Surprise, surprise BACKSTAGE nr 3 är här. Så lätt ger vi inte upp. Har ni lagt märke till något speciellt? Ja just det nu börjar det så sakta att likna en tidning (åja skryt inte nu — Kritisk läsare). Semester har vi alla haft, så även tryckeriet (varför förstår vi inte). Det är därför tidningen är ca 10 dagar försenad, men den som väntar… Som ni kommer att märka saknas ANTONS HÖRNA i detta nummer (yipee — Ytterligare en kritisk läsare). Det har sin naturliga förklaring. ANTON gör nämligen sin militärtjänstgöring och alla som har gjort lumpen vet ju vilket otroligt slit det är, speciellt om man är kock. Han har alltså tagit kompledigt från skriveri arbetet. På allmän begäran kommer vi troligen fr.o.m nästa nummer att ha en eller ett par recensionssidor. Ni som har skrivit till oss märker att vi bryr oss om vad ni tycker. Det gäller även ni som har givit oss förslag på olika band ni vill se i tidningen. Vi är alltid öppna för era idéer (hörde jag något om mera Hårdrock ? — L.L.), så skriv. Era åsikter om tidningen betyder väldigt mycket för oss. Har ni kritik att komma med så får vi ta såna smällar. Våra resurser är små, det bör ni ha i tankarna. Det är alltså orealistiskt att föreslå en tidning helt i färg när plånboken mest innehåller mal. Det kan ni också till att ändra på! Övertala era kompisar, ovänner och hela tjocka släkt att bli medlemmar. Vad får man för en femtiolapp i dagens läge? Inte är det mycket, men man får i alla fall fyra nummer av BACKSTAGE direkt hem. Det är inte det sämsta (men nära på — Extremt kritisk läsare). Garageband är fortfarande välkomna att skicka material. Vad vi vill ha är en biografi, kontaktadressen, ett svartvit foto och ett smakprov på er musik. Antingen i form av en demo eller en egen skiva.
Vi på BACKSTAGE vill gärna sända en tanke till THOMAS DI LEVA, som inte ens hann framföra en hel låt, vid sitt uppträdande på valborg, innan någon ”hjärndöd” person kastade en sten på honom. Vi har alla rätt att tycka och tänka vad vi vill, men vi har ingen rätt att bära oss åt hur som helst. Undertecknad tillhör absolut inte DI LEVAs största fans, snarare tvärtom. I ärlighetens namn ger jag inte mycket för hans sång och musik, men han har min respekt som artist och människa. Han har hållit på i många år och vågat hålla fast vid sin egen stil. Därför förtjänar han all positiv uppmärksamhet han har fått på sista tiden. Något han absolut inte förtjänar är att bli stenad. Det hela handlar inte enbart om förlorad självkänsla utan en mindre vacker dag kan någon mista ett öga eller få andra men för livet. Tänk på det före du ska vara ”macho” och visa kompisarna va ball du är. Tyvärr har det här med att kasta upp saker på scen en tråkig tendens att öka både nationellt och internationellt. En annan aspekt på det hela är att folk har betalt stora pengar för att se sin/ina idoler, många har kanske rest långväga. Det meningslösa våldet trappas upp tillräckligt utan att vi rockvänner ska behöva bidra. Vi måste lära oss att respektera andra, deras åsikter och smak. Tänk på det!!!
Vi ses i November!

RED.