PET SHOP BOYS
”Nightlife”
(LP, EMI)

På mellanstadiet var jag övertygad om att Pet Shop Boys var det perfekta popbandet. Och det har faktiskt fortfarande inte dykt upp något som på allvar fått mig att ifrågasätta den övertygelsen. Visst har det tagit emot ibland, som när omdömet sviktade och Neil och Chris plötsligt jobbade med rockmormor Tina Turner, men samtidigt har Pet Shop Boys alltid haft en närmast overklig förmåga att komma tillbaka när det sett kört ut.
Följaktligen kom det efter den glada gayfesten ”Very” en djupdykning ner i latinträsket på ”Bilingual”, som med hjälp av utjämningsregeln följdes av fantastisk musikaldisco på fristående singeln ”Somewhere”. Intant karma, någon?
Nu har ”Nightlife” anlänt, deras visuellt minst fräscha skiva sedan överskattade ”Behaviour”, och vi bjuds den här gången på både himmel och helvete i samma paket. Man kan väl börja med att konstatera att det krävs en nostalgiker som undertecknad för att gå igång på det här. Suveräna inledande eurodisco-numren ”For Your Own Good” och ”Closer To Heaven” lovar gott och de avslutande fem spåren är också helt okej. Däremellan kan vi stilla ignorera trötta spår som de horribla kommande singlarna ”Happiness Is An Option” och ”You Only Tell Me You Love Me When You’re Drunk”.
Till höjdpunkterna hör däremot ”In Denial”, Neil Tennants duett med Kylie Minogue, där Kylie ikläder sig rollen som dottern som ifrågasätter sin fars, dvs Neils, homosexuella loserbeteende. Han, å sin sida, skäms över att ha en dotter som vet att han är bög. Mest anmärkningsvärd är annars ”Boy Strange”, en skapelse som är det närmsta PSB någonsin kommit gitarrpop. Fast förstås ändå inte riktigt.
Skivans andra Boy-låt ”New York City Boy” håller som bekant också god form. Men den är nog också det enda som kommer att ge PSB några nya fans, och på det hela taget känns ”Nightlife” mest som en angelägenhet för de redan övertygade. Fast jag är inte nervös, jag vet ju att det är en uppryckning på gång. Med lite tur kanske den kommer när jag står tryckt mot Globens kravallstaket i slutet av januari. Vi får vänta och se.