En intervju med… öh… storbandet DCS, som ingen har hört talas om, men som ändå finns, och får vara med i Cowmag ändå.
Där hade ni tur.
Lite tomt prat:
— Vad spelar ni?
— Hardcore.
— Vad för hardcore? Tung, lös, tönt?
— Inte old school… inte SXE… utan…
— Nån blandning.
— Metal-HC! Säg det så.
— Hårdrock?
— Lite metallaktig… HC.
— Jag har hört att det finns band som spelar ren metall, men tror dom spelar HC. Inte hårdrock då?
— Nej, fan heller! Ingen metall… lite.
— Typ? (Bestäm dig för fan!)
— Nej, vet du Mats? (da drummer)
— Nej.
— Lite… typ… lite… Typ Shield.
(Nu skiter jag i det här /red)
— Vart repar ni?
— I Mats brorsas rum och på Lindgården.
— Först i garaget, men vi vart vräkta.
— Ni har inte gett ut nåt?
— Nej.
— Blir det?
— Kanske det.
— Men ni har ju brist på folk.
— Jo, men vi har ju världens bästa trummis.
— He he he!
— Hur ska det gå?
— Det fixar sig.
— Några på G?
— Nej, men vi kan ju spela in en demo, och jag kan spela bas oxå. Lägga på efteråt… men det håller inte i längden.
— Ni kan ju inte spela live i så fall.
— Jo, men skämmigt att stå där ensam.
— Ja med gitarr och Mats bakom trummorna, och ingen bas och sång.
— Det ordnar sig hoppas vi.
— DCS lever!
— Ha ha ha ha ha ha ha ha ha!
— Det här räcker!

da slut