Exklusivt i The Hammer: Specialintervju med Styrbjörn Wahlquist: möt en av den svenska hårdrockens urfäder, lär känna en av den svenska tunga metallens absolut intressantaste profiler!!!

Styrbjörn Wahlquist, batterist i HEAVY LOAD, 23 år gammal, försedd med ett äkta, vackert, långt hårdrockshår är en av svenskt hårdrockslivs absolut största profiler.
Även till det mer substantiella omfånget är han stor. Och det behövs nog, en god trummis ska ha lite att lägga bakom slagen, se bara på kraftfulle Bill Ward.
Ett konstnärligt intellekt, och en stor portion mycket speciell humor fullkomnar bilden av denne unge Stockholmare. Ta alltså inte ALLT han säger på blodigt allvar, ibland är dock gränserna mellan skämt och allvar ack så smala.

The Hammer: Varför blev det trummor?
Styrbjörn: Tja, jag tänkte börja spela flöjt först, picolloflöjt. Men dom var så dyra, jag var runt i affärerna och tittade. Så då valde jag ett annat litet instrument som var lätt att ta med…
Ärligt talat, jag började spela gitarr, mina föräldrar ville att jag skulle lära mig ett riktigt instrument, och dom hade först tänkt sig piano. PIANO! Nej, nej, nej, tänkte jag, det kan jag inte spela, bara en massa noter och skit. Då fick jag välja på det och gitarr, och gitarrer hade i alla fall Beatles, så det verkade ju ganska roligt. Så jag började med det. Höll ut i 2 år, det var fruktansvärt, jag har alldeles för korta fingrar och så var det noterna…
Det värsta jag varit med om. Ungefär som skola, lära sig en massa skit.
Så tillslut tänkte jag “Näe!” och började med trummor istället.
Jag började gå hos en trumlärare på villkor att jag slapp lära mig noter, men dom kom där också, till slut.
“Noter måste du kunna om du ska bli proffs”, sa han “för det ska du väl.”
Nu har jag lyckligtvis lyckats glömma allihopa, noter är meningslöst och fullständigt oanvändbart.

Bruce Lee

tH: Varför blev det hårdrock för din del?
S: Varför inte, hårdrocken är inte mjäkig och full av en massa oväsentligheter, utan den framhäver det bästa hos människan; styrka, intelligens och kraft, hos dom som har den. Lägre stående livsformer gillar syntpop och disco för att dom själva saknar kraft.
tH: Lockar er aldrig tanke att börja spela kommersiellt gångbar smörpop, och tjäna massor av pengar?
S: Saken är den att det är en fråga om vad man är ute efter. om jag var ute efter att tjäna mycket pengar, skulle jag inte syssla med musik eller konst alls, jag skulle vara knarklangare. Det är dom som tjänar pengar. Jag vill spela hårdrock.
tH: Vad är det som inspirerar i ditt låtskrivande?
S: Bruce Lee… Det är naturligtvis inte BARA musik som inspirerar men ska vi tala om andra grupper så var det först Beatles, i början kände man ju inte till så mycket annat, det här var ju i sIutet av 60-talet. Sedan blev det Deep Purple och Ian Paice.
tH: Vad gillar du att spela in i studio?
S: Ett inspirerande helvete, det ger väldigt mycket men tar väldigt mycket också, tar på nerverna, tex. att spela samma låt 7 (sju) timmar i sträck.
tH: Är Heavy Load ett typiskt liveband eller ett typiskt studioband?
S: Vi är lika mycket ett live- som studioband.
tH: Vad gillar du turnélivet, att vara “on the road”, trivs ni med det i gruppen?
S: Inte jag. Jag tycker inte om det, inte om att spela i studio och hatar att repa, annars är det kul med rock ‘n roll!
Det är klart att det är kul att vara på turné, det som ger väldigt mycket är att få möta sin publik, möta dom och höra vad dom säger, vilka låtar som är bäst osv.

Sexsymbol

tH: Hur är det annars…?
S: Mycket tjejer, eftersom jag är Heavy Loads sexsymbol blir det en del problem där…
Ärligt talat så kastar sig Anders Tengner på alla tjejer som dyker upp (A.T. 5:te hjulet under Heavy Loads tungt lastade vagn.)
Annars är det ofta kämpigt, svårt med sömnen, taskigt med mat, på många ställen finns ingen dusch och logerna är små som garderober. Men vi drar så gott som alltid fullt hus.
tH: Vad vill ni med er musik?
S: Förhärliga våldet och visa att knark är läckert. (Styrbjörns återkommande kommentarer om knark är gliringar mot alla dom som tror att alla som har långt hår skjuter allt dom kommer över i venen. reds. anm.)
Nej skämt åsido, det är väl olika för olika medlemmar, jag vill ge mina lyssnare kraft, styrka och moral.
tH: Vad anser du om övriga musikstilar?
S: Disco är det värsta jag överhuvudtaget kan tänka mig, tänk dig en glad neger i vita handskar som dansar och sjunger “Oh baby”, Reggae är för djävligt, men något bättre. Synt är musik gjord av maskiner, för maskiner. Pop och 50-talsrock går att lyssna på, det är liksom rötter det är frågan om där. Jazzen har jag respekt för, men jag kan inte med att lyssna på den. Bluesen är också rötter, jag har lyssnat mycket på blues tidigare, men det är så mycket “tycka synd om sig själv”-texter och så är det inte så mycket trummor.
tH: Eddies låtar skiljer sig en del från övriga Heavy Load-låtar…?
S: Det beror på att det är han som skriver dom… Eddie lyssnar på lite annan musik än vi övriga.

Nationalromantiskt

tH: Varför blev det ett så långt mellanrum mellan “Full speed at high level” och “Metal Conquest”?
S: Skivbolaget vi spelat in första skivan hos gick omkull. Vi hade hunnit spela in precis två låtar sedan var det slut. Efter det så hoppade vår basist och vår gitarrist av (kompgitarrist). Han hette Leif Liljegren och är vek och svekfull. Numera spelar han i en svensk variant av The Boys, dom har bl.a. varit förband åt Noice. Han hoppade av strax innan en turné, han tyckte det var för jobbigt att spela i Heavy Load. Och basisten hoppade av samtidigt.
tH: Är det inte dyrt att spela in en LP, hur fick ni ihop pengar?
S: Vi fick låna av folk som trodde på oss, bl.a. en bank. Vi visade upp skivan för bankdirektören (d.v.s. “Metal Conquest”) och han sa; “Hm, hm, nationalromantiskt omslag, det ser ju bra ut det här”. Sedan när vi ville släppa skivan utomlands så var vi och pratade med Handelskammaren. Vi snackade om att låta licenstillverka skivan utomlands, och dom sa; “Nej, nej, det ska ni absolut inte göra,den ska pressas upp här och exporteras”, (Den positiva handelsbalansen och så och det… reds. anm.)
tH: Nästa skiva?
S: Ja, vi håller på och skriver låtar, vi ska försöka få en “hit” den här gången, resten blir stenkross.
tH: Vad innebär ordet brutal för dig?
S: Det är något positivt, kommer från ljuvligt våld.
tH: Kan det vara ljuvligt, tycker du om att bli slagen?
S: Nej, men man får ju inte vara så självisk, man måste ju göra något för sina medmänniskor också!
Vi har gjort en videofilm också, inspelad live, den tog tre dagar att göra och ska gå att köpa eller hyra i affärerna.
tH: Hur kommer det sig att ni gjorde den?
S: För att suga ut fansen och tjäna så mycket pengar som möjligt! Nä, men vi hoppas att få den visad i TV, vi har fått ett halvt löfte om att få ha den med i “Öresound” om den blev bra.
Sedan säljer vi många skivor på import, och utländska fans får ju aldrig se oss live och den är faktiskt bra.

Säkert är den det, och vi på The Hammer önskar den svenska hårdrockens flaggskepp lycka till på sina vidare seglatser världen över.
P.S. “Death or Glory” har recenserats av engelska rocktidningen Sounds och dom har gett den 3 1/2 stjärna och rekommenderat den till dom som gillar verkligt tung Heavy Metal.