Göteborgsbandet STILLBORN har fram tills idag inte gjort så mycket väsen av sig, förutom i replokalen. För den breda rockpubliken är de i alla fall relativt okända. I och med debut-Lp’n Necro Spiritual som släpptes nyligen hoppas de att det ska bli ändringar på den fronten. Plattan bjuder inte på någon lättsmält musik. Nej det är extremt tung och ödesmättad rock med väldigt speciell sång. Bandmedlemmarna som är i åldern 23-25 är INGEMAR HENNING — Sologitarr, ERIK SANDQUIST — Kompgitarr, KARI HOKKANEN — Sång, Bas och PETER ASP — Trummor. För att få reda på lite mer om bandet tog jag kontakt med KARI.

När startade STILLBORN?
Vi började hösten 84. Ingen av oss hade direkt känt varandra innan. I princip träffades vi när vi började spela. Vi höll på ett tag och spelade ute ganska mycket. Vi hade en annan trummis förut. Peter har varit med i ungefär två år. Detta är första plattan vi gör. Vi har inte gjort någon singel eller sånt tidigare. Vi gjorde väl någon kassett men ingenting i någon större skala.

Berätta lite om debut-Lp’n Necro Spirituals!
Plattan släpptes förra veckan. Vi spelade in fyra låtar sommaren 87 men då hade vi inget kontrakt eller så. Vi gjorde det själva för att se om någon nappade. Vi är lite sega av oss så det hann gå en tid innan vi fick ut det. Vi pratade med RADIUM och de var intresserade. De ville att vi skulle göra en Lp. Sagt och gjort så spelade vi in lite nya låtar hösten 88. Skivan släpps i Sverige och Danmark.

Hur vill du beskriva er Musik?
Det är svårt att göra det själv. Det är svårt att säga vad vi är influerade av för alla lyssnar på så mycket olika musik. Jag lyssnar mycket på filmmusik och så gillar jag Country. LEE HAZELWOOD tycker jag är bra. Vi har aldrig snackat om vad vi ska spela för något. Det blir på något sätt bara så när vi går och repar. Alla gillar i och för sig den sortens musik även om vi inte köper så mycket sånt. Det är tung musik. Det är mycket av filmmusikstämning över det hela. Den är väldigt kraftig, lite pampig. Det skiljer sig i och för sig från låt till låt. Det som vi själva känner är STILLBORN är låtar som ”Flesh for Iesus” och ”Angelynx”.

Det är ju en väldigt mörk stämning över det hela. Är det medvetet?
Nej. Man kan säga att vi alla har svart lite morbid humor. Mycket kommer ifrån det. Man får ta det med en nypa salt. Vi tar inte oss själva så allvarligt.

Din sång är väldigt speciell. Hur vill du beskriva den?
Jag har kanske sjungit lite mer vanligt förut. Jag åkte på en stämbandsinflammation. Jag fick vara tyst i en och en halv månad men det gick inte över. Jag började prata för jag trodde att det hade läkt. När jag började sjunga igen hade jag blivit lite rädd så jag vågade kanske inte att ta i ordentligt. Jag var tvungen att skära bort de höga frekvenserna. Det har väl gjort att jag har sänkt mig. Jag har väl i och för sig alltid sjungit rätt lågt men nu har jag sänkt mitt register ännu mer. Mitt röstläge passar bra att sjunga så här. Det passar överhuvudtaget.

Har ni något budskap med er musik och era texter?
Vi har ingen direkt paroll. Det är mer att skapa stämningar och känslor. När det gäller texterna är det olika från låt till låt. Vissa är uppbyggda på stämningar medans andra som t.ex ”Flesh for Iesus” handlar om att ifall Jesus kommer tillbaks skulle han vara på vår sida. Det vill säga att något som är farligt är att statskyrkan och religionen stelnar. Det är i så fall den totala ondskan. Det är lite olika från låt till låt. Vissa tar vi inte alls så allvarligt på.

Vem skriver text och musik?
Jag skriver alla texter. Det blir väl jag som skriver det mesta av musiken också. Vissa låtar kommer jag på i replokalen men de flesta skriver jag för mig själv.

Har ni varit ute och spelat någonting?
Vi har spelat en del i Danmark. Vi har nog spelat mer i Danmark än vad vi har spelat här. Nu det sista innan plattan kom har vi spelat ute lite. Vi hade en spelning i Göteborg, före det var det ett glapp på två-tre år. Vi har inte spelat ute mycket men haft lite spelningar här och där. Vi har spelat på Ritz i Stockholm, i Kalmar och i Jönköping. I Danmark har vi nog spelat åtta-nio gånger.

Hur kommer det sig att ni har spelat så mycket i Danmark?
Det var en kille som var över här som vi lärde känna. Han frågade om vi ville spela i Aalborg. När vi gjorde det träffade vi ett annat Danskt band. De fixade en spelning i Köpenhamn. Sen fick vi kontakter med klubbar och sånt i Köpenhamn på det sättet. Sen har de ringt lite då och då. Det är alltid kul att åka dit. Det är roligare att spela i Danmark, folk släpper loss på ett annat sätt. De försöker inte att vara coola.

Framtidsplaner, har ni några sådana?
Vi ska väl försöka att fixa lite spelningar nu. Vi har eventuellt något på gång i Moskva men ingenting är säkert. Det vore väldigt skoj att åka dit och spela. Vår gitarrist har träffat två stycken som ordnar utbytesspelningar, så att ryska band kommer hit och spelar. Vi hoppas på att vi kan komma över den vägen. Det är ju en lite speciell grej.