Lauryn Hill: ”Miseducation of Lauryn Hill” (Sony)
Visserligen når Lauryn inte upp till de extrema krav som jag hade satt på henne. Men det var å andra sidan lite mycket begärt. Den här solodebuten är både proffsig, begåvad, fin och skön. Lauryn sjunger om saker hon tycker är viktiga, som att lyssna på sitt hjärta och ibland sjunger hon även djävligt mycket för mig. Lauryn rules.

Cornelius: ”Fantasma” (Matador)
Cornelius, den starkaste lysande kometen på den japanska pophimlen kan förvandla vilken höstdag som helst till en solig picknick i sällskap med Beach Boys, Wendy Carlos, Popsicle, Piff och Puff, HAL 9000 och ett helt gäng bisarra tygdjur från japansk barn-tv. För så låter hans senaste platta. Glöm Cardigans och Eggstone — japanerna slår tillbaks och de kommer att dränka oss i sötare popmusik än du någonsin kan tänka dig.

Jurassic 5: ”Jurassic 5” (MNW)
Jurassic gör old school hiphop i ny tappning och plötsligt kommer vi ihåg hur bra det brukade vara, förr i tiden. Hela albumet svänger mer än svansen på en ”Aristocat”. Och tänk, de säger bra saker också. De 6 L.A gossarna gör verkligen en insats för hela hiphopscenen, trots att de kanske inte är speciellt nyskapande.

The Haunted: ”The Haunted” (Earache)
Sällan har en svensk release förvånat så mycket. Med hardcoretexter, metalproduktion och dödsmetallriff tvingar The Haunted undan senaste årens försök att skapa ett nytänkande inom tungmetall-genren. Till bandets främsta ingredienser hör medlemmar från Mary Beats Jane, At The Gates och förmodligen en hel del timmar med Slayer’s ”Undisputed Attitude” på stereon.

Paus: ”Paus” (BMG)
Cardigans-Peter är en emokille och Stina Nordenstam-klon (fast i pojkversion dårå). Och något får mig att tänka på en seglargosse, en sån som har varit tvungen att lämna en tjej han älskar. Men Peter blir aldrig patetisk som man lätt kan bli, däremot får han en att känna sig väldigt sorgsen. En gång blev jag riktigt, riktigt illamående. Jag tror att man ska ta det som en komplimang.

Courtney Pine: ”Another Story” (Polygram)
Blanda lite jazz, hip hop och soul och vips så har du ett jättebra Courtney Pine album. Och tänk så bra det blir när man bland andra får hjälp av kompisarna Roni Size, 4 Hero och Flytronix.

Beastie Boys: ”Hello Nasty” (EMI)
Det är få som gör musik som är både bra, smart och rolig. Beastie Boys har humor och det är därför som de är Darlings små husgudar. Dessutom gör de musik som man inte kan tröttna på. ”Hello Nasty” är supervarierad, det är lite pop, lite jamaicansk reggae och en hel del hiphop. Det spelar ingen roll att killarna har gått och blivit folkliga, MCA, Mike D och Ad-Rock kan inte göra något dåligt.