Efter sommaren släpps det andra albumet med göteborgshårdrockarna Tornado Babies. Det har varit ganska tyst om dem sedan debutplattan ”Eat This” kom för ett och ett halvt år sedan. En av årets första riktigt varma dagar berättade sångaren Harry och basisten Paul historien för mig.

Plattan kommer att släppas den 6:e augusti på det relativt nystartade göteborgsbolaget Musik Musik, som drivs av mannen bakom Bengans Skivaffär. Skivan kommer att heta ”Delirious”, och det är en titel som passar Tornado-killarna bra.
— Kjell Hell kommer att vara med på omslaget den här gången också, berättar Harry. Det är alltså den lilla ungen som var med både på ”Eat This” och ”Instant Fun”, fast nu har han vuxit lite grann.
Skivan är inspelad i den nya studion Soundscape, och den är producerad av Dille Diedrichsson från Don Patrol och Snowstorm.
— Det var skivbolaget som föreslog honom, och min första reaktion var ”aldrig den jävla pudeln”. Men bolaget övertalade oss att åtminstone träffa honom, och allting stämde direkt från början, säger Harry.
— Han har varit perfekt under hela inspelningstiden och kommit med bra idéer hela tiden.
— De enda dåliga idéerna under inspelningstiden har kommit från oss, menar Paul.
Strax efter den här intervjun gjordes åkte gänget iväg till Skara för att mixa plattan under en intensiv vecka. Även inspelningen var intensiv, berättar Harry.
— Vi lade tio grunder på fem dagar. Dille fick hålla tillbaks oss så att vi inte slarvade iväg, men vi tyckte bara det hela var kul.
Harry och Paul är i vilket fall som helst helt övertygade om att detta är det bästa de gjort. Det är ju inget ovanligt att artister tycker att det senaste alstret är det bästa, men jag har sällan hört en sådan övertygelse i det som här.
— Allting är mycket mer genomarbetat nu, säger Harry. Vi har haft mer tid på oss och vi är bättre nu. Det är ett jämnare och bredare låtmaterial, och grundljudet är mycket tyngre och bättre än på debutplattan.
Det var under en ganska lång period som bandet var inne i studion — från november till mars — men avbrotten var många.
— Det var en del strul i studion, och vi var sjuka i perioder, så jag tror vi var ungefär en månad sammanlagt i studion. Sedan så hade vi inte tillräckligt mycket låtar. Under juluppehållet skrev vi fyra låtar, och de blev de bästa!

BRA MED BOLAG I HEMSTADEN

Paul och Harry är mycket nöjda med Musik Musik, och de tycker det är skönt att ha bolaget i sin hemstad.
— Det är gott att kunna träffa dem ofta istället för att ringa jämt. Dessutom är det bra att det finns bolag i stan som bryter stockholmsdominansen.
Harry förklarar vidare att bandet trivs i Göteborg.
— Det finns många bra band, och det är bra stämning mellan banden. Alla känner alla, och det är ingen rivalitet mellan banden. Det enda som saknas är fler bra speltillfällen.

LJÖG IHOP EN STORY

Det var 1987 som bandet bildades, och Harry berättar gärna historien bakom själva bildandet.
— Vi var på väg till England, och på båten dit träffade vi en norsk manager som letade efter band så vi ljög ihop en story om att vi hade ett bra band som funnits ett bra tag. Han gick tydligen på det, och när vi kom hem igen försökte vi börja spela tillsammans. När det inte blev något med den här norrmannen så fortsatte vi ändå, men det var ingen helhjärtad satsning. Vi höll på i några år, och bandet fanns hela tiden, men det var inget ordentligt. Det var först när vi fick skivkontraktet som vi fick ordning på oss. Fyra veckor innan vi skulle in i studion för att spela in plattan hoppade originaltrummisen Senap av. Han hade inte så höga ambitioner, och så hade han familj. Dagen efter han lämnade oss ringde jag Danne som precis hade slutat i Overland Stage Riders. Han hade inga planer på att spela i band något mer, men han provspelade och allt stämde. Då började vi satsa lite mer seriöst.

ÅNGRAR FÖRSTA SIGNINGEN

Bolaget bandet fick kontrakt med var det då nystartade bolaget Scandinavian Entertainment, men det är något grabbarna ångrar idag.
— Plattan fick ingen som helst promotion, och mitt upp i allt gick distributionsbolaget i konkurs, berättar Harry. Tydligen finns plattan ute nu igen, och bolaget snackar om Japan och Tyskland, men jag tror det är mest snack.
Helt klart är i alla fall att debutplattan ”Eat This” är en underskattad platta, och nu i efterhand ångrar jag lite grann att jag inte gav den ett bättre omdöme i min recension. Fast jag tycker fortfarande att ”Oneway Ticket To Hell” är en helt onödig låt!
Tornado Babies var nominerade i hårdrocksklassen på Zeppelingalan, men något pris fick de inte. Däremot lyckades två av bandmedlemmarna att bli utslängda från festligheterna.
— Att 60 procent av oss fick stanna kvar ser jag som en framgång, säger Harry. Fast allvarligt talat, det var ingen överraskning att vi inte vann. Electric Boys var ju givna i vår kategori.
I somras spelade Tornado Babies i Hultsfred, och delar av konserten visades senare i TV.
— Det var grymt kul i Hultsfred. Vi gjorde en bra spelning, fast jag tror aldrig det har varit så trångt tidigare, säger Paul. Det var en av våra roligaste spelningar någonsin. Vi träffade en massa kul folk, som Little Ceasar.

VIKTIGT ATT HA KUL

Tornado Babies är ett band som tycker det är viktigt att ha kul, och det har de! De har rätt inställning och spelar bara för att det är roligt. Deras humör smittar av sig, framför allt i livesituationen. När det gäller sådant kan man jämföra dem med The Sinners, även om musiken är ganska annorlunda. De verkar också vara ett bra sammansvetsat gäng som trivs ihop.
— Om någon av oss skulle lämna bandet nu är det lika bra att lägga ner det, tycker Paul. Vi har samma inställning och ungefär samma bakgrund allihop. Vi har spelat punk tidigare allihopa till exempel.
— Folk tror att vi är bröder! fortsätter Harry. På ett svartvitt foto på oss kunde inte min morsa se vem som var jag, påstår Harry vidare.
Tornado-grabbarna har alltså punkbakgrund, och det kan ibland höras i deras musik.
— Det är mycket punk i våra snabba låtar, men det fattar inte folk som växt upp med Whitesnake.
Tornado Babies är ett band som jag verkligen önskar all framgång. De är ett kul band som har helt rätt inställning och attityd, och deras musik är befriande ren från onödigt dravel. Harry sammanfattar avslutningsvis Tornados inställning bra:
— Vi kommer aldrig att hålla på med experimentmusik som Frank Zappa eller Peter Gabriel. Rock’n’roll har funkat i trettio år så varför inte ett tag till?