Skaterockarna MILLENCOLIN har som mål att “göra folk tokiga av glädje”. Deras glada, poppiga hardcore går hem hos de flesta, och i skrivande stund ligger de på Trackslistans 12:e plats.
Efter intensiv telefonsvararkorrespondens med trummisen Fredrik Larzon fick AKASHAs utsända slutligen en pratstund med honom.

Fredrik var den sista som antogs i bandet. Ekan, gitarr och kör, Matte, också gitarr och kör, och Nikola, bas och sång, har spelat ihop sedan oktober 1992.
Genom sin andra demo, “Melack”, väckte bandet ett visst intresse hos Babs på Burning Heart Records, som erbjöd sig att släppa en mini-CD med dem. “Use Your Nose” blev dess namn. Nästa släpp var också en mini-CD, som döptes till “Skauch”. Sommaren ägnades åt ett flertal festivalspelningar; Dalarocken, Arvikafestivalen och Bergslagsrocken, innan de gick in i studion och spelade in fullängdsdebuten “Tiny Tunes”, som fick många fina recensioner. Sedan blev de Z-TV-favoriter och nu verkar ju allt rulla på.

Nobbade Century Media

Jag hörde något om att ni hade fått kontrakt på ett utländskt bolag…
— Ja, det tyska bolaget Century Media var intresserade av oss, berättar Fredrik. De har mest death metal-band nu, men försöker byta profil genom att ha med några hardcore-band. Vi var också intresserade i början, men sedan kom vi på att det funkar så bra med Babs på Burning Heart, han kan det han gör, så vi stannade kvar här. Men vi har fått ett licensavtal med ett utländskt distributionsbolag, så vår platta finns att köpa utomlands också.
Skaterock är ju enormt inne nu. Är ni inte rädda för att “försvinna” när det inte längre är så hippt?
— Nej… Vi spelar så länge det är kul och går det inte att försörja sig på det så får jag väl ta något annat jobb och spela vid sidan om, säger Fredrik på sitt lugna Örebromål.
Just nu försörjer sig stora delar av Millencolin på KAS, även om skivan har sålt över 15 000 så är det ännu för tidigt att få in några royaltypengar, dessa kommer först året efter. Men det är ju svårt att förklara för en arbetsgivare att man måste sticka iväg på spelningar hit och dit, därför har de inga ordinära kneg.
Hur ser ett typiskt Millencolin-fan ut?
— Det är förstås mycket pojkar och flickor i 15-årsåldern med stora byxor. Många köper fina kläder som man “ska” ha. Men flera av våra gamla kompisar som har lyssnat på oss från början är helt vanliga personer som inte bara hängt på trenden med Offspring och Green Day.
Så ni är inte klädmedvetna själva?
— Vi har haft tur och blivit sponsrade med en del kläder från olika företag och när man får dem så är det klart att man använder dem. Men vi satsar inte på att se “skatiga” ut. Jag åker inte ens skateboard. De andra gör det däremot, har gjort det i sju år, tror jag.
Apropå skateboards, namnet Millencolin är hämtat från ett brädtrick som heter “Melancholy”, de har bara ändrat stavningen lite.
— Vansinnigt många konsertarrangörer stavar fel, säger Fredrik och ger exempel på vad de har fått heta: Millercoin, Milen Coil, Millercoolin, Millencollin…

Bowling

När det gäller sport så är Fredrik själv mer intresserad av bowling, vilket inte direkt kommer som en överraskning med tanke på låten och videon “Da Strike”. Förutom när han går till bowlinghallen så rör han sig inte särskilt mycket på Örebros gator. Kanske är det därför som han inte råkat ut för några direkta överfall från fanatiska fans, trots att Millencolin ofta kallas “Örebros stoltheter”.
Fredrik Larzon själv är gammal hårdrockare, säger han, lyssnade gärna på exempelvis Iron Maiden tidigare. Bandets musikaliska influenser är allt från poppiga Madonna och This Perfect Day till ska-band som Specials och Madness samt hardcore à la Black Flag. För att nämna några.
På nästa platta, som ska spelas in i augusti, garanteras samma typ av musik som på “Tiny Tunes”.
— Ja, inte ska vi börja spela jazz i alla fall, säger Fredrik. Det blir som förr, soft med några snabba låtar och poppigt och glatt.
I sommar kommer Millencolin att stå på ett flertal festivalscener, bland annat Arvikafestivalen, Dalarocken och Hultsfred. Och en ny video ska troligen spelas in, på “Mr Clean”.
Till sist uppmanar jag Fredrik att säga vad han vill till Akashas läsare:
— Köp nya 59 Times The Pain-skivan, den är otroligt bra.