Protestera är ett band från Göteborg som är grymma. Som vanligt så var det jag och Emma som åkte iväg för att lyssna på dem live i Göteborg. Emma trodde inte alls att jag skulle gilla dem så hon var lite orolig för det, men vad fel man kan ha. Jag skickade i alla fall en intervju till Protestera. Tiden går för snabbt för att hinna träffa människor på riktigt. Det är Kalle som har svarat på intervjun. Jag skulle egentligen fått svar av Anders i bandet också eftersom Kalle är ganska ny, men det har jag inte hunnit få än. Det här är i alla fall var svaren jag fick:

Medlemmar och vad spelar ni?
Anders spelar gitarr, likaså Johan som även sjunger. Martin fingrar på basen och Mikaela sjunger. Emma, som är ny tillsammans med mig sjunger och jag Kalle är den nya trummaskinen.

Varför heter ni Protestera?
De andra sa att de körde uteslutningsmetoden. De hade ett antal namn som var aktuella och så plockade de det namn som var varken dåligt eller bra.

Eran bästa låt och varför?
Jag skulle vilja säga “Ett folk har rest sig” som handlar om Palestinakonflikten. Dessvärre fick vi mycket kritik under vår Europaturné som vi gjorde i februari. Det var nog bara västtyskarna som anklagade oss för att vara rasister och nazister och jag vet inte för vad. Vad de upprörde sig för var att vi i refrängen sjöng “Burn, burn, Israel, burn”, (förövrigt den enda engelska textraden i den låten, och kan kanske förklara att det var det enda de förstod och de fick ingen förklaring på vad låten egentligen handlade om.) Låten handlar om staten Israel och all den “förtryckarmix” av fascism, terror och massa annan skit, inte om Israel som en judisk sammankomst.
I alla fall, “Ett folk har rest sig” är så skön för att den är rolig att spela helt enkelt. Det händer mycket och det känns verkligen att man lagt en personlig prägel i den.

Era favoritband och influenser?
Ett evighetssvar utan punkt känns det som. Det är mycket singer-songwriters för mig nu, som David Gray, Ani DiFranco och Lars Winnerbäck. Och sedan Starmarket, Cure och New Order. Intensity, Nine, Refused, Turmoil och Therapy? är sådana band som influerar mitt trumspelande. Jag vet att ett av Johans favoritband är MDC och att gammal 80-talspunk är hans tillhåll.

Vad handlar era texter om i stora drag?
Om alla de förtryck som kommer ur kapitalismen. Också om Homofobi, befrielse av all kärlek, sexism, fascism, störtandet av statsmaskineriet, djurförtryck och miljöförstörelsen. (Anders har nog ett bättre svar på denna fråga.)

Framtidsplaner. Spelningar, skivsläpp, turnéer eller liknande?
Vi kommer nog försöka få lite spelningar runt om i Sverige framöver, det är bara en fråga om det är någon som vill att vi ska spela. Hör gärna av er. Vi har gjort en split 7:a med Sin Dios som borde varit ute för länge sedan. Vi vet inte riktigt när den heller kommer. Även en feminist 7″ ska komma ut någon gång, frågan är när bara. I april eller maj ska vi spela in nytt material med den nya sättningen, vilket kommer bli roligt och intressant, se om det blir stor förändring än det som gjorts tidigare.

Tycker ni att ni har uppnått era mål med att förändra människor och samhället?
Vi har inte uppnått våra mål än. Det räcker med att se oss runt omkring i vårt samhälle. Man blir mållös av hur människan så lätt vill matas och injiceras med all sjuk propaganda som sprids. Men jag tror att det som hänt de senaste åren (från Seattle och vidare) har fått upp ögonen på många människor som nu börjat engagera sig i sina egna och andras liv igen.
Protesteras musik når ju inte ut till så många människor, förutom inom vänster- och den autonoma rörelsen. De som sagt att vi är bra menar att de blir peppade på att vilja skapa en alternativ väg, och att vi är en inspirationskälla, vilket i sin tur får oss att känna samma sak. Protestera försöker att inte bara vara en musikalisk grupp utan att också trycka och sprida propaganda, sälja skivor och böcker med vår distro och även bilda en starkare kontakt mellan Sverige och resten av de världens vänsterautonoma grupperingar.

Hur kommer det sig att ni bytte ut trummaskinen mot en “riktig” trummis?
Det som hände var att Martin glömde trummaskinen på spårvagnen och ja, den är är ju ganska mycket historia. Vi snackades vid dagarna innan EU-toppmötet och jag sa på skämt att jag kunde banka skinn istället. Dåvarande Protestera hade väl snackat väldigt löst om att fixa en ny sångerska och en ny trummis, och så blev det så.

Vad har ni att säga om kravallerna i Göteborg?
När allt inträffade var allt ett sånt tumult så man hann inte tänka efter vad som egentligen skedde. Det som var tråkigt var att en del människor som förstörde saker på Avenyn verkade bara ha gått förbi och gjorde det bara för sakens skull och hade inte en politisk baktanke med det.
Efter EU-toppmötet så fick den militanta falangen mycket kritik och skit som inte alls var befogad. Media fokuserade otroligt mycket på militansen, och inget fel i det, men man frågade sig inte varför militansen fanns utan antog helt rakt att det var medelklassbarn med problem hemma. Men ju längre tiden har gått, desto mer perspektiv har människor fått. Förståelsen för agerandena har fått bättre förståelse.

Något att tillägga?
Tack för att du ville intervjua oss. Lycka till med hopsättande av zinet och hoppas att det blir fler nummer av det.