Nasum, ett band som omdefinierar begreppet hårt och snabbt. Vad annat kan man säga om ett band som på sin första fullängdare klämmer in 38 låtar på 47 minuter? Sedan starten ’92 har bandet spelat in nästan tvåhundra låtar men endast gjort tiotalet spelningar. Något som det kommer bli ändring på nu när de lagom till utgivningen av den andra fullängdsplattan utökat sättningen med basisten Jesper Liveröd från BURST. Spänn fast säkerhetsbältet, håll i hatten och häng med när trummisen Anders Jakobsson berättar om medlemsbyten, splitsinglar och den kommande skivan.

Gnällbältets högkvarter Örebro har under 90-talet gjort sig känt som ett av landets större punkcentrum. Det band som kanske mest förknippas med staden, som sedan några år tillbaka även är hemstad för skivbolaget Burning Heart, är MILLENCOLIN. I alla fall om man får tro titeln på deras senaste skiva Pennybridge Pioneers. Förutom att man i Örebro kan hitta toppenband som VOICE OF A GENERATION, PEEPSHOWS mfl. finns här även landets hårdaste punkstudio, Soundlab, som drivs av Mattias Färm (Millencolin) och Mieszko Talarczyk, strängbändare och vrålare i landets kanske hårdaste mangelband, Nasum.
Den kreativa kärnan i bandet har en längre tid bestått av Mieszko och skinnplågaren Anders Jakobsson. En kille som inte direkt skiner upp när jag ber honom förklara historien bakom bandnamnet.
— Gaah! Frågan som man inte får ställa och som aldrig kommer att bli besvarad! Allt jag kan säga är att ordet härstammar från en film som heter Flesh for Frankenstein och användes flitigt samtidigt som bandet bildades och då blev det vårt namn.
Måhända att killarna vill hålla namnet hemligt men jag har ändå mina aningar då det på bandets hemsida står att läsa att Nasum är en kroppsdel. Hmm… det lär väl knappast vara stortån?
Som kuriosa kan det även vara intressant att veta att det på splitsingeln Blind World, där Nasum delar plats med mangelgalningarna AGATHOCLES från Belgien, finns en samplad sekvens från tidigare nämnda film. Vill man veta vad Nasum betyder är alltså filmen Flesh for Frankenstein ett hett tips.
Trots att debutalbumet Inhale/Exhale inte dök upp förrän ’98 är Nasum långt ifrån några gröngölingar utan har med smärre ändringar i laguppställningen spelat tillsammans ända sedan ’92. Hur kom då Nasum till och vad var tanken med bandet när man började?
— Jag och Nasums originaltrummis Rickard hade ett death metal-band som hette NECRONY och när vi höll på och gjorde låtar till vår fullängdare Pathological Performances körde vi fast och jammade loss lite. Helt plötsligt hade vi ett par korta intensiva grindcorelåtar som skilde sig från den riffiga dödsmetall Necrony höll på med då. Så det blev ett nytt band vid sidan av. Vår ursprungstanke var väl att spela äkta grindcore och det har vi gjort sedan dess.
Eftersom sättningen i bandet varierat under årens lopp där medlemmarna förutom att ha bytt instrument med varandra både hunnit med att verka som en duo och trio får Anders redogöra för ommöbleringarna i bandet.
— Originalsättningen var Rickard — trummor/sång och jag — gitarr/bas. Lagom till första inspelningen kom Mieszko med på en andra gitarr. Den sättningen hade vi fram till och med MCD:n Industrislaven då Rickard slutade. Efter en period då vi funderade på vad vi skulle göra med den tomma trumstolen så placerade jag mig där i och med att trummor är mitt huvudinstrument.
Från ’95 fram till dagsdato har alltså Nasum bestått av Anders — trummor/sång och Mieszko — gitarr/bas/sång. Senaste tillskottet i bandet stavas Jesper Liveröd som även hanterar den fyrsträngade knölpåken i Kristinehamnsbandet Burst. En naturlig fråga uppstår huruvida unge herr Liveröd är fast medlem eller inte?
— Jesper är fast medlem i bandet. Till den kommande skivan kunde han inte bidra med så mycket på grund av tidspress och studier, men kanske i framtiden. Vi ansåg även att Jesper behövde lite tid för att smälta in i Nasums kreativa sida också.
Enligt Anders kommer Jespers åtaganden i Nasum ej att påverka Bursts framtid utan båda banden kommer att fortsätta som vanligt och Jesper har inga planer på att sluta någonstans.
Många känner säkert igen namnet Mieszko Talarczyk från alla de plattor han tillsammans med Millencolins Mattias Färm producerat i studion Soundlab, där även Nasum spelar in sina alster. Lägg till detta att både Mieszko och Anders tillsammans med skivbolaget Sidekicks boss Jallo Lehto spelar i bandet KRIGSHOT och ni undrar säkert hur grabbarna får tiden att räcka till.
— I och med att vi i princip lade ned Krigshot i höstas efter en “sista” inspelning så har Krigshot ganska låg prioritet. Soundlab är Mieszkos jobb och jag har också ett jobb och Jesper pluggar, alltså har detta ingen direkt inverkan på Nasum. Jag har även ett annat band jag spelar med men i övrigt så lever vi vanliga liv.

Oväsen eller musik

Den svenska grindscenen är knappast något att hänga i julgranen. Bortsett från Nasum finns BLUDGE, PURGATIVE KLYSTER, OCH GRISGRINDER men mycket mer än så är det inte. Förvisso är inte grindcore en genre som resulterar i någon större uppmärksamhet, även i den mer extrema musikpressen lyser grindbanden med sin frånvaro trots att det då och då står att läsa om exempelvis snuskmanglarna ANAL CUNT i Kerrang eller Metal Hammer. När man har detta klart för sig ter det sig inte så konstigt att vi fick vänta nästan tre år för att få se Nasum på en konsertscen. Livedebuten skedde i Åstorp ’95, i samband med att Industrislaven släpptes, tillsammans med bla. ARSEDESTROYER. Dagen efter detta bar det iväg till Berlin för ett gig med DEAD och MANOS. Sedan skulle det dröja ytterligare tre år innan man åter hade chansen att beskåda Nasums mangel live.
Varför har det varit så glest med spelningar, är det faktumet att bandet under en längre tid var en duo som satt käppar i hjulet?
— Nasum har aldrig spelat live som duo, det är ju en omöjlighet så vi har aldrig ens tänkt tanken. När Rickard slutade gjorde vi två konserter i samband med att Industrislaven kom ut med en sessiontrummis (Per Karlsson SERPENT, ex-SUFFER /red.). Men nu har vi alltså en basist och har gjort spelningar, sammanlagt 14 stycken. Vår andra spelning vari Berlin, och nu i somras turnerade vi i USA, så nog har vi varit utomlands. Vi har enbart spelat två gånger i Sverige. Nu senast i november på Punkfest 3 i Umeå.
När detta skrivs har även ett gig i hemstaden Örebro tillsammans med ENTOMBED lagts bakom ryggen. Entombed som i början av sin karriär gjorde musik inte helt olik den som Nasum sysslar med idag och som även låg på skivbolaget Earache där flera av de band som lade grunden för grindscenen huserade. Vilka band är det då som specifikt influerat Nasum frågar jag Anders?
— I och med USA-trippen upptäckte vi en massa nya band som vi tagit intryck av. I övrigt har vi influenser ur den gamla mangelskolan dvs. NAPALM DEATH, CARCASS och REPULSION samt även gammal svensk hardcore.
Ur hardcorescenen har det på senare tid poppat upp en hel del band som spelar mer åt noise/grind-hållet. Jag tänker på band SOM SWITCHBLADE, JAM SESSION, JENNY PICCOLO, LOCUST etc. även DS-13 har en del grindpartier. Tror då Anders att dessa band kan öppna upp för ett större intresse för traditionella grindmanglare?
— Man kan ju hoppas. Det har ju varit ganska tomt i den scenen på sistone, så det är bara att hoppas på det bästa. När vi ändå är inne på noise/grind-band är steget inte långt till Japs-galningen MERZBOW som är bolagskamrat med Nasum. Personligen har jag lite svårt att förstå mig på Merzbow då hans musik är bland det mest extrema man kan tänka sig och det är inte utan att man frestas att kalla det för oväsen.
När jag frågar Anders vad han tycker om Merzbow samt hur långt han tycker att man kan gå innan gränsen mellan musik och oljud blir allt för suddig, får jag följande svar.
— Man kanske inte ska se Merzbow som musik, eller försöka lyssna på det som musik. Vissa av de här ambienta grejerna som Relapse har släppt på sitt sidobolag Release är ju inte heller musik utan bara ljud, visserligen snälla sådana. Så man ska nog lyssna för att komma i en viss stämning och inte sitta och lyssna efter vers och refräng.

Råare och snabbare

De två första releaserna med Nasum, bortsett från demokassetten Domedagen och den av Mieszko utgivna fyrabandsplitten på Grindwork Productions, ligger på bolaget med det sympatiska namnet Poserslaughter. Ett bolag som för mig var en ny bekantskap.
— Poserslaughter var från början Necronys skivbolag. De släppte sammanlagt tre releaser med Necrony. När vi bildade Nasum frågade vi helt sonika om de, eller rättare sagt han för det var bara en person bakom det hela, var intresserade av Nasum och det var han. Vi gjorde först en split 7″ med Agathocles och sedan efter några releaser på andra skivbolag, MCD:n Industrislaven. Sedan gick vi skilda vägar och jag har numera fått höra att mannen bakom Poserslaughter, Peter Neuber, bildade något slags plojband som blev oerhört stora i Tyskland och ryktet säger att Peter numera är miljonär! Senaste nytt är att Morbid Records slagit sig ihop med Poserslaughter vilket har inneburit att alla gamla Necrony-/Nasum-releaser, förutom vinylsinglarna har kommit ut igen. Något som jag inte är helt nöjd med då vi inte har tillfrågats eller informerats om någon slags royaltyersättning.
Från och med Inhale/Exhale-plattan ligger Nasum på Relapse Records. Vad har då Anders att säga om förhållandet Nasum/Relapse?
— Att ligga på Relapse var det bästa som kunde hända oss. De gjorde ingen överdriven promotion för skivan, observera ordet överdriven, då de inte trodde att den skulle sälja så bra som den gjorde dvs. ungefär 6000 exemplar. Så nästa gång lär det hända saker. Man kan helt enkelt inte klaga på ett skivbolag som: 1) Betalar 3 flygbiljetter till USA när priserna är som högst. 2) Visar sig vara värsta schyssta snubbarna som verkligen tar hand om oss. 3) Är det bästa mangelbolaget som finns. Vi gillar de flesta banden på skivbolaget och av de vi har träffat personligen finns det inget att klaga på.
Omslaget till fullängdsdebuten Inhale/Exhale föreställande ett bröllop där alla närvarande samt brud och brudgum är iklädda gasmask är minst sagt jäkligt tufft och jag tycker det passar som näven i handsken med den musik Nasum spelar. Vem har gjort omslaget och varifrån kom idén?
— Omslaget har en viss historia som jag inte tänker gå in på här, men det hela började med att jag fick tag på framsidebilden av en kompis och så växte det till ett koncept med gasmasker. De flesta gasmaskbilderna fixade Relapse fram, men allt som allt har ca 5 personer varit inblandade i omslaget. Vårt nya omslag kommer, om allt går väl, bli väldigt originellt och annorlunda.
Göteborgsbaserade skivbolaget Distortion gav runt årsskiftet ut vinylversionen av Inhale/Exhale. Nu på gul vinyl med tillhörande sjutumssingel med diverse covers på. Hur kom det sig att just Distortion fick den äran?
— Jag antar att Distortion kontaktade Relapse om att få göra vinylen och det gick både de och vi med på. Tyvärr har jag ångrat det ett par gånger för det har tagit allt för lång tid för skivan att komma ut. Visserligen råkade Relapse ut för en datakrasch och fick göra om omslaget, men den borde ha varit ute för länge, länge sedan. Fast nu är den ju ute och det är vi glada för. Hoppas bara att Distortion skickar lite fler ex till oss. Vi har hittills fått fyra stycken och det är ju i snålaste laget.
Den medföljande coversingeln bjuder på en hel del inte fullt så uppenbara låtval. Att manglare som DROP DEAD och S.O.B. tolkas var inte så förvånande men att däremot REFUSEDS The Real och framförallt PROPAGANDHIS Rio De San Atlanta, Manitoba framförs väcker större förvåning. Vad ligger det för tanke bakom låtvalen?
— Bara bra låtar helt enkelt. The Real med Refused har varit en favorit sedan länge och faktum är att jag snodde vissa textrader från låten och översatte till svenska till låten Revolution som var med på demon Domedagen och MCD’n Industrislaven. Låten är uppbyggd på ett sånt sätt att den gick bra att överföra till vår stil med växelsång och sånt. Propagandhi-låten är ju oerhört rå och snabb redan i originalet så det var en hård match att försöka göra den ännu råare och snabbare. Oerhört bra band med bra texter, så det var egentligen inte så konstiga val, även om de verkar vara så. Betydligt roligare än att ta fyra mangellåtar med mangelband.
Ofta när mangelband ska göra fullängdare har det en tendens att bli enformigt, något jag tycker Nasum lyckats hålla sig ifrån på Inhale/Exhale. Tänker man på ett annorlunda sätt när man jobbar på låtmaterial inför en fullängdare jämte mot de mindre formaten?
— Faktum är att vi egentligen inte hade en aning om vad vi gjorde när vi gjorde Inhale/Exhale. Fast det har jag ju kommit på i efterhand nu när vi gjort album nummer två. Saken är den att när vi gjort singlar tidigare har vi alltid försökt pressa in så mycket material som möjligt på tiden. Vilket har inneburit att vi skurit bort onödiga grejer i låtarna samt kortat av här och var. Men när vi helt plötsligt stod inför uppgiften att göra en fullängdare så visste vi inte vad vi skulle göra. Vi var ombedda om att göra runt 40 minuter musik vilket med vår dåvarande arbetsmetod skulle betytt 50 låtar eller något. Men så lät vi bli att korta av låtarna och då blev det ett 38-låtars album på 47 minuter. Det enda folk har anmärkt på är att skivan var lite för lång så det har vi tänkt på nu till nya plattan som blev 37 minuter lång med 25 låtar. Längre låtar och kortare album.

Det bästa av två världar

När ni läser detta har förhoppningsvis Nasums andra fullängdare hittat ut till butiken. Dock är det vid denna tidpunkt lite hemlighetsmakeri runt plattans grafiska utformning och titel med anledning av de missförstånd som uppstod i samband med releasen av Inhale/Exhale. Något som Anders berättar mer om.
— Skivan är tänkt att komma i april. Den är som vanligt inspelad i Soundlab och vi höll på med den i två omgångar mellan oktober och december med en månad mellan omgångarna. Namnet är hemligt för det lutar åt att vi kanske byter titel på den i sista stunden, och vi vill inte gå ut med något innan vi är helt säkra, för att förhindra missförstånd och annat. Med Inhale/Exhale figurerade ett annat namn (Screams from the dying Race /red.) som var ett väldigt tidigt förslag, vilket bland annat resulterade i att jag fick ett brev från någon tjomme som sa att han hade alla våra skivor, inklusive en med den tidiga titeln. Som jag nämnt tidigare kommer skivan att ha längre låtar och mindre speltid samt vara lite mer varierad och faktiskt mer melodisk.
Inom grindcoregenren är det snarare regel än undantag att såväl nya som etablerade band kontinuerligt släpper splitsinglar, företrädesvis i formatet sjutumsvinyl men även i mer exotiska format så som 5″ vinyl och 3″ CD. Splitsinglarnas okrönta kungar är tveklöst belgiska Agathocles som under sin karriär gett ut en ansenlig, nästan oöverskådlig summa vinyler tillsammans med andra band. Hur kan det komma sig att just grindband verkar passa så bra i splitsingelformatet?
— Tja, det är väl ett alldeles utmärkt sätt för flera band att komma fram på en och samma gång. Splittar är väl lagom för nya band så hinner man inte tröttna på dem. Vi har hittills gjort tre splittar, med Agathocles, PSYCHO och ABSTAIN. På gång är en med WARHATE och en med ett ännu så länge okänt band dvs. vi vet inte vilka det blir eftersom det handlar om en box med fyra stycken 5″ split EP:s. Problemet med splittar och singlar är att det tar en sån förbannad tid för dem att komma ut.
Nasum har som bekant fäst sin musik på alla möjliga format och varianter av skivor, något som leder till frågan om vilket format som Anders tycker passar bandet bäst. Är det månne fullängdaren eller splitsingeln?
— Hmm… Svår fråga. Det skulle kanske vara något slags mellanläge, alltså en MCD, som skulle vara det ultimata för den här sortens musik.
Den som hemma i sin skivback har Inhale/Exhale har säkert reflekterat över det faktum att en del av texterna är på svenska. Jag tänker då på hitlåtarna Fullmatad, Du är bevakad och Lägg om. Dock visar det sig att bandets svenska tradition sträcker sig mycket längre tillbaka i tiden.
— Nasum var helt engelskspråkiga fram till Domedagen då jag skrev en massa låtar på svenska. Sedan kulminerade det på Industrislaven som nästan var helt och hållet på svenska. Sedan dess har det bara blivit några få låtar på svenska, varav Mieszko har skrivit samtliga. Det är svårt att skriva bra texter på svenska, i alla fall för mig. Anledningen till att vi började skriva på svenska var för att knyta an till den gamla svenska hardcoretraditionen med låtar på modersmålet.
Bland de andra engelskspråkiga kreationerna på fullängdsdebuten finner man bland annat låtarna Worldcraft och Can De Lach där den förstnämnda fick mig att associera till datorspelet Quakes baneditor vid samma namn. Eftersom Worldcraft är skriven av Mieszko kan Anders av förklarliga skäl varken dementera eller verifiera min misstankar men skingrar gärna dimmorna runt namnet Can De Lach.
— Can De Lach är “language of the unformed” och låten återberättar Stephen Kings bok Desperation i gammal hederlig ANTHRAX-anda. Så läs boken för att förstå texten!
Förvisso är Nasum ett utpräglat mangelband men har av någon anledning lyckats skaffa sig fans inom både dödsmetallen och hardcorescenen. Men i vilket läger tycker då Nasum själva att det hör hemma i och ser de det som en tillgång att ha beundrare inom olika genrer?
— The best of both worlds! Vi anser oss själva vara ett hardcoreband men har mer eller mindre placerats i metallgenren. Att vi har fans i båda lägren är ju bara positivt. Som avslutande fråga undrar jag hur Anders ser på musikscenen i Sverige och framförallt i hemstaden Örebro idag. Tycker han att Nasum har något att tillföra det svenska musikklimatet?
— Uppenbarligen är det så att Inhale/Exhale kom och fyllde ett tomrum i hardcore-/metallscenen när den verkligen behövde det. Så vi tillför väl något antar jag. Musikscenen i Örebro är ganska märklig just nu. Jag kan inte sätta fingret på vad som gäller här. Det finns många band och många stilar, men inget som direkt dominerar. För några år sedan var Örebro ett formidabelt punk-Mecka men nu vet jag inte.