När Uppsalas främsta manglare är i studion för att spela in en ny platta ser naturligtvis Close-Up till att vara på plats.
Malmö-redaktionen tog firmabilen och begav sig till Berno för att snacka thrash metal och dansk öl.

EFTER ATT HA CYKLAT de dryga åtta kilometrarna från min bostad till det industriområde i stadsdelen Limhamn där Berno-studion är gömd — jo, jag borde fan kräva reseersättning — möts jag av trenne muntra DEFLESHED-herrar. Gustaf Jorde (sång/bas), Lars Löfven (gitarr) och Matte Modin (trummor) sitter och mixar ”Fast Forward”, gruppens tredje fullängdare sedan starten 1991. På plats är också Bengt ”Wez” Wenedikter, bolagschef på WAR, samt producenten Berno Paulsson.
Något som genast slår mig när jag står och tjuvlyssnar är vilket makalöst pisk trion ännu en gång lyckas frambringa. Efter dryga trekvarts mixande, lyssnande och skitpratande avlägsnar sig Wez och Berno, medan jag och musikanterna tar plats i sofforna för att påbörja inkvisitionen.
De verkar vara på gott humör, skojar friskt och är under hela intervjun beväpnade med var sin dansk öl, som det står flertalet backar av i foajén.
— Efter ”Under The Blade” (1997) gjorde vi en turné med IN FLAMES och BORKNAGAR, berättar Gustaf. Sedan dess har vi mest krökat, skrattar han och hans båda kumpaner flinar instämmande.
Men det är inte riktigt sant. Sedan förra utgåvan har det nämligen skett ett skivbolagsbyte. ”Under The Blade” släpptes på tyska Invasion, ”Fast Forward” ges ut på WAR.
— Invasion la väl mer eller mindre ner, förklarar Gustaf. Jag vet inte riktigt vad som hände. Vi har inte hört något från dem sedan i februari, och då hade vi redan bokat studio och allting, så vi började fiska efter ett nytt bolag. Det var flera som visade intresse, men vi tyckte att WAR verkade schysstast — Wez lovade oss en back bärs.
Om Invasion har man hört en del tveksamheter. Strul med uteblivna royalties, missnöjda artister och liknande.
— Bortsett från det faktum att kommunikationen helt klipptes av har vi inte stött på några problem vad jag kan minnas, säger Gustaf. Jag har dessutom jobbat där själv, och vad gäller betalning har de alltid varit prickfria. Så jag har svårt att tro på allt det där snacket.
Enligt frontmannen var responsen från fans och media efter ”Under The Blade” god.
— När jag jobbade på Invasion tog jag mig tid att läsa igenom alla blaskor som kom till kontoret och vi verkar inte ha fått några dåliga recensioner alls. Alla har naturligtvis inte varit jättebra, utan det har varierat från medelbetyg till rena hyllningar. Men över lag var det topprecensioner. Sedan tror jag också att ”Under The Blade” är en platta som går bäst hem hos recensenter.
— Och andra grupper, inflikar Matte.
— Precis, instämmer Gustaf. Det är från andra band, och recensenter, vi fått bäst respons. Från folk som kan musik. Hos skivköparna har den gått hem hyfsat också, tycker jag.
Svängen med IN FLAMES och BORKNAGAR är de enda liveframträdanden som gjorts sedan förra utgåvan. Det förklarar Matte med att det är ”så jävla tråkigt att repa”.
— Man måste pula i replokalen lika mycket inför en enstaka konsert som man måste när det vankas turné, så ska vi genomlida allt det vill vi ha ett gäng spelningar för besväret.
Inför detta möte lyssnade jag igenom DEFLESHEDS gamla demos och häpnade över vilken förändring de genomgått. Från renodlad döds till dagens ilskna bisvärmsthrash är det några steg att vandra.
— Man har förhoppningsvis utvecklats en del sedan dess, säger skinnplågaren Matte.
— Faktum är att om du lyssnar på kassetterna är det ganska mycket thrash redan där, fortsätter Gustaf. Att det utvecklats mer åt det hållet beror på att vi är uppväxta med den musiken. Dock vill jag understryka att om du ser till andra så kallade thrashband finns det ingen som håller samma tempo som oss.
”Fast Forward” benämner gossarna som mer välspelad och genomtänkt än tidigare produktioner. Även sången har utvecklats en del. Den är betydligt mer varierad än tidigare.
— Det har du rätt i, håller den ansvarige gaphalsen med. Jag har försökt att närma mig dödsmetalen lite och göra rösten aningen mörkare. Sanningen är ju den att ens röst förändras en del på två år.
Trots att Gustaf sköter stordelen av snacket är DEFLESHED en demokratisk akt. Några egotrippar på typiskt Pete Steele-maner går inte att skönja.
— Det är ingen som agerar tyrann på något vis, men musiken är det mest jag och Lars som gör, berättar Matte. Vi knåpar ihop musiken och så skriver Gustaf texterna. Sedan går vi igenom det hela tillsammans och tar bort och lägger till saker om det behövs.
Något som inte förändrats sedan senast är valet av studio.
— Berno är reko, säger Matte. Han har varit studiomusiker tidigare, så förutom att ha koll på soundet har han även schyssta idéer att tillföra. Dessutom blir det bra rens i ljudet här. Jag har svårt för sådant där kliniskt rent ljud som låter som en jävla dator. Snabbt mangel med grind ska ha fräs på produktionen. Du ska känna renset. Berno går efter hur du spelar. Det är där du har soundet. Spelar du kasst låter det kasst. Han tycker liksom vi att man inte ska fejka. Vi har inte triggat någonting. Det här blir en helt analog produktion.
— Och det är nära till Danmark, påpekar Gustaf och tar en klunk till av sin danska pilsner. Det är i det närmaste exotiskt för oss Uppsala-bor att komma ner hit och kunna köpa en back bärs för en hundring. Vi har tagit semester allihop för att kunna komma hit och spela in. Jag spenderar hellre mina ferier här med billig bira än sitter hemma i Uppsala och ugglar.
Gustaf drev tidigare Black Diamond, i dag omdöpt till Head Mechanic, som förutom egen skivutgivning, postorder och butik i Uppsala även stod för lanseringen av Invasion-katalogen i Sverige. Han är noga med att poängtera att ingen jävsituation uppstod.
— Jag ville inte använda Black Diamond för att propagera för bandet. Sådant är bara pinsamt. Inte ens när jag stod i butiken satte jag på våra album. Vem fan står och diggar till sina egna plattor i affären man jobbar i? Det går bort stenhårt.
Närmast på schemat för DEFLESHED står en Europa-vända med zombie-kungarna CANNIBAL CORPSE.
— Det var jävligt kul, minns Gustaf. Där stod vi utan kontrakt och så dimper ett e-mail från Florida ner. ”We must tour” stod det, det var liksom lag på det. När vi sedan raggade efter nytt bolag hade vi som krav att få åka ut och lira med CANNIBAL CORPSE. Det blir tjugofem gig i Europa och efter det en vända i USA.
Wez dräller in i lokalen och börjar parodiskt gå på om hur viktigt det är att jag skriver om hur mycket DEFLESHED knarkar, super och bråkar.
Efter denna SPINAL TAP-genomgång beger vi oss in i själva studion för att lyssna på några låtar till och finner att den nu ockuperats av syntarna i PAGE, som dock är trevliga nog att låta mig lyssna på det nya DEFLESHED-materialet.
När jag efter min långa cykelresa hem lyckats smälta vad jag hört konstaterar jag att ”Fast Forward” får ”Under The Blade” att blekna i jämförelse. Det är ett makalöst intensivt riffande och renset är mer överväldigande än någonsin. Ni har därför all anledning att hålla ögon och öron öppna den 25 oktober, så att ni inte missar nästa stora svenska thrashattack.