HAR DU NÅGONSIN UNDRAT ÖVER VEM SOM STÅR FÖR DEN MASSIVA BASMATTAN VID MINST ETT TILLFÄLLE VARJE ÅR I FOLKPARKERNA? ELLER; VAD VAR DET FÖR EN MYSKO AC/DC-LÅT SOM HELT PLÖTSLIGT DUNDRADE UT NÄR DU KNÄPPTE PÅ RADION? BASEN SOM SPARKADE DIG I BRÖSTET TILLHÖRDE ANTAGLIGEN NALLE PÅHLSSON, OCH AC/DC-LÅTEN SOM INTE VAR NÅGON AC/DC-LÅT FRAMFÖRDES MED ALL SÄKERHET AV AB/CD.

NALLE, HUR BÖRJAR EN MAN MED 1000 JÄRN I ELDEN SIN KARRIÄR?
— Först så var det ju bara lokala band från Stockholmsförorten Sätra ute vid Skärholmen, där jag är uppväxt. När jag började med mitt första band så var jag bara nio år och spelade bas på en gitarr, som jag hade fått av min brorsa Benny. Det blev ju sen mest spelningar på ungdomsgårdar och skolor, ända tills jag gick i tvåan på gymnasiet, 1980. Då fick jag ett erbjudande från ett band som hette KODA, och jag hängde på. Det var ett funkband som blev ganska populärt här i Stockholms-trakten och drog rätt så mycket folk till spelningarna. Vi lirade som sagt bara funk och gav ut tre singlar (se Discografi). KODA gjorde aldrig någon riktig turné utan det var mest helgspelningar på discon och så. Vi var bl.a. med i Jonas Hallbergs MÅNDAGSBÖRSEN och TONKRAFT. Det skrevs faktiskt ganska många lovord om oss i tidningarna, men KODA sprack 1982. När jag spelade med dem så var det första gången som jag kom i kontakt med skivbolag och sånt där. Efter upplösningen så kom jag, med ANDERS UDDBERGs (f.d. FREESTYLE) hjälp i kontakt med NICLAS WAHLGREN och där började jag min professionella bana, kan man väl säga. Det var jag och Anders som skrev alla låtarna åt Niclas på den tiden, och det blev riktiga turnéer för första gången. I Oktober 1984 sa jag upp mig som brevbärare, som jag hade jobbat som efter gymnasiet, och satsade på musiken på heltid. Med Niclas Wahlgren turnerade vi och skrev låtar till på tre LP-skivor och ett antal singlar, ända fram till Juli ’86. Då träffade jag TONE NORUM, och med henne har jag gjort fyra-fem turnéer. Sen har det ju också varit studio-jobb in i mellan. Ett av mina första sådana var åt MONICA THÖRNELL. På turnésidan så har det genom åren blivit jobb med bl.a. Niclas Wahlgren, Tone Norum, PAUL REIN, MICKE RICKFORS, TOMMY NILSSON och STYLE, och nu är jag ute med Paul Rein igen. Första turnén med honom gjorde jag i början av ’85. Då spelade jag gitarr också.

AB/CD VAR ETT BAND SOM GJORDE EN SERIÖS PARODI PÅ AC/DC, OCH BLEV TÄMLIGEN POPULÄRA. VAD VAR DET FÖR SLAGS PROJEKT?
— Idén till AB/CD kom till vid årsskiftet 83-84 och är ett hobby-band som jag har vid sidan om. Vi spelar när det finns tid, så det brukar bara bli ett par gig om året. Nu har vi ju faktiskt gjort tre spelningar inom loppet av ett halvår och det är ganska otroligt för att vara oss! AB/CD är ganska omtalade, nästan ett kult-band, och det är ju jättekul. Det är jättemånga band och musiker som tycker om att komma när vi spelar för att få sig ett garv. Tex TREAT och EUROPE. AB/CD är mest en klackspark med glimten i ögat, men man måste samtidigt liksom gå in för musiken också, så riktigt som möjligt. Det finns ingenting som heter allvar bakom det här, förutom att man gör det musikaliskt seriöst. Det är jättekul att ha AB/CD som kontrast till allt annat man gör. Jag spelar gitarr där också, för att variera det lite. Det är bara JANNE PERNING och jag som är professionella musiker, som lever på det. De andra är gamla polare från Sätra.

OCH NU ÄR DET DO IN IT (UTT: DOIN’ IT)! DET FINNS BARA EN SINGEL ÄN SÅ LÄNGE — “CAN’T FEEL MY HEARTBEAT” — HUR BLIR DET SEDAN?
— En LP är väl vad man siktar på. Jag skall försöka få ut en singel i Augusti då jag skall ut med TOMMY NILSSON igen. Vi är ju tre stycken i DO IN IT från Tommys band, så när vi var ute med honom i slutet av ’88 så framförde jag “CAN’T YOU FEEL MY HEARTBEAT” i programmet. Som ett solonummer om man säger så. Det var jättekul att den blev såpass väl mottagen som den blev! Nu har jag pratat med Tommy och får jag ut nästa singel i rätt tid så skall jag göra samma sak till nästa turné. Det är ju en bra skjuts för mig och DO IN IT. Jag har samlat på mig ganska många egna låtar och har planerat det här sedan ett par år tillbaka. Det är många band/artister som har frågat efter låtar, men jag har valt att behålla dem själv för att kunna bygga vidare på det här. En av de grupper som nyligen ville ha en låt var BAM BAM BOYS (med bl.a. FREDDY VAN GERBER och MATT ALFONZETTI, f.d. NEON ROSE). Jag har spelat med dem och skrivit två låtar som vi har kört. Jag har ingått som någon form av medlem ett tag, men nu vet jag inte hur det blir.
Att jag släpper en singel och satsar på en egen grupp — det har ju inte att göra med att jag bara vill syssla med det eller att jag har tröttnat på att åka omkring med andra artister. Det har jag absolut inte gjort! Det är verkligen inget som jag eller de andra i DO IN IT kommer att sluta med. Jag har tänkt att göra någon slags kombination, men om det nu skulle sälja vansinnigt bra o folk verkligen skulle gilla det — då är det klart att man får ta det i första hand. Jag och TOBBE STEER (gitarrist och frilansare, liksom Nalle) har hållit på såpass länge att vi nästan kan välja vilka vi vill spela med. Tommy t ex, kan man nästan offra vad som helst för att få spela med. Så vansinnigt kul är det! Men kommer man till en artist vars musik man inte står för till 100%, då hoppar man inte på det jobbet utan gör en egen grej, exempelvis, eller tar någon annan artist man trivs med.

HAR DU NÅGON FAVORITARTIST SOM DU HAR SPELAT MED?
— TOMMY NILSSON och MICKE RICKFORS är nog det roligaste och rent musikaliskt givande. För min del har det varit väldigt nyttigt att åka ut med dessa otroligt begåvade sångare, eftersom jag som sångare själv körar väldigt mycket och hör då hur bra de sjunger. När man körar åt dem så får man ge 110% för att det skall färga in snyggt till deras röster.

KLURIGASTE JOBBET?
— Man kan inte säga att någonting är lätt egentligen. En grej som jag tyckte lät för svår för mig och som jag nästan sa att; “Nej, det här får ni hitta någon annan till”, det var på PERNILLA WAHLGRENs platta “ATTRACTIVE” och låten “TÄTT INTILL”. Men jag hade gett mig fan på att jag skulle klara det, så nu, långt efteråt när låten är inspelad och klar så tycker jag fortfarande att den är bland det bästa som jag har presterat på skiva. Jag väldigt stolt över att jag är med på den. En annan platta som jag också är oerhört stolt över att ha medverkat på och som jag själv ofta tar fram och lyssnar på, det är EASY ACTIONs andra LP; “THAT MAKES ONE”. Där är både Tommy Nilsson och KJELL LÖVBOM = KEE MARCELLO med (tillsammans med FREDDY VAN GERBER och CHRISTOFER LIND). Den plattan tycker jag är bland det bästa som har kommit upp i Sverige. (EASY ACTION gjorde sin sista turné där KEE MARCELLO var med på ungefär hälften av spelningarna innan han hoppade av till EUROPEs förmån. Turnén rullade vidare med endast CHRIS på gitarr. Efter det så splittrades EASY ACTION). Jag spelade med dem i en “re-union” på Melody här i Stockholm för en månad sen. Hela bandet var med inklusive mig. Det var jäkligt skoj — och fullsatt!

DET ABSOLUTA BOTTEN-GIGET?
— Det tråkigaste som jag har varit med om var i Hagfors på turné med NICLAS WAHLGREN. Då efter spelningen när råddarna hade börjat att plocka ner sina prylar, rasade en stor ljusramp ned, och rakt i huvudet på Niclas. Han fick åka till lasarettet och sy. Det var en tråkig incident. Med MICKE RICKFORS 1987 kastade publiken en massa mynt och grus på oss, så vi körde bara tre låtar. Sen plockade vi ihop och åkte därifrån. Det är väldigt tråkigt när man vet att det har kommit mycket folk för att lyssna, och så finns det då någon/några, mestadels grabbar som skall förstöra för allihop. Det är inte för att man skall behöva agera måltavla som man spelar, utan för att man bjuder på någonting.