Med sin mörka rock har de spritt ljus över Sverige under snart ett decennium. Nu är de tillbaka med nytt sound, ny studio, ny medlem och självklart också en ny singel som passande nog är döpt till “New Religon”. Därför ringde vi upp gruppens sångare Nik för en pratstund om nya skivan som är en avstickare från DSCs vanliga sound och tema.

Sedan 1993 har Dark Side Cowboys hört till de främsta inom den svenska gothgenren. Bandets senaste album har varit temaplattor uppbyggda som soundtracks till en story, kallad “Disclosure”. Storyn, som de själva författat, är även tänkt att i framtiden ges ut som roman eller eventuellt tjäna som manus till en film. Hittills har det blivit två plattor på detta tema och det jobbas för fullt på en tredje, men under våren får vi se ett nytt album, helt fristående från denna serie. “New Religon” blir första singeln från detta album och frågan är hur den nygamla medlemmen Filter har påverkat soundet med sina maskiner.
— Filters återtåg i bandet har skakat om lite i ljudväggen kan man säga. Han har bidragit till att det nya materialet fått en mycket mer enhetlig elektronisk ljudbild än tidigare alster. Filter gillar fräcka beats och tunga basgångar samt har en klar förkärlek för det minimalistiska och enkla, något som troligen fört oss ett steg närmare det tidiga DSC-materialet om man ser till hur vi har byggt upp låtarna när vi arrangerat dem.
— Vidare har VigilAnte lämnat bandet vilket i sin tur lett till en klar skillnad på gitarrfronten. Där får nu istället Azogh dominera med sina grymma riff. Vigils frånvaro innebär dock inte att han lämnat bandet helt, han har bara av diverse skäl inte kunnat arbeta med resten av bandet på det här albumet.
“New Religon” är betydligt hittigare än tidigare alster, finns det inte risk att ni förlorar en del av era gamla fans?
— Jo, förvisso, men så kan man inte tänka som konstnär eller vad man nu skall titulera sig. “New Religion” är en bra låt, kort och gott, som har det som en singel från nya albumet behöver tycker vi. Den dag man på allvar börjar oroa sig för att gamla fans inte hänger med har man inte mycket av sin integritet som artist kvar. Man skall göra musik för sin egen skull och inte försöka göra musik som man tror att fansen kommer att gilla… Det är i alla fall så DSC har resonerat genom åren och bevisligen har många lyssnare fattat den grejen och hängt med i svängarna.

Egen studio

Nya albumet “Believe” är inspelat i DSCs nya studio vilket gjort att gruppen kunnat lägga betydligt mer tid på produktionen än tidigare.
— Givetvis betyder en egen studio en stor ekonomisk fördel emedan man slipper betala utomstående för studiotid, vilket i sin tur betyder att vi kan spendera avsevärt mycket mer tid än tidigare med en produktion. Faktum är att vi i dagsläget spenderar lika mycket tid i studion med en enda låt som vi förr gjorde med en hel EP. Möjligheterna att arbeta kreativt med nytt material ökar också avsevärt eftersom man i mycket större utsträckning kan testa idéer redan i demostadiet av en låt, idéer som inte vore möjliga att prova utan tillgång till viss inspelningsutrustning.
— “Believe” är den första skivan vi arbetat med i egen studio från idé till produkt så att säga och förhoppningsvis kommer det att märkas på produktionens kvalitet. Jag har alltid varit nöjd med allt DSC släppt ifrån sig, med vetskapen att vi gjort allt vi kunnat under de förutsättningar vi haft, och det gäller så klart också “Believe”. Vi kanske inte har nått upp till vår produktionsmässiga utopi, men å andra sidan, gör man någonsin det som artist, och än viktigare, lyckas man göra den perfekta skivan, är det inte dags att sluta då? Personligen gillar jag att ha en utmaning framför mig, att vilja överträffa det jag gjort tidigare.
— När vi gjorde “Disclosure” och “High – Disclosure Episode II” pressade vi verkligen gränserna för vad vi kunde göra. “High” tog faktiskt hela 3 år att färdigställa, men under tiden släppte vi ett par singlar och en limited edition-pryl för fansen så vi var inte i dvala precis… Vi har även arbetat en hel del på saker kring själva skivorna, t.ex. filmmanuset och romanen till “Disclosure”, samt videon till låten “Most”. Redan 1997 började vi skissa på vad som kommer att bli “Disclosure episode III” och vi har redan material inspelat till den skivan också.

“Disclosure episode III”

Nik berättar att DSC insåg att den tredje skivan i Disclosure-serien kommer att ta ytterligare något år att få klar och de bestämde sig därför för att ge ut ett fristående album däremellan. Detta har lett till “Believe”, som kommande albumet kommer att heta, en skiva fylld med mer hitbetonade alster. Varför kan man undra.
— Varför? För att vi vill vara på samma backstageområde som Britney! För att vi vill sälja guld, bli rika, flytta till ett skatteparadis och leva lyckliga resten av våra dagar. Nej, kanske inte då… Anledningen till att “Believe” i mångas ögon är mer hitbetonat än tidigare album är först och främst det faktum att låtarna håller sig mellan fyra och fem minuter och har mer av en vers-refräng-vers-refräng-struktur än vad man är van att höra från DSC.
Har det funnits material till nya skivan?
— Ja för tusan, bland ett 30-tal låtar gallrade vi i samråd med vårt bolag ut ett fåtal som skulle utgöra grunden för det nya albumet och sedan arbetade vi utifrån detta urval när vi producerade, arrangerade och skrev nya låtar till albumet. “Believe” har förresten också ett tema. Vi kan väl inte göra ett album utan tema antar jag? På “Believe” har vi valt att ta upp ämnet tro och livsåskådning. Allt från tron på sig själv till tro på vetenskap, evolution, religioner och så vidare. Somliga kanske kommer att misstolka albumet som att vi försöker tala om för folk vad de skall tycka och tänka, eller att vi försöker bestrida rådande trosföreställningar, men det är inte syftet. Vi tror att betraktaren/lyssnaren har förmåga att själv på bästa sätt ta till sig konst och ge verken betydelse, och det är precis så det skall vara.

Lanseringen

Detta blir tredje albumet på Nangijala Records, ett litet skivbolag med begränsade resurser. Når ni ut som ni vill och fungerar samarbetet bra?
— Nangijala har såväl nytänkande metoder att arbeta som förståelse för artisterna och deras villkor, inget onödigt inkräktande på rättigheter, inget tjafs om bandets integritet och annat som etablerade bolag annars brukar vara rätt bra på… Allt bygger på sunt förnuft, hänsynstagande och ett gemensamt mål.