Blanda stora doser Yvonne med Stereolab och Electronic. Lägg till lite Kraftwerk och du hittar Superswirls. Eskilstunabandet spelar pop baserad på gitarr kombinerad med synthar. Det är en väl inarbetad form av popmusik som har framkallat en ny våg, liknande indiepopvågen för ett par år sedan. Petter Jahnstedt har gjort ett tappert försök att få svar på en del frågor om Superswirls.

Sommaren 1996 sitter jag i min bil, fläkten låter så radions ljudvågor knappt når mina öron, när jag hör något som får mig att slå av fläkten för att känna rytmen. Yvonne är tillbaka tänker jag och fortsätter nynna med i den enkla refrängen. Superswirls — Tune in your superswirls — säger hallådamen. Vad var det… jag svettas i den soluppvärmda bilen och vrider tillbaka fläkten till läge fyra.
Det skulle dröja ända till kalla november innan jag stöter på Superswirls igen. Då lyssnar jag på debutalbumet “Filter”. Det låter inte som singelspåret jag hörde, utan mer som Stereolab. Trots mitt något trånga musiksinne inser jag snart att detta är bra popmusik. Två veckor senare sitter jag tillsammans med Mattias Axelsson, Lasse Hellberg och Richard Sellgren på ett café i centrala Stockholm. Ivan Parlov och Markus Lind påstås ha försvunnit på resan till stan. Jag ber Richard berätta om bandets bakgrund då han verkar vara den ende av de tre bandmedlemmarna som använder talet för att kommunicera.
— Vi är ett Eskilstunaband som drog igång i Studiefrämjandets lokaler där, 1991. Numera bor vi i Uppsala. Ja, inte Ivan han bor kvar hemma i Eskilstuna.

Många som hörde singelspåret “Tune in your Superswirls” väntade sig nog ett mer syntetiskt album än vad “Filter” är. Vad är det för skillnad mellan synthpop och pop?
Svaret dröjer. Efter en halv minut upprepar jag frågan och kollar om de uppfattat den. Till svar får jag tre huvuden som nickar i takt med klockan på väggen. Det verkar omöjligt. Så jag försöker den beprövade metoden med negativ kritik.

Skivomslagen är väldigt enkla och fula, vad anser ni om det?
— Det är du den förste som säger. Det är faktiskt Patrik Emt på Garbergs Annonsbyrå som gjort dem. Jag tycker de är otroligt snygga. Det finns också en tanke med enkelheten. Vi ville ha något stilistiskt, rent och snyggt som inte ger några fördomar. Det ska inte vara något vanligt popomslag som ex Blurs med färger och folk i trånga T-shirts. Grafiskt snygga, det tycker vi att de är.

Det har gått väldigt bra för er nu. Precis som för några andra band från Eskilstuna. Lever ni på musiken idag?
— Inte riktigt, men vi sysslar inte med något annat. Vi har studerat men lagt av. Vi klarar oss, spelningar och annat ger pengar för stunden. Senare kommer vi också att göra en utlandsturné.

Turnén med Superswirls är i full gång. Den har varit svår att undgå, åtminstone i media. Jag frågar om bandets musikval i bussen och om tolvmilsregeln verkligen är sann.
— Mattias och Lasse sköter den biten. The Clash för tillfället säger Mattias om musikvalet. Han fortsätter — Tolvmilsregeln är sann. Vi har regler för allt, vilken tjej man får ta med sig o s v.

Kent, Yvonne, Arcana och nu Superswirls kommer från Eskilstuna. Hur påverkas musiklivet i en så liten stad?
— Det som händer är att det dyker upp små Kent och Yvonne hela tiden. Stämningen är utmärkt. Alla tycker det är roligt.

Hur var det innan något av banden hade skivkontrakt. Arrangerades lokala musiktävlingar?
— Ja, vi spelade på gemensamma spelningar. Alla var som en stor familj — lånade instrument av varandra etc. Men vi har aldrig vunnit någon tävling.

Hur går turnén. Händer det något roligt?
— Det går bra. I Eskilstuna var det förstås fullsatt och på andra ställen är det också bra tryck. Något roligt. Nej, det är bara synthar som brinner. Senast i Lund brann en synth vid soundchecket. Vi lyckades laga den med en lödkolv. Ren tur tror jag.

Från att från början balanserat på gränsen till katastrof har samtalet med Superswirls nu blivit riktigt trevligt. Bland annat får jag höra att de ska göra en spelning tillsammans med Jumper. Då uppmärksammar jag att bandets van, som står parkerad utanför caféfönstret har modellbeteckningen Jumper. Frågan ger sig själv…

Hur kul är det att färdas i en buss med namnet Jumper?
— Vi brukar klistra över det. Nej faktiskt inte. Vi brukar inte använda vanen så ofta.

Vad gör ni när ni inte repar eller turnerar?
— Idrottar. Det gör vi allihop. Jag spelar fotboll, Mattias och Lasse har friidrottat och Markus är hockeymålvakt. Brist på fritidsintressen finns inte säger Richard.

Från idrott till droger. Jag frågar Mattias vad singelspåret “Tune in your Superswirls” handlar om.
— Knark kanske.

Andra singeln “Dates” handlar mer om kärlek. I texten sjunger Mattias “The words that keeps him spinning round here”. Vad är det som får honom att svärma runt henne?
— Knulla, utbrister Richard. Mattias kontrar.
— Det där får stå för Richard. Koppleri är ett bättre ord. Men egentligen vet jag inte vad det ska vara.

Så ett test av bandets kunskaper om svenskt musikliv.

Var spelar man i Göteborg?
— Kompaniet eller kanske Underground. Där finns flera bra ställen.

Årets Pop-stad?
— Umeå, men det borde varit Eskilstuna. Vi kommer igen.

Sveriges idag äldsta produktiva synthgrupp?
— Adolphson & Falk. Nej, Lustans Lakejer. (Båda fel, rätt svar: Page.)

Vilken Depeche Mode-låt framför Kent live?
— Stripped.

Vilken låt framför Superswirls live?
— Crest.

Till sist ett stort tack till Liza från skivbolaget Sesame för att hon gjorde intervjun möjlig och för att hon lättade upp stämningen under den. Superswirls var om inte kaxiga, mycket svåra att få kontakt med. Det kan de få vara — så länge de producerar bra musik.