Vid en första anblick är det inte någon skillnad mellan SUFFER och den hord av svenska death metal-band som idag växer fram som maskar i ruttna lik (bättre än svampar ur jorden, va?). Kanske inte heller en andra anblick säger något. Och inte en tredje heller antagligen. Men trots allt verkar bandet, och speciellt kanske sångaren Joakim Öhman, ha något väldigt viktigt. Nämligen ordet – distans! Något väldigt fräscht i denna ganska inskränkta “harder than you”-rörelse. SUFFER verkar helt enkelt inte riktigt passa in, och är som det verkar väldigt dåliga på att slicka stjärt. Här handlar det istället om verklighet. Både i texter och attityd. En hård, negativ och ganska lidelsefull, smärtsam verklighetsbetraktning sedd ur besvikna ögon som trots allt andas någon form av livslust. Den amerikanska genomfalska “buddies… give me five”-mentaliteten har nog inte ens detta band sett på TV. I såna fall har man helt förträngt den.

Musiken är i mitt tycke definitivt inte innovativ men bandets senaste demo “Manifestion of God” är bra producerad och innehåller välspelad death metal där förmodligen MORBID ANGEL har influerat mest. Samtidigt tycker jag mig märka tendenser av POSSESSED, och anser att det är dessa prylar som ger tapen en liten “originalitet”. SUFFER är som jag nämnt inte nyskapande men deras utveckling leder framåt, och skillnaden mellan första demon “Cemetary inhabitants” och den nya är enorm. “M.O.D.”-demon är kort och precist – en trygg investering för death metal-fanatiker.

Än så länge är bandet inte aktuellt annat än som demo-band, men de har en hel del viktiga verktyg i bagaget som nog gör att vi för eller senare kommer att höra detta band på vinyl. Än så länge finns det dock inga nyheter i det fallet, men vi ska i alla fall höra lite om vad bandets sångare/gitarrist Jocke har att säga. Förutom honom består SUFFER av Patrik Andersson – bas, Ronny Eide – gitarr och Pär Karlsson – trummor. Lidandets tidpunkt är slagen…

DU ÄR INTE VÄRLDENS MEST POSITIVA KILLE NÄR DET GÄLLER DEATH METAL-SCENEN OCH DEN BANA DEN HAR SLAGIT IN PÅ? VARFÖR?

— Det är så jävla drygt och allvarligt allting. Det är fruktansvärt mycket fjäsk inom “kretsen”. Alldeles för mycket positiva recensioner och ingen erkänner det. Visst finns det de som är ärliga, men det handlar mycket om att stå på god fot med alla. Sen är det fruktansvärt jobbigt med alla unga döds-metallare som ska vara värst. Som är mer död än varandra. Hajar du? Och tillhör man inte den rätta kretsen så är man inget värd.

Å andra sidan har man väl tidigare varit ganska inskränkt själv. Men men har blivit äldre och fått lite mer distans till det hela. Musiken är bara en del i ens liv och man har så mycket på sidan om. Sånt måste man också bry sig om. Och mycket i och med att vi har den attityden och distansen så hamnar vi lite utanför. Fast vi vill lira den här musiken och få ut aggressivitet och energi. Helst av allt skulle jag nog vilja lira åt PINK FLOYD-hållet men det är en fråga om vad man klarar av också. Vi är ganska olika inom bandet. Själv lyssnar jag inte på mycket thrash/death o s v medans Ronny och Pär är helt inne på det hela. De har sina tidningar och är absolut med i undergrounden.

TYCKER DU ATT DET ÄR NÅGOT SÄRSKILT OCH EGET MED SUFFER?

— Jag tycker faktiskt att vi är ganska osvenska. På många sätt är vi kanske ett typiskt death metal-band men vi är nog mer öppna än många andra. Dessutom tycker jag inte att vi låter som några andra svenska band. Det finns ganska mycket originalitet inom svensk thrash tycker jag. Med vissa undantag i Stockholm. Och förresten vill vi hellre kalla oss thrash. Det tycker jag är ett bättre begrepp än death metal. Det är i alla fall viktigt för ett band som oss att tro på sig själva och tycka att man är bra. Sen har man en jävla möjlighet i och med undergrounden att själv påverka hur långt man kan komma. Vi är ganska på det klara med att vi vill ge ganska mycket, men samtidigt ha attityden att det är viktigast att vi har kul – inte att vi kommer någonstans.

NI HAR JU “KÄNDA” RONNY EIDE (MORBID MAG) MED I BANDET. DET ÄR SÅ VITT JAG FÖRSTÅTT INGET NI VERKAR SKYLTA MED?

Nej, det stämmer som du säger. Vi vill inte dra alltför mycket nytta av det hela, och dras in i hela den här fjäsk-karusellen. Fast nu håller vi inte lika mycket tyst om det som tidigare. Det skulle vara ganska jobbigt om det blev Ronny Eides SUFFER. Om ni förstår. Att han gör Morbid Mag och sen spelar med i SUFFER har inget med varandra att göra. Å andra sidan finns det ju en hel del fördelar i och med hans kontakter o s v. Vi vore ju dumma om vi inte drog fördel av dem. Överhuvudtaget så finns det nog både fördelar och nackdelar med att skylta med hans namn.

NI HAR FÖRRESTEN EN ANNAN FANZINE-REDAKTÖR I BANDET. MOULD MAG-PÄR. HAN BOR VISST I KUMLA? HUR FUNKAR DET MED RESOR 0 S V?

Det är inga som helst problem. Det är snarare vi som får hålla tillbaks honom. Han vill komma hit för ofta. Fast det vore ju i och för sig bättre om han bodde i Fagersta. Nu har vi svårt att repa i veckorna. Det är lite synd i och med att man ofta vill göra annat på helgerna. Nu är man så jävla tvingad att repa och repa så fort det blir helg. Fast det är kul med honom i gruppen. Vi har utvecklats en hel del sen han och Ronny kom med. Jag menar – det är en väldig skillnad på Pärs och gamla trummisen Connys trummande. Vi har blivit mycket tajtare och samspelta + att vi har utvecklats en hel del tekniskt också. Det borde märkas på nya demon.

NÄR MAN LÄSER DINA TEXTER SÅ PRÄGLAS DE AV EN GANSKA NEGATIV SMÄRTFYLLDHET?

Jag är en sån person. En sån som tycker om hösten bäst. Jag trivs att vara lite negativ och pessimistisk, och tycker om att få sjunga om det jag tycker är skit. Det är samtidigt ganska känslosamma texter, och nu på slutet har det blivit mer personliga känslor jag sjunger om. Vemodiga grejer. Jag har ingen lust att spela något glatt. Fast även jag kan väl le, dra på munnen och vara glad. Det är inte det. Var grej har sin tid och plats, eller hur säger man? Texterna jag skriver är lika mycket uppmaningar till mig själv som till andra. Nu på senare tiden har det blivit mer sånt som man tidigare har haft svårt att säga. Sånt man vill säga polare men som man inte vet hur man ska fram. Som t ex “On sour ground” som handlar om både kärleks- och kompisar-relationer och hur ytligt allting är. Hur alla egentligen skiter i varandra. Det är mycket symboliskt skrivet. För oss är det viktiga och djupa texter. Vi funderar förresten på att köra John Lennons “Working class hero”. Den tycker jag relaterar till oss. Jag gillar vemodiga grejer. CURE älskar jag och likaså CHRIS ISAAK.

SLUTLIGEN – VAD KOMMER ATT HÄNDA HÄRNÄST?

— Inget speciellt. Inte mer än att vi ska invänta responsen. Vi har fått fin respons från fanzines o s v, men ännu har inga skivbolag hört av sig. Vi skriver nya låtar och 2-3 är klara. De är ganska mycket i samma stuk som “Sleeping beauty”. Vi har inte ändrat oss speciellt mycket utan det är fortfarande mycket DEATH, MORBID ANGEL och kanske lite POSSESSED-influenser i musiken. Vad jag hoppas av framtiden är att få ut mina aggressioner och det jag vill säga till andra. De som skulle behöva höra det vi sjunger om. Fast å andra sidan är väl musiken ganska avskräckande. Där är man fast i sin klyscha igen. Fast jag tycker ändå att vi har distans. Överhuvudtaget gäller det musicerande Fagersta-folk tycker jag. Det är ingen som spelar över. Som ska vara tuff. Folk här är helt enkelt de nördar de är. Varken mer eller mindre. Vi behöver inte bekymra oss om att vår töntighet ska lysa igenom. Vi är de vi är.

SUFFER
c/o Jocke Öhman
Dalavägen 91
737 48 FAGERSTA

“Manifestion Of God” demo ’91 kan beställas från ovanstående adress för 30:-, inkl. porto.