Hur kom du först i kontakt med riot grrrl?
— Jag skötte Wiiija från Rough Trade, så vi fick en hel del importskivor med tjejorienterade band som Bikini Kill, Bratmobile, Heavens To Betsy, och de lät verkligen nya och spännande i jämförelse med mycket av grunge- och industrirocken som kom från alla killband. Jag uppskattade också att låtarna berörde politik och personliga relationer, därför att, när det görs bra kan musik vara ett kraftfullt sätt att uttrycka viktiga saker i våra liv.

Hur fick du nys om Huggy Bear?
— De i Huggy Bear brukade köpa alla sina skivor på Rough Trade, och de köpte precis samma importer som jag brukade köpa. Vi brukade alltid prata om skivor och musik, och sen gav de mig sin första demo, och det kändes självklart att jag ville jobba med dem.

Hur influerade riot grrrl dig?
— Som rörelse visade den att musik kan sammanföra människor. Att musik kan användas till att uttrycka vad som händer i våra liv. Musikaliskt har jag alltid tyckt att det perspektiv som kvinnliga musiker och låtskrivare tillför sin musik ofta är mycket mer intressant än vad många manliga gör.

Hur håller man en rörelse rörlig, växande och fortfarande spännande?
— Jag tror att rörelsen stagnerade i USA, drogs ner och rörde sig mycket kring irrelevanta debatter. Musikaliskt tror jag att Riot Grrrl hade ett stort inflytande i och med att, om än indirekt, många kvinnor nu är mer självsäkra när det gäller att göra musik. Jag tror att dansmusiken öppnat många dörrar för kvinnor här i England, tekniken gör musikskapandet tillgängligt på ett nytt sätt. I England har vi haft en korsbefruktning av indierock och dansmusik, något som inspirerat kvinnliga musiker på sätt som jag inte sett något av i USA. Personligen tycker jag att den musikaliska sidan av riot grrrl i staterna är lite för punkorienterad.

Vad skilde engelska riot grrrls från de amerikanska?
— Den engelska riot grrrl-rörelsen verkar ha varit sämre organiserad, plus att det inte fanns samma höga nivå av musikalitet som i början gav band som Bikini Kill deras inflytande i staterna.

Vad dödade riot grrrls?
— Jag tror inte att riot grrrl har dött. Alla kvinnliga artister som jag jobbar med är på ett eller annat sätt influerade av det. Jag tycker att det känns lite konstigt att, som man, besvara dessa frågor. Det här är bara min personliga syn, men som skivbolag vill jag ge en plattform åt intressanta musiker med nya idéer, och de flesta jag funnit på sistone råkar ha varit kvinnor.

Skulle allt ha kunnat hända idag?
— Det var en postpunkgrej. Jag tror att det skulle kunna utvecklas i USA igen, framförallt nu eftersom alla kommunicerar via internet, och hela det nätverket existerar i allra högsta grad fortfarande. England har blivit en så pass komplex och modern kultur, att jag inte kan se hur någon enda rörelse skulle kunna växa fram, samhället och musiken är allt för oförenliga just nu.

Ser du någon likhet mellan spice girl power och riot grrrl power?
— För Spice Girls är det ett verktyg för marknadsföring, men det finns ingen anledning till varför kvinnor inte skulle kunna ha stora, framgångsrika popkarriärer på sina egna villkor, det är bara något som uppenbarligen inte tilltalar mig eller är en del av min kultur.

Om du ser tillbaka på det som hände, är du fortfarande på något sätt inspirerad av det som hände?
— Jag är alltid influerad av allting som uppmuntrar folk att skapa konst, musik etc… av alla dess slag. Riot grrrl-rörelsen var en del av mina tjugonågontingår och hjälpte mig att formas till den trettioettåring jag är idag! Många av dessa skivor låter fortfarande fantastiska och inspirerar på det planet.