“Plastic Planet är en popkvartett från Helsingborg som spelar livsbejakande blipp-blopp med Crazy-humor. Kända för lekfulla och smått galna scenframträdanden”, så står det i bookleten till samlingen “tunes from Nangijala” där gruppen medverkar med två låtar.

Efter en mycket lyckad spelning, som förband till Elegant Machinery, på Eter i Malmö fick jag en liten pratstund med gruppens medlemmar Daniel Wendler, Jimi Lundström, Fredrik Olsson och Andreas Svanberg, som har spelat ihop sedan 1992.

Plastik Planets musik brukar liknas vid det grupper som Silicon Teens och Rational Youth gjorde under åttiotalet. Detta är dock något som medlemmarna inte alls håller med om.
— Vi tycker visserligen att det är bra musik men det är definitivt ingenting som vi inspireras av.
Ända likheten med Silicon Teens är att vi använder synthar och att vi liksom de influeras mycket av 50- och 60-tals rock n roll.
Vi har överhuvudtaget inga elektroniska influenser utan hämtar istället inspiration från ska och monsterrock.
Vi skulle mycket hellre vilja bli jämförda med t ex Hasil Adkins eller Pay Falco, men det är kanske inte så många av de som lyssnar på vår musik som känner till dem.

Att medlemmarna gillar ska är något som märks tydligt live, även på deras nya demo märker man tydliga skainfluenser och detta är något man kommer att fortsätta med.
— Det kommer att bli mer ska och ännu mer party framöver. Vi är ett Partyband. Gillar man att partaja så gillar man Plastik Planet, men är man deppig, trist och tråkig då gillar man inte oss. Klichéer om att det ska vara död, mörker, industri och elände bara för att det är elektronisk musik är ingenting för oss. Det behövs en positiv syn. Ska den här musiken överleva kan man inte spela musik som gör lyssnaren så deprimerad att han går och tar livet av sig. Gillar man party och vill se fyra pellejönsar på en scen ska man gå och se oss. Gillar man misär, död och undergång kan man lika gärna låta bli.

Vad anser då medlemmarna om bandets tidigare material?
— Det är absolut ingenting vi skäms över. Vi gillar låtarna men det skulle inte vara särskilt kul att framföra många av dem idag, då de inte passar in i vårt nuvarande koncept. Idag spelar vi skainfluerad pop, men vi använder fortfarande synthar, helst analoga.

Vad handlar då Plastik Planets låtar om?
— Skräck, deckare, sprit och party. Vi hämtar mycket inspiration till våra texter från gamla skräck- och deckarfilmer.

Vilka är egentligen Adam och Ellen som figurerar i gruppens texter med jämna mellanrum?
— Från början tänkte vi bygga upp låtarna kring en värld bestående av ett par personer som skulle agera i alla våra texter.
Huvudpersonerna var Ellen, en söt fransyska som jobbar på ett stort köpcentra utanför Helsingborg och Adam som är en känslig cocktailkille ständigt på jakt efter spänning, äventyr och nya fester att besöka. Han kan helt enkelt aldrig få nog. I “Adam’s party”, som är en av de äldre låtar som vi anser håller än idag, är Adam och hans vänner inte så gamla. Det är mest läsk och chips som gäller. I “would you like a drink” på vår nya demokassett har Adam blivit lite äldre och bjuder sin flickvän på drinkar eftersom han vet att det gör henne villig.
Vi blir nog helt enkelt tvungna att hålla på tills vi har följt Adam genom livet.

Plastik Planet har hittills hunnit med att medverka på två samlingar från Nangijala Records.
På frågan om man är nöjd med den respons man har fått svarar man:
— Visst, vi har fått bra respons. Det har visserligen hänt att vi har blivit totalt sågade t ex i tidningen Geigermeeter, men vår musik väcker uppenbarligen känslor och det är det vi vill. Vi spelar musik för folk som inte behöver det.
Antingen gillar man oss eller så avskyr man oss, det viktiga är att folk reagerar.

I Skåne är Plastik Planet väldigt populära men längre upp i landet verkar det vara många som inte gillar deras musik. Medlemmarna har en teori om varför.
— Musiken började bli populär i England och sedan spred det sig sakta uppåt, det har väl helt enkelt inte hunnit ända upp dit ännu.

På senaste tiden har man spelat ganska flitigt live.
— De senaste två månaderna har vi haft tre spelningar vilket är rekord för bandet. Tidigare var det ungefär en spelning om året.
En del lite udda ställen har man iallafall hunnit med att spela på t ex nämns ett köpcentra, en bilfirma, en konsthögskola och en brandstation.

Jag ber medlemmarna enas om tre skivor de aldrig skulle göra sig av med.
Man enas snabbt om Specials första Lp och Neurovision med Telex. Sedan blir det svårare. Valet står mellan Trazan och Banarne och Enhörningens hemlighet med Tintin. Andra favoriter är Madness, Sparks, Der Plan och Georgie Fame som man också hänvisar till i en av sina låtar.
— Vi rekommenderar varmt hans gamla plattor från 60-talet.

Dagens elektroniska musik är inget som intresserar medlemmarna speciellt mycket.
— Men vi gillade Lorelei de Lux och Blipps bidrag på “tunes from Nangijala”. De verkar ha rätt attityd.
Vi gillar inte grupper som tar sig själva på allt för stort allvar. Elektronisk musik är ju ingenting man tjänar stora pengar på nuförtiden, så varför inte ta det för vad det är och försöka ha lite roligt. En back öl och en påse chips är allt vi vill ha för en spelning.

Har ni några slutord till Zynthecs läsare?
— Köp varsin gubbkeps och blanda mer cocktails!

Efter intervjun var det dags för Elegant Machinery, som återigen bevisade att de är Sveriges bästa synthpopband.