Musik är kul. Media är kul. Ett sätt att slå ihop dessa två livskryddor är att skriva om musik — göra tidning, eller fanzines som det blir om man inte har ett fett bankkonto.
Världen kryllar av fanzines med minst sagt skiftande kvalitet.
Det är dags för en djupdykning i mediernas underground…

Större delen av de blaskor som vi hittat i våra brevlådor representerar de två ytterligheterna av det som kallas hårdrock — death metal eller glam/sleazerock: varandras hatobjekt.
Man har ju sett en hel del fullständigt hopplösa death metalzines gjorda av pubertala satanistyngel, men det finns faktiskt undantag.
Skaparna av glamzinen är till 90 procent tjejer och är också av skiftande kvalitet. Det kryllar av sådana tidningar ute i världen.
Jag har valt att inte recensera tidningarna efter vilken musik jag personligen gillar, eftersom smaken som bekant är som baken och det inte riktigt — i det här fallet — uppfyller kraven på en konstruktiv recension.

BATTLE OF BEWITCHMENT ZINE görs av en Uddevallakille vid namn Robert Höög och är skriven på engelska. Stundtals ser den ut som de flesta deathfanzines (förutom att den är tryckt på A4-format). Jag skulle föredra lite mindre tätskrivna texter. Och varför använda oläsbar myrskrift i vissa artiklar? Annars rätt OK. (20:-)
BLACK VELVET ZINE är ett brittiskt glamfanzine gjort på hemdator. Därav är layouten ganska enkel, ungefär som ett skolarbete. Och redaktören Shari har en aningen irriterande tendens att alltid berätta hur hon blivit introducerad till varje band, det blir lite enformigt i längden. Men de grabbar hon skriver om tycks gilla Black Velvet. (£1 + stor IRC)
BLAZE FANZINE är ett brittiskt fanzine som mest skriver om sleaze och glam och sånt. Redaktören verkar vara totalt ointresserad av att göra det estetiskt snyggt, även detta zine ser ut som en skoltidning. En ovanligt taffligt gjord sådan. A4-sidor med text skriven på en hemdator, trycket är så dåligt att man knappt ser vad det står och på andra sidor är bilderna slarvigt inklistrade, med fula handskrivna bildtexter. Själva skrivandet har jag inga klagomål på, det är bara det att man knappt orkar läsa det, på grund av den tråkiga layouten (om det nu ska kallas layout överhuvudtaget). (£1 + stor IRC)

Splittad dödsmetall på topp

CHEMICAL PEEL är ett amerikanskt hårdrockszine i A5-format. Ingen höjdare precis och redaktören (eller vem det nu är som gör layouten) tycks ha fått noja på typsnitt. Innehåller små introduktioner av band och några frågor-svar-intervjuer. Ett fanzine i mängden. (£2 + IRC)
DUSK MAGAZINE och THE CAVES ZINE har gjort ett så kallat “split zine” för att spara på tryckkostnaderna (?). Det är alltså två dödsmetallzines i ett, sammanlagt 64 sidor på svenska. Båda är faktiskt ganska justa både när det gäller layout och intervjuer, i fanzinemått mätt. (15 kr + porto)
Ännu ett av dessa deathmetalzines i A5-format är FENRIR. Ser ut som de gör mest, jag är inte särskilt imponerad. Texterna är också ganska slarvigt framställda, typ “Jahaja, denna intervju blev inte vad jag hade väntat mig. Svaren kunde ha blivit bättre! Frågorna med kanske, tjat, tjat! Skit samma, så här blev det i alla fall…”. Gäsp. (10 kr + porto)
FOZZIE görs av en Linda Norrman-Skugge-wannabe från Uppsala. Nej, jag skojade. Men faktum är att “Mina vänner”-formulären som används i detta så kallade indiepopfanzine luktar väldigt mycket Ultra Magazine (som fru Norrman-Skugge huserade över förut). Layouten är av hemdatorstuk och förvisso rätt lättläst, men inte särskilt fantasifull. Redaktörskans pladder om sig själv är inte särskilt upphetsande (det är inte henne utan banden vi vill åt!). Men annars finns en hel del information att hämta i Fozzie. (20 kr + porto)

Diesel, posörer och skvaller

GET DOWN TO 69 är tillägnat de finska “glampunktrasharna” The 69 Eyes. Ser ut som ett ganska typiskt fanzine, lite rörigt och sådär, men gillar du läder, tatueringar, coola självupptagna rockpojkar och diesel-doftande rock’n’roll så kanske… (IRC?)
Ett annat band som fått ett fanzine tillägnat sig är brittiska posör-partyrockarna Erotic Suicide. KLAWS! heter blaskan och är i A4-format. Innehåller även korta introduktioner av andra band i samma genre. Layouten är väldigt “hemmagjord”, men rätt hyfsad och stilren. Är man Erotic Suicide-fan är denna tidning klart läsvärd. (£1,50 + IRC)
MANITO ZINE är ett svenskt A5-zine av killarna bakom bland annat Primitive Art Records. Vet inte ens om det finns några ex kvar nu och om det överhuvudtaget kommer att ges ut något mer nummer. I vilket fall som helst så är den rolig och lättläst! Layouten är enkel och stilren. Helskojiga frågor och svar. Skvallrar dessutom om en eventuell affär mellan Dregen i Backyard Babies och Vanessa Warwick… Mittpostern “Tips för rockers över 25” är en annan höjdare. Manito zine kan sammanfattas som oseriös, men klart läsvärd. (10 kr + porto)

Medelmåttigt

Danska dödsmetallpublikationen NAGUAL ZINE (på engelska) ser väldigt professionell ut vid en första anblick. Efter en stund märker man dock ett inferno av typsnitt och demosidorna är under all kritik då texten är krympt till typsnitt -2 ungefär, för att alla recensioner ska få plats. Annars är Nagual zine väl värd att kolla upp om man är inne på det mörka, brutala och döda. (20 Dkr eller $4 + IRC)
NECROTICISM MAGAZINE är en annan dansk deathmetalblaska som får bra betyg. Här har man valt att skriva på sitt modersmål och layouten är fullt läsbar och hyfsad. Ett minus dock för avsaknaden av bilder, som dessutom är väldigt små. Men jag vet mycket väl av erfarenhet att det är dyrt att trycka tidning och att det gäller att få in så mycket som möjligt på så lite plats som möjligt. Vill ändå ha lite större bilder nästa gång! (20 Dkr + IRC)
Dödsmetallfanzinet PEERLESS MAG är ett typiskt sådant i A5-format. Kvalitén på layouten varierar, med minst tre olika stilar. Själva skrivandet är väldigt fanzinemässigt, men det finns intressanta saker att läsa. (10 kr + porto)

Svenskt och pubertalt

Minst sagt produktiva är skaparna av POPÖGA. Den kommer ut en gång i VECKAN! Oj oj. Formatet är lite kul, A4 vikt på längden istället för den traditionella fanzinestorleken A5. Främst skrivs det om alternativ musik; punk, dödsmetall och pop — med betoning på det sistnämnda. Men där finns även inslag av så kallad mainstreammusik, till exempel en liverecension på eurotechno(!)stjärnan Herbie. Något schizofrent! Annars är Popöga en trevlig tidskrift. (Helårs-prenumeration 52 nr = 200 kr, halvår 26 nr = 125 kr och kvartal 13 nr = 75 kr)
SALONG FINESS koncentrerar sig på porr, våld och annat smaklöst. Rekommenderas ej for känsliga personer. I #1 finns bland annat en intervju med några 071-flickor, en runkbåsguide, filmrecensioner (inte bara porrdito, faktiskt!) och en test av läsarens “snuskgubbsfaktor”. Detta säger väl det mesta. MYCKET pubertalt, men ganska lustigt. Ska också nämna att layouten är helt OK. (15 kr + porto)
“All the bands from NYC area and beyond” är SCENE STEALERS underrubrik. Detta fanzine innehåller korta artiklar och notiser om glam-band från New York och ser lite amatörmässigt ut. Lättläst, förvisso, men väldigt tunnt. (IRC?)
SCRIPT INFERNAL är tillägnat den brutalaste musiken och är ett svenskt A4-zine skrivet på engelska. Ett plus för att det är så tjockt och innehållsrikt. Layouten är ganska snygg, lite rörig bara. Men det är väl så det ska vara. Helt OK. (20 kr)
VAMPIREZ GLAMZINE är ett snyggt och välgjort zine vars redaktör är en tysk tjej, fast texten är på engelska. Vad som retar mig lite är att redaktören Pet lovordar nästan allt. I och för sig är det ju ett fanzine, men… trovärdigheten? Stora rastrerade bilder och mycket luft gör att layouten ger ett fräscht intryck. Rekommenderas för “glamsters”, om det finns några sådana kvar i Sverige. ($3 + IRC)