DIVERSE ARTISTER
”********* records, tokyo”
(LP, Bungalow/Border)
Tokyos musikscen är under omorganisation. Om jag ska hobbyanalysera så känns det som om de tidigare så hyllade Shibuya-artisterna går igenom samma sak som Hong Kongs filmindustri råkade ut för efter överlämnandet till Kina 1997. Förhållandena inom landet förändrades och de stilbildande regissörerna och skådespelarna sökte sig västerut, framförallt till Hollywood, men också till Europa. På samma sätt tycks västvärlden absorbera de japanska musiker som marginaliserats i och med att trenderna i Tokyo svängt. Nu är det tydligen visual kei som gäller där, en slags könsbändande glamrock. Jag ser inget ont i att se ut som en godisfärgad Marilyn Manson, men musikaliskt känns det inte så spännande.
De som inte passar in i visual kei-facket fortsätter istället utomlands, där uppskattningen fortfarande är tilltagande. Lite som när Lee Hazlewood hängde i Sverige när karriären kanade i resten av världen.
Att lite av särarten försvinner är ofrånkomligt (Lee sjöng ju till och med på svenska), men jag vet inte om förändringen är negativ för japanerna. Tokyos musikscen kretsar ju trots allt kring att låta sig influeras och att sortera intrycken med hjälp av något slags personligt smakfilter. Öppenhet och integritet är honnörsord.
Tyska Bungalow fortsätter i alla fall sin envisa kamp för att föra ut Shibuya kei i västvärlden. På samlingen ”********* records, tokyo” trängs två remixskivor från Pizzicato Five-medlemmen Yasuharu Konishis egen etikett, som heter just ********* records, tokyo.
Den första, ”The Readymade Remixes” innehåller låtar med bolagets artister Fantastic Plastic Machine, 5th Garden och givetvis Pizzicato Five, remixade av bland andra Le Hammond Inferno och Arling & Cameron. Den andra, ”Punch The Monkey”, innehåller japanska remixar av ledmotivet till mangaserien ”Lupin the 3rd”.
Trots att det är två ganska disparata projekt som klämts ihop, och dessutom i oordning, så känns skivan faktiskt överraskande homogen. Det är egentligen bara en märklig baktaktshistoria från Fantastic Plastic Machine som sticker ut. I övrigt är det fullt ställ från första spåret.
En Mancini-nörd som jag tycker förstås bäst om de driviga agentlåtarna från ”Punch The Monkey”, men det finns mer att glädjas åt. Escalator-teamets remix av ”Bon Voyage” där Yukari Fresh ansluter sig till Fantastic Plastic Machine är bara den ett skäl till att köpa skivan. Om du letar efter en självklar stämningshöjare så behöver du inte söka längre än så här.
Lämna ett svar