då vill jag vara amerikan, för de är så dramatiska. De känner verkligen att flaggan går upp…
DARLING: Meh, de ser ju helt fanatiska ut då!
ALICE: Ja, hahaha, det är ju det som är så roligt — att de verkligen tror på sig själva. Det kan vara den minsta sport — som friidrott som inte alls är någon stor sport i USA — men de känner ändå att de har gjort något och står där och gråter som ingen annan skulle göra.
JOCKE: En typisk afroamerikans väg ut ur ghettot — sport eller musik. Det är lite deppigt också. Om du har starka ben och blir en bra löpare då kommer du ut därifrån men du lämnar alla andra bakom dig. Det är inget gemensamt ”nu gör vi något för att ändra situationen”, det är alltid den egna situationen de vill ändra på. Det är så djävla individualistiskt hela samhället.
DARLING: Och om man vill förändra något är man med i ”Ricki Lake”.
JOCKE: Ja, det är ett sånt bombardemang av media så det är ingen som orkar lyssna. Man måste säga allt i oneliners.
ALICE: Proffsminglandet! En amerikan kan verkligen prata om ingenting, men ändå få en att känna sig lite speciell.
DARLING: Fast det sjuka är ju att de bara minglar en gång…
ALICE: Ja, om man är ointressant kommer de aldrig mer tillbaka. Ha ha ha, jag vet!
JOCKE: De måste ju kolla först, om du är någon som är värd att känna. Sen efter ett tag kommer de fram till att: nej det var inte värt det, vi hörs.
ALICE: Eller när man pratar med amerikanare och efteråt slår ut vad samtalet har innehållit och kommer fram till att alla killar inom tre minuter har sagt att de har bil och jobb. Det är saker de måste säga: ”I’ve got a car”. Jaha! Det tycker jag är konstigt. Just att det är det första de säger. Det är ju förnedrande! Som om jag skulle bry mig om att han eller hon har bil eller inte.
JOCKE: ”Do you wanna go for a ride?”
ALICE: Hahaha. Nej, men med den meningen lägger de in: ”Jag är en lyckad person, jag är ansvarsfull”…
JOCKE: Ja, det betyder inte samma sak i Sverige. Se på mig: superlyckad och har inte ens körkort.
DARLING: Så fort jag åkte bil i USA ville jag att de skulle köra oss till hångelpunkterna, såna man ser på film och tv, men de visste knappt vad det var! Det var verkligen en besvikelse, det var ju därför jag åkte till L.A. En annan sak som ofta gör mig besviken är att mina favvopersoner verkar göra konstiga livsval — de blir scientologer, går på yoga och sånt. Varför?
ALICE: Det kan ju vara så att människor som gör stora saker som andra människor ser över hela världen, de söker någonting hela tiden. De är sökande människor.
JOCKE: Men är man sökare så söker man, blir man scientolog konstaterar man att man redan funnit. Att det är den rätta vägen… Är man sökare då är man aldrig så nöjd att man tycker: ”This is da shit”.
ALICE: Det tror jag är en fördom mot att tro. Det är ju tvärtom, det är ju bara ett instrument. Om man kommer till scientologin tror jag man fortsätter söka inom den tron, men att man får hjälp av det man lär sig där.
DARLING: Men om en brorsa går och blir gothare eller new agare… De är helt fel ute liksom, vad ska man göra då?
ALICE: Om någon av mina vänner väljer en inriktning då tycker jag det är intressant och vill lära mig så mycket som möjligt om det. Och så kan jag tänka: ”Vad skönt att det inte var jag som gick på det” Hahaha. Sen tänker jag, nu får jag insikt i den här sekten, religionen eller drogen utan att själv behöva använda det.
JOCKE: Fan, vilken hemsk cyniker! När man börjar inse att han börjar skjuta horse, du bara: ”Åh nu kan jag studera honom utan att själv behöva lida”. Inte försöka få honom att sluta eller någonting.
ALICE: Jag menar självklart att man ska få dem att sluta, knarka är ju hemskt! Jag menar om någon går med i en sekt eller så, då får man se det som att mångfald är bra och så får man ett nära vetenskapligt studie också.
— Man ska inte bry sig om någonting så länge inte människor skadar varandra eller sig själva. Då ska de få göra precis som de vill. Man får helt enkelt hoppas att man har sånt inflytande på sina kamrater att det aldrig händer. Att de ser likadana ut, gör samma saker, tycker likadant om allt och är helt normala och tråkiga.
JOCKE: Nej inte tycker likadant, men rätt!
ALICE: Sen blir man ju mer och mer lika, det tycker jag är skrämmande. Och att det därför blir bekvämt att vara med dem. Jag har två kompisar. Vi är alltid och vi tänker likadant så när man är med dem är det nästan som att vara själv. Jag behöver inte prata, man behöver inte göra någonting. Man kan fisa, rapa, peta sig i näsan, det är jätteskönt.
JOCKE: Skönt med polare som man sitter och fiser med…
— Kom över, vad gör du?
— Jag sitter här och fiser. Häng på!
— Ok.
ALICE: Ibland tänker jag: Idag ska jag försöka lära känna lite nya människor! Så jag gick på gymet och pratade lite med gymkillar. Jag tänkte: ”Här har jag människor som verkligen är olika mig, då ska jag bli vän med dem för det är bra för min utveckling som människa.”
JOCKE: Men just de!
ALICE: Ja, men var skulle jag gå någonstans? Jag försökte faktiskt med en tjej som jobbade på Åhléns, men hon såg mest rädd ut.
JOCKE: Kunde du inte ha valt någon som du var lite nyfiken på?
ALICE: Men gymkillar är väl jätteintressanta!
JOCKE: Jag har många olika polare, det är skönt. Jag känner igen den där situationen som du beskriver — med polare som man kan göra vad som helst med. Men det känns ingrott och sunkigt när det blir så för mycket. Även med mina bästa polare som jag känt hela livet skulle jag skämmas om jag gick och braxade i samma rum.
ALICE: Å vad du tog fasta på just det — det var mer ett uttryck!
JOCKE: Ja jag vet, men för mig är det laddat med respekt. Att fisa betyder för mig att att man skiter i vad folk tycker om en.
DARLING: Jag har kompisar som har blivit blasé på livet. Helt sorgligt. Vad ska man göra då?
ALICE: Jag tror det är bra att vara blasé en stund då och då.
JOCKE: Det kanske leder till att man vill kasta sig in i nya omständigheter, nya situationer där man inte står i full balans riktigt. Det är ju det som kan väga upp mot att vara blasé.
ALICE: Sen kanske det fyller den funktionen att man kan titta tillbaka på den perioden i sitt liv och tycka: ”Åh vad bra jag har det nu och vad tråkigt det var då”.

DARLING: En sak som jag tycker är märklig är en rubrik jag läste häromdagen: ”Vi gör bara musik vi själva tycker är bra” som om det skulle vara en grej!
JOCKE: Men det tycker jag är häftigt. Vilken integritet.
DARLING: Exakt, det är ju så det ska vara! Så varför slå upp det så stort?
JOCKE: Det är som att säga: Jag äter hellre god mat. Jag föredrar att gå på toaletten när jag är nödig. Jag föredrar att umgås med trevliga. Eller jag föredrar att lyssna på bra musik.
ALICE: Eller jag föredrar att titta på tv, med tv:n på.
DARLING: Har ni inte tänkt på att ett sånt uttalande ofta slås upp stort? När folk säger att de bara gör saker de själva står för och sånt…
ALICE: Men att göra saker man själv står för är en annan grej. Jag har gjort saker jag inte står för.
DARLING: Varför?
ALICE: Jag vågade och visste inte…
JOCKE: Det är ju skillnad. Man gör ju inte det medvetna valet: Det här står jag inte för — men jag gör det i alla fall. Men det är klart man gör misstag. Man har gjort ruttna låtar, men inte så att man i det ögonblicket inte tyckte att det var bra eller det bästa man kunde.
ALICE: Har du aldrig gjort en låt som du känt: ”Nä den här är inte så bra”, men så har någon sagt att ni var tvungna att ha med den i alla fall och så har du sagt ok?
JOCKE: Om jag kände att den verkligen stank skulle jag aldrig göra det. Däremot kan jag tycka nu i efterhand att det finns vissa saker… mycket, mycket få iförsig… som inte håller absolut toppklass.
ALICE: Hmm. Vänta, nu kom jag på det! Om man tidigare gjort saker som man inte tyckt var bra, men man gjorde dem ändå och sedan har tagit steget då man bara gör saker man tycker är bra, då vill man nog säga det. För då känns det ju stort för en själv. Men det kanske blir lite patetiskt i andra människors öron… Jag kan känna så — att jag idag bara gör saker som jag vill.
JOCKE: Vad du vill? Det du vill kan ju vara att göra ett skitjobb för pengar för att du vill ha pengar att köpa julklappar för. Vill? Nej jag vill inte göra den reklamfilmen, men jag vill ha pengarna och det bra som följer med det. Det där beror ju på vad man menar.
ALICE: Jo men om man är helt ekonomiskt oberoende…
JOCKE: Jaha, i den där drömvärlden där man får godis och läsk till middag varje dag?
ALICE: Men är man ekonomiskt oberoende då behöver man ju inte göra saker man inte vill.
JOCKE: När jag är ekonomiskt oberoende lovar jag att inte göra något jag inte står för.

DARLING: Det har varit mycket snack om ideal på senaste, finns det något ideal som är idealt?
ALICE: Jag tror man kan ha en idealbild av sig själv som man bevara för sig själv. Jag har en idealbild av min moral — hur jag vill vara och hur jag ska göra för att bli sån. Jag kan känna att jag ibland är egoistisk och att jag inte gör så mycket för andra människor som jag borde.
JOCKE: Har du inte djävulen i dig då? Jag menar kan du inte ifrågasätta den där godhetsgrejen? Det gör jag. Jag skiter i mycket av det där som anses vara gott. Jag har ingen moral när det gäller sånt. Jag bryr mig väl inte om någon snor något från ICA eller om någon tar knark. Vi strävar ju efter en djävla Teletubbiesvärld om alla ska vara snälla på det sättet. Jag är road och fascinerad av det elaka.
ALICE: Jag kan fascineras av det, men trivs inte med det.
JOCKE: Jag kan njuta av att vara elak ibland.
ALICE: Jag får ångest när jag är elak. Det är också mycket bekvämare att vara bland snälla människor — om jag får göra den kopplingen mellan goda/snälla.
JOCKE: Det kan vara jätteroligt att umgås med elakingar!
ALICE: Men då måste man vara så stark. Du kanske säger det för att du är stark, har självförtroende och klarar av det. Jag klarar inte av det, jag blir ingenting då, jag blir ett skal. Jag måste vara bland snälla människor som jag vet vill en väl.
JOCKE: Men det händer lite saker… Att vara elak är fest! Det kan vara en motvikt till att vara blasé.
ALICE: Nä, nu drar du väldiga likhetstecken mellan hemska saker till att vara snäll: Blasé och att det inte händer någonting. Det kan väl hända jättemycket saker i snällheten och det kan ju vara kul. Även om det inte är fest så kanske det är hippa?
JOCKE: Harmoni är ju inte den starkaste känslan direkt. Det känns ju mycket mer i kroppen om du mår riktigt dåligt. Harmoni känns ju bara ingenting.
ALICE: Ja, ingenting — jättebra.
JOCKE: Harmoni är eftersträvansvärt på många sätt. Men jag gillar action också. Åtminstone på ett teoretiskt plan.

DARLING: Har ni lärt er något av livet?
ALICE: Jag tycker att jag har lärt mig att det inte riktigt lönar sig att vara snäll.
JOCKE: Va! Dum lärdom! Snälla är alltid bättre.
ALICE: Nej, men det lönar sig inte!
JOCKE: Man ska vara smart och snäll så man kan överlista de dumma.
ALICE: Jag trodde att det var så att det räckte med att vara snäll, bra och smart och då går det bra. Men sen har jag upptäckt att det finns massa människor i positioner som har makt som är elaka…
JOCKE: Och smartare.
ALICE: …ja de kanske är smartare.
JOCKE: Du kan lätt bli omkullpratad av någon som är smartare. Om jag som inte är så verbal och beläst går in i en diskussion med en sån människa, skulle han snacka sönder mig i smulor hur lätt som helst. Det är en bra anledning till att plugga.
ALICE: Man behöver inte vara intelligent för att man gått i skolan i och för sig. Och man behöver inte vara ointelligent för att man inte har gått i skolan. Det har inte med det att göra.
JOCKE: Man kan vara streetwise också. Men en streetwise kan inte snacka ner en intellektuell.
ALICE: Jo, man kan använda en annan sorts argument. Man kanske inte kan använda de rätta orden eller dra de rätta parallellerna men man kan använda sitt språk.
JOCKE: Ja. Men det kanske blir lite mycket: ”Vadårå?” ”Du själv då?” ”Ska du säga.” ”Du kan säga vad du vill, du har fel ändå.”

Jocke Åhlund:

aka Jocko Apa, spelar i Caesars Palace och Teddybears Sthlm, videoregissör, reklamare, får ibland en feeling av att hela livet är en generalrepetition, rekommenderar barn för att bota uttråkning, fick ett ärr i pannan när han som barn retade en kille som lackade och kastade en sten, har en mamma som kommer från Ungern, muntrar upp sina polare genom att rikta 100% fokus på dem.

Alice Bah:

programledare, studerar statsvetenskap, skriver just nu en uppsats om hur feminismens fokus har ändrats, gillar NASA och aliens, tycker att det roligaste som finns är att titta på katterna, har som första minne när hon sitter på en trehjuling och tjuter för att de äldre barnen i Borås inte vill leka med henne, tycker att man ska ifrågasätta allt man läser, ser och känner, får andra att må riktigt bra genom att köpa plockgodis och kramas.