Ett av de intressantaste namnen inom svensk rock idag är SIMON ROWE. Denne Nynäshamnsbos namn kommer snart att finnas på allas läppar. Han är född i Nynäshamn, där han också bor nu, men han är uppväxt i Sundsvall. Som de flesta av oss döptes han till ett någotsånär ordinärt namn. Idag består hans namn till 50% av Marilyn Monroe. Låter det konstigt? Ja, det är inte utan men läs följande intervju som jag gjorde med SIMON så får ni svaret.

Din första LP “PRETTY PEARLS FROM A HEART” är du nöjd med den?
— Njae! Jag blir egentligen aldrig nöjd med någonting, men jag gjorde så gott jag kunde.

Låter du ungefär som på platta när du spelar live? Eller blir det hårdare takter då?
— Vissa låtar måste man ju nästan köra likadana som på platta. Det är ganska tråkigt att göra samma grej så det kommer nog att arrangeras om en del.

Ska du ut och turnera något?
— Jag ska köra ett tag uppe i Norrland på lite undanskymda ställen. Vi har ju inte direkt spelat mycket live så vi tänkte åka runt och “fixa ihop oss” lite före vi gör en riktig turné.

Har du en ny LP på gång?
— Ja det var meningen att jag skulle börja skriva till den i November/December. Jag fick något fel i magen i samma veva så jag orkade inte göra någonting då. Förmodligen börjar vi spela in den till våren, så den dyker säkert upp någon gång under hösten.

Har du någon image?
— Det blir som det blir. På, något vis är man ju som man är.

Trodde du att du skulle bli framgångsrik när du började med musiken?
— När man börjar med musik så är det väl målet, annars hade man nog aldrig hållit på. Men det är ju kul ändå att det har gått bra för det är ju inget man kan ta för givet.

Varför skriver du dina texter på engelska?
— Jag har aldrig ens funderat på att göra något på svenska. Även om man talar svenska så tycker jag att man har svårt att få till det på något sätt (att skriva texter då hoppas vi han menar, inte tala!) Det ligger inte åt mitt håll. Mauro Scocco och Cornelis är exempel på sådana som lyckats undvika alla dåliga ord på något sätt. Istället för att ta deras koncept så är det bättre att göra det som känns rätt för mig själv. De två är de enda i min smak och stil som håller måttet. Svenska texter passar nog inte riktigt mig.

Ja det du gör låter ju väldigt amerikanskt. Du har nästan en amerikansk accent! Hur har du fått till den?
— Jag har prövat det där lite grand på folk i utlandet. I England tror de att jag är amerikan och i USA så tror de att jag är engelsman. Det passar mig perfekt det där. Det är ju sällan man tycker att grannen är så fantastisk, så det är bättre att man låter som man kom från något annat ställe.

Vad inspirerar dig när du skriver text och musik?
— Jag har fin fantasi, har ständigt tankar i huvudet rörande det mesta. Allt som händer på planeten blir till inspirationskällor.

Det finns olika kategorier musik på din första LP men utan att för den skull låta splittrat…
— Ja, det är meningen men jag anstränger mig inte för att göra det brett el. smalt. När man slänger på en LP, ta t.ex. Status Quo så låter det samma hela tiden. Det kan ju vara kul en eller två låtar men vad händer sen? Man måste försöka i alla fall, så det händer något hela tiden. Som en lång middag och bara sitta och käka sill hela vägen, det är ju inte så kul. Det är bra om det kommer rätt saker i rätt ordning. Därmed inte sagt att jag försöker vara bred och ska glänsa med det. Det kanske är bättre om det är smalt — men det måste samtidigt vara intressant, helst hela vägen. Det har jag kanske inte lyckats med själv, men det är i alla fall åt det hållet jag tänker. Vi får se om det blir någon förändring eller förbättring tills nästa platta.

Ditt namn SIMON ROWE, hur kom det till?
— Man kan få ut rätt så mycket av det ifall man funderar ett tag. Jag är kanske någon slags korsning, även om det låter konstigt, mellan Paul Simon och Marilyn Monroe! Paul Simon är hemskt kulturell och Marilyn Monroe var då egentligen raka motsatsen. På något vis är jag båda delarna tycker jag själv. Jag skulle t.ex aldrig kunna ta emot några stipendier eller liknande för då skulle jag känna mig för kulturell. Inte skulle jag heller vilja vara glittrig och hoppa runt, så tar man lite av varje och sätter ihop Paul Somon o Marilyn Monroe då får man Simonroe, dvs. Simon Rowe. Monroe låter ganska fräscht också tycker jag, fast lite slitet i den stavningen. Det är nog inte många som tänker på att Monroe är inbakat i Simon Rowe.

Vilka förebilder har du?
— Förebilder? I och för sig är det väl de som det stod mycket om i tidningarna när jag växte upp. Vissa tycker att jag låter som Prince, Beatles och Lennon. Det är väl mest de jag har som förebilder men jag gillar mycket annat också. Jag skulle placera in T-REX istället för Prince för jag började låta åt det hållet före jag ens visste vem Prince var. Jag tycker nog att Prince har tagit många bra saker från T-REX.

Något mer världen bör veta Simon?
— Även om det inte kommer någon ny LP förrän till sensommaren eller hösten så lär det släppas någon singel. Det blir med några nya låtar. Det är även på gång någon Ep-variant.

Lycka till med din karriär. Vi hoppas att få höra mer av din trevliga dialekt även i framtiden.