VOICE OF A GENERATION
“Obligations To The Odd”
(LP, Sidekicks)

VOICE OF A GENERATION
“My Generation”
(singel, Sidekicks)

Den här skivan är inte helt pinfärsk, men jag misstänker att några av Bennos läsare har ett pinsamt gapande hål i skivsamlingen som endast kan fyllas med det senaste mästerverket från Örebros stolthet, Voice Of A Generation, och att jag har haft nöjet att ha detta mästerverk en tid gör bara att jag utan att hysa något tvivel kan ösa beröm över det. Ja, ni märker ju vartåt det lutar: skivan är helt enkelt en modern klassiker!
Mini-cd:n “The Odd Generation” som kom förra våren kändes lite tveksam tyckte jag då, låtarna var inte riktigt så starka som jag hade hoppas. Alla sådana problem är nu åtgärdade. Allsångsrefrängerna är staplade på hög, ljudet är lika fett som bandets medlemmar själva påstår sig vara och genomgående i alla låtar finns ett driv framåt och en otrolig fräschör — ingen slö, ölstinkande brittisk slö-Oi, utan modern svensk street-Oi av internationell elitklass. Det känns meningslöst att nämna några särskilda låtar när i stort sett varenda en platsar på ens favoritblandband.
Och så singeln då. Döm om min lycka när Voice Of A Generation äntligen har fallit till föga och spelat in låten de avslutar alla konserter med; “Come On In” — i princip en punkifierad “Broder Abraham” som får håret att resa sig på armarna när man tänker på den massiva allsång som brukar uppstå när denna låt spelas live. Låten inleds med att en person ringer upp och erbjuder bandet “a million bucks” om dom spelar in låten. Jag har lekt med tanken att göra just detta, men det var ju skönt att nån annan hostade upp stålarna så slapp jag. Singeln innehåller dessutom förutom albumspåret “My Generation” även den utmärkta stänkaren “Mainstream Civil War” och är väl ett precis lika givet köp som fullängdaren.
Under sommaren och hösten har Voice Of A Generation visat att de kan infria de löften som ges på skivan när de spelar live. Spelningen tillsammans med Bombshell Rocks och Dropkick Murphys var en uppvisningsmatch i punkrock och de gamla metalriffarna i 59 TTP såg blekare ut än någonsin när de klev upp på scenen efter Charlie Voice och de andra i Voice Of A Generation. Helt klart årets svenska skiva!