Den progressiva scenen har tunnats ut alltmer på senaste tiden. Svenska PAIN OF SALVATION är dock ett undantag. I början på året släppte man sin andra skiva, ”One Hour By The Concrete Lake”, som fått lysande recensioner. Däribland i senaste Bright Eyes. Man är nyss hemkomna från en Europaturné som förband till THRESHOLD och ELDRITCH. Tyvärr blev de planerade Sverigespelningarna inställda så jag når bandets huvudman Daniel Gildenlöw per telefon.

— Det var vår första turné och jättekul. Särskilt eftersom vi fick komma ut så snabbt efter releasen av skivan som en månad. Men Inside Out ville visa att vi var värda detta.
Responsen lät inte heller vänta på sig. Speciellt i Holland där man fick en ”lagom bra” recension av plattan.
— En tidning gav oss 100 av 100! Jag blev hänförd när jag såg recensionen. Vi fick väldigt bra respons genom hela turnén. Vår skiva var faktiskt den som sålde mest av originalskivorna på turnén. Bara THRESHOLD specialskiva sålde mer.
— Detta vågade jag inte säga till killarna i THRESHOLD men det hände faktiskt att några som köpt huvudbandets cd se’n bytte den till våran!
På spelningarna hade man som mest en publik på 200-300 personer. Spelningen i tyska Lingen var dock ett riktigt bottennapp.
— Det kom 20 personer! En stor del berodde säkerligen på att det stod att vi skulle spela 15 april. Men vi gjorde ändå show av det vilket vi också fick credit för. Det blev en liten familjär spelning för när ELDRITCH spelade så stod vi där framme och tittade och tvärtom. Allt är en upplevelse.

Gillar inte progressivt

Efter drygt två veckor med spelningar i Tyskland, Holland, Belgien, Schweiz, Frankrike och Italien var det alltså dax för Danmark och Sverige men tyvärr så blev THRESHOLDS sångare Damian Wilson sjuk och smittade ner övriga i bandet. Bara att konstatera fakta och avslutningen på turnén blev inställda. Rätt typiskt när det för en gångs skull kommer några bra band till Sverige. Det tillhör ju inte heller vanligheterna att de progressiva banden söker sig till vårt avlånga land.
— Den som tog det hårdast var THRESHOLDS ”roddare”. Han hade tidigare inte varit i Sverige så han så verkligen fram emot detta.
Trots att man lirar progressiv hårdrock så är det ingen musikstil som Daniel själv lyssnar på. När han dessutom berättar var vad och en lyssnar på så kan man undra hur det i slutändan kan bli PAIN OF SALVATION.
— Själv gillar jag musikaler som ”Chess”, ”Jesus Christ Superstar” men också BEATLES, Tori Amos, THE GATHERING och SIMON AND GARFUNKEL. Basisten gillar WEATHER REPORT som är åt funkhållet, keyboardisten är en stor fan av Elton John, vår andre gitarrist gillar Stevie Wonder medans trummisen gillar mer rakt och åt det aggressiva hållet som MESHUGGAH samtidigt som han älskar GYLLENE TIDER!
Som sagt en salig blandning men desto intressantare vilket Daniel tror är bra för bandet.
— Alla har bred musiksmak. Vi delar allt. Det enda undantaget är AC/DC som keyboardisten gillar. Jag kan inte med AC/DC men det har väl med att jag inte har växt upp med det.

Drivande mittpunkten

PAIN OF SALVATION drog han igång för några år sedan men har svårt att säga exakt när.
— Jag startade mitt första band, REALITY, när jag var elva år. Det har varit den drivande mittpunkten. Har liksom aldrig upplevt att jag bytt band. Ungefär runt 1991 gick jag på musikgymnasiet och träffade basisten Gustav Hjelm, numera i MESHUGGAH. Vi blev väl fulländade när vi fick Fredrik Hermansson på keyboard. Det var svårt att hitta keyboardister. Antingen var de inte insatta i musiken eller så var de fantasilösa. Brorsan, Kristoffer, kom också med i bandet som basist.
1996 spelade man in ”Entropia” och skickade ut demokassetter. Fick två svar så man kan väl lugnt påstå att han hade lite fingertoppskänsla.
— Japanska Marquee Belle/Antique och RoastingHouse här i Sverige var faktiskt de två första som vi skickade till. Vad gäller det japanska bolaget så gillade jag namnet. Det gick snabbt så därför skrev vi på för Japan vilket också gjorde att debuten, ”Entropia”, ännu bara är släppt i Japan. Vi ville inte vänta på några fega europeiska bolag. De vill ha allt men vill inte ge något. Jag vill arbeta med folk som gillar vår musik.
— Vad gäller Inside Out så var det RoastingHouse som skickade ner vår demo till dem och fick svar direkt. De hade dessutom samma namn som vår sista låt på ”One Hour By The Concrete Lake” så jag tänkte att detta måste vara rätt! Vi har ännu inget bolag i USA men det har väl med att vi inte hittat något med ett bra namn…

Gott och ont

På tal om namn så är PAIN OF SALVATION ett annorlunda sådant.
— Jag tror det var när jag gick på musikgymnasiet, typ 16 år gammal, då jag var trött på REALITY. Har nämligen kvar en massa papper från den tiden med 20 olika namnförslag som jag skrivit ned. Ville ha något eget och inte bara något coolt och snyggt som inget betyder.
— En blandning av balans och kontraster som i musiken. Ungefär som det engelska uttrycket, ”Take The Good With The Bad”. Oftast en blandning av gott och ont. Namnet har ingen religiös betydelse.
Bandets andra cd med den långa titeln ”One Hour By The Concrete Lake” släpptes alltså den första februari. Deras första i Europa. En temaplatta som det ligger väldigt mycket arbete bakom.
— Jag gjorde ett fredsarbete på Göteborgs Universitet. En essä, en mindre avhandling om miljöförstöring, vattenförbrukningen i världen, kärnvapen och kärnavfall samt militärindustrin. Hur ursprungsbefolkningen måste flytta ifrån sina platser. Jag ville påpeka sambandet. Det kändes angeläget så jag presenterade det för de andra i bandet som fick läsa essän med mera.
Förutom denna essän så berättar han vidare att han i samband med inspelningen av skivan även läste om strålfysik. Med andra ord en man med många järn i elden.

Tre kapitel

— Det svåra var att få ned den i texter. Jag läste femton böcker och hade en massa fakta och tabeller. Vi får följa huvudpersonen genom hela skivan. Uppdelat i tre kapitel.
— Första låten ”Inside” presenteras vi för mannen i vapenindustrin. Avslutar med hans inre tvivel. Han säger att han bara gör ett jobb. Om inte han gör det så gör någon annat det. I ”New Year’s Eve” bestämmer han sig för att ge ett annorlunda nyårslöfte. Han går till botten med sitt liv och vilka effekter som detta har.
— I andra kapitlet får man se en massa platser med mellanlandningar och hur det ser ut just där.
— I tredje kapitlet är det en personlig resa. Hur han är som person. Den slutar uppe i forna Sovjet i östra Uralbergen. Närmare bestämt i Kyshtym och en sjö som heter Karachay. Där finns det dumpat radioaktivt avfall sedan 1940-talet. Strålningen är två och en halv gånger så stor som Tjernobylolyckan. Vistas man där en timme så dör man inom två veckor av icke solkastiska skador (rent fysiska skador).
— Man beslutar sig helt enkelt för att täcka sjön med cement. Sönderfalls-hastigheten för det radioaktiva är 24.000 år. Ingen tänker på vad som händer med cementen. Helt enkelt en typisk mänsklig lösning. Det slutar med att han ser ödeläggelsen av denna plats.
Helt klart en intressant historia och väl genomarbetad. I texthäftet finns förklaringar till varje låt. Ja man har till och med varit så flitig att det finns en källförteckning till allt. Här lämnas minsann inget åt slumpen!

Relationer

Debutskivan ”Entropia” som släpptes 21 augusti 1997 i Japan finns snart tillgänglig på den europeiska marknaden. I slutet på maj närmare bestämt. Även ”Entropia” är en temaplatta. Enligt Daniel är den musikaliskt sett lite spretigare men mer naiv.
— Handlar om relationer mellan människor och har ett antimilitärt budskap. Man får se de utslagna människorna i samhället. Att även de en gång i tiden hade visioner om framtiden. En familj upplever kriget där man får se deras förfall.
— Jag döpte helt enkelt världen till ”Entropia”. All kunskap försvinner och inget består. En termodynamisk regel. Den kortvågiga energin blir med tiden långvågig. Energin i universum tappas helt enkelt ur.
Man kan undra vad det är som driver Daniel till att göra temaplattor.
— Jag har växt upp med temaplattor. PINK FLOYD ”The Wall” och QUEENSRYCHE ”Operation Mindcrime” gillar jag. ”Jesus Christ Superstar” är väl inget koncept men musikaler ligger också nära.
— Man sätter sina spår någonstans. Hyvlar ut sin musik till folk och då är det bra om det handlar om något vettigt. Musik är väldigt påverkande. Det finns hela tiden omkring oss. Ett negativt budskap kan förstöra fem positiva. Jag vill bekämpa en sån som Marilyn Manson som är destruktiv. Det är viktigt att man säger något viktigt. När man var i tonåren tyckte man att det som var mörkt och destruktivt var coolt.
— Även om du bara är ett kugghjul i ett maskineri så kan du påverka. Utan dig kanske inte maskinen kan gå vidare.

Med dessa kloka visdomsord från Daniel är det dags att runda av vårt samtal. De obligatoriska frågorna är det som återstår.
Vilka är dina tre största inspirationskällor?
— Livet, därifrån kommer allt, min flickvän och böcker.
Dina tre favoritskivor?
— DIVE ”When The River Turns To Sea”, THE GATHERING ”Nighttime Birds” och THE ALAN PARSONS PROJECT ”Eye In The Sky”.
Dina tre senaste köpta skivor?
— SEAL ”Human Being”, ”Jesus Christ Superstar” — originalversionen samt Erik Borelius ”Reality Bites”.

Diskografi:
”Entropia”
”One Hour By The Concrete Lake”