Odlas det nåt utanför topplistan i det här landet, så är det pop. Nio av tio inkomna bidrag denna turbo-omgång var alla varianter på det temat.

Just därför börjar vi med IN THE COLONNADES återkomst till scenen med 12an ”Fryday” (Pale & Common) där gossarna vässat gitarrerna ordentligt. För första gången har dom gett sin tyngd riktning, och musiken framhärdar lika tydligt som en serie hårda kroppsslag. Knocken hänger inom räckhåll, på samma sätt som Nunnan kan mala sönder allt motstånd. Oaktat ITCs verbala åsikter så är argumentationen på ”Fryday” den bästa de presterat på mycket länge.
TAPIRERNA återvänder till världen efter kraftsamlande och barnafödande. Nya singeln är en ”bubblare” för det material jag hoppas de fortsätter att utveckla. ”Sova med dej” (Silence) har en bra krok och elektro-akustisk balans, Ola får allt mer egenart i sin röst och bandet allt mindre The Cure. Associationer här hör mer hemma hos rusig melodisk pop, men med jordnära texter lättare att känna igen sig i än förr. Kanske tillhör det åldern, men upptäckten av intensiteten i att (bara) sova med någon, på samma sätt som att dela frukost, är härlig. Magiska ögonblick innan slentrianen sätter in. ”Sova…” bär nyförälskelsens kraft.
Med Linköpings SEND NO FLOWERS singel ”Jesus back in town” (Baby/Pet) har Sverige fått sitt allra egna All About Eve, inte så lite tack vare sångerskan Åsa Tedebro. Att kvartetten även lyssnat på en del Cure hörs också. Och är det inte ett valthorn som hörs där på baksidan? Se nu till att klara språnget till något eget också!
Jag har tidigare påpekat att BIZARRE ORKEZTRA fortfarande letar efter en hållbar form. Nya singeln ”She’s got” (Heatwave) är en remix från senaste LPn. Här låter dom som en Marc Almond i en för het dusch. Sökandet fortsätter förhoppningsvis…
PÅSKHAREN (c/o Palmqvist, Bergsunds strand 15, 117 38 Sth) presenterar sig anonymt på en fyraspårs-kassett men härstammar enligt medsända pressklipp från Lunda-trakten. Referenser till TT Reuter är inte helt fel, och även om materialet emellanåt känns lite högtravande så finns här en ansats till egenart som jag gärna associerar med Niels Jensen. Trots dominansen av syntar, Balkan-slingor och sångarens minaretröst. Lite för mycket hej&hå i min smak, men jag hör gärna mer.
I grannstaden visar ”Skånes tuffaste poptrio” THE EGGSTONE att de kan låta mer lika förebilderna än förebilderna själva. Vi pratar engelsk pop med söta melodier på den trespårskassett (M. Carlsson, Rundelsgat. 3-779, 211 36 Malmö) bandet satt ihop. En tidsfråga innan de har kontrakt.
Norrköpings BIG NOTHING har ett bra tryck i singeln ”Only love” (SnD/Pet). Det låter tyngre skotsk pop med inslag av episk Echo, sången kunde varit tydligare men melodikroken är pinsamt klar, undrar om den inte hette ”A lovers concerto” senaste gången vi träffades. Däremot ligger b-sidans glittrande gitarrspel klockrent jäms Hallsbergsskolan. Det tillsammans med nafsande trummor ger ett bra skjut i låten även om melodin knappast kan anklagas för att vara tydlig. Ett högre tempo skulle höja intrycket.
Omgångens poppärla materialiserar sig i COD LOVERS debutsingel (Ceilidh/Pet). För en gång skull får tjatet om Norrköping som popmetropol täckning. Själva kallar kvartetten sin musik för kängurupop, men trummornas driv ger gitarrernas klockrena fräs fritt spelrum; ett varumärke vi lärt oss gilla i den engelska brut-popen. Det är inte bara Micke Herrströms snygga produktion David Gedge står och ler åt.

MATS LUNDGREN

I Norrköping har Ceilidh full fart på skivutgivningen. Ibland står det Sister James på skivomslaget, ibland The Persuaders. Denna gång är det SONIC SURF CITY som gäller och då handlar det om surfpop. Bakom dessa tre band döljer sig Ola Hermansson, i kombination med olika vänner. Samtliga band lyckas han hålla stilrena och propra. På EPn ”Let’s go surfin'” hittar vi fyra låtar varav en klassisk Beach Boys-historia kallad ”Surf City”. Min egen favorit är dock den lite vildare ”Sonic surfboys”, en låt som inte ens Ramones hade kunnat göra bättre.
SHIVERING SPINES borde att döma av telefonnumret på omslaget vara smålänningar. Deras singel ”Desert Hum” (Tilt Rec) är en blandning av cowboy- och folkrockstoner med en hyfsad melodi på toppen. Baksideslåten ”Power” är inte lika stark så helhetsintrycket blir att SS kanske borde finslipa sitt koncept lite till?
I Stockholm håller DILDO DELIGHT till. Förutom att de har ett helt okej namn så gör de dessutom högst hörvärd rock i den tyngre skolan. De tar avstamp någonstans där Lädernunnan befann sig för några år sedan, lägger till en skvätt hårdrock och resultatet blir ”Electric morphine”, ”Pick up the pieces” och ”Lucifer’s hand”, de tre låtarna som finns på DDs kassett.
Simrishamn har aldrig framstått som syntpopens paradis på jorden, men en och annan fantast finns det även där. T ex Henrik Hellström som är mannen bakom gruppen SPASTIC REDEMPTION. Hans strida ström av kassetter innehåller allt från obskyra experiment till ren pop. De två senaste låtarna, ”Murder” och ”To feel uneasy”, drar åt danshållet, för att inte säga househållet (detta ska dock inte förväxlas med det svenska hushållet, vilket är något helt annat). Fortfarande är det nog en aning för kantigt för att kunna konkurrera på den kommersiella marknaden, men vem vet? Med lite bättre produktion och mer sans i sången, så varför inte?

STEFAN MALMQVIST