MAZARINE STREET ÄR DET rockband som slagit i den svenska popens förlovade land, Japan. Och slagit hårt. Ord som brutala, vilda, osvenska och sexiga förföljer dem bland fansen och i den japanska musikpressen.
— Ja, det är ju så vi låter, tycker basisten Jakob Krajcik när jag talar med honom på en dålig (men billig) telefonlinje från Tokyo. Vi spelar ösig, bluesig rock’n’roll och inte snäll pop.
Influenserna härleds till Stooges, Royal Trux, Suicide och soul. I Japan jämförs de ofta med Jon Spencer Blues Explosion.
“Thirteen Reasons To Believe” (Fine Tone/MD), som släpptes i Japan den 21 oktober och i Sverige den 12 november, är Mazarine Streets andra album. Det har de all anledning att vara nöjda med — förutom den lugna, fina covern “I’d Rather Go Blind”, ett av två bonusspår på Japan-pressningen, är det ösig rock från början till slut.
— Vi är mer samspelta nu. Vi håller fortfarande samma stil, men en nyansskillnad märks i att vi lagt ner mer omsorg på arrangemangen. Det låter modernare nu, inte så mycket retro och garage-boogie som på debuten.
Henry Moore Selder står för diverse intressanta ljud från skivspelare, cykelhorn, Wurlitzer och vocoder. Från dessa ljud härstammar antagligen associationen till Beck, som man kan läsa om i japansk press (men Jakob avsäger sig all likhet med denne). Genomgående är det också mer blås på nya plattan.
Nozomi Daikuhara på bandets japanska bolag, Quattro Label:
— Jag tycker de avslöjar sig själva mer den här gången. De har större förmåga att få fram det de vill uttrycka och jag tror att detta är ett viktigt album för dem, inte “bara” det andra. Ett års intervall mellan skivorna tycker jag är bra, då blir det god kvalitet och vi kan göra bra promotion. Samtidigt ges inte japanerna en chans att glömma dem.
Det har tagit längre tid att få ut den nya plattan än bandet väntat sig. Anledningen är två inspelningsomgångar och en långdragen mixning. Ett smakprov fick vi med “Everyday Survivor EP”, som kom ut i slutet av september. Nöjesguiden gav den betyget fem av sex och den blev “Veckans Singel” i Expressen. I Japan är det “Stay Drunk” som blivit singel och den spelas ofta på radio.
I februari i år gjorde de en så gott som utsåld Japan-turné med gigs i Osaka, Nagoya och Tokyo. I Tokyo spelade de en kväll själva och var dessutom sist ut på en totalt utsåld helnattskonsert med japanska rockband, bland andra Michelle Gun Elephant och Zoo Bombs, kallad “Beast Of Future”. De kom in på scen någon gång efter klockan tre på natten, men den sena timmen till trots var det ingen i publiken som hade någon tanke på att sova.
— Innan vi kom till Japan hade vi hört att fansen skulle vara så lugna. Men så var inte fallet. Som tur är.
Nej, det var jag också vittne till. Nära åttahundra killar och tjejer dansade och hoppade och skrek under hela spelningen på otroligt varma Club Quattro. Och när bandet kom ut från lokalen stod där en hord av unga kvinnliga fans, ivrigt väntande på autografer och att få ta kort på sina idoler. Inte förrän stjärnorna kommit in i hotellhissen gav de upp.
— Vi har nästan alltid ett gäng tjejer efter oss, berättade Henry då. När vi var i Osaka och bara gick omkring på stan råkade vi vända oss om och fick syn på en hop töser som följde efter oss.
Mazarine Street och ovan nämnda Zoo Bombs har förresten en hel del gemensamt, inte bara samma skivbolag i Japan, utan också sin musik:
— Ursprungligen var det meningen att vi skulle spela in “Night School” för nya skivan tillsammans med Zoo Bombs, så vi gick in i en studio en dag i februari. Men inspelningen blev inte så tekniskt bra, vi gjorde den bättre i Sverige sedan.
Som tröst döptes i stället en av låtarna på nya plattan till “Zoo Bomb”.
Japanska tjejer eller killar, alla har de fått upp ögonen (och öronen) för Mazarine Street genom rena musiktidningar eller musikprogram. Det har Quattro Label sett till:
— Vi anstränger oss verkligen för att få ut dem till rätt media och nå de äkta rockfansen, de som förstår musiken, säger Nozomi.
Sångaren Malte Holmberg och keyboardisten Luciano Leiva (Peo Bengtsson spelar gitarr och Vejde Gustafsson är trummis) kom till Japan i september för promotion i bland annat främsta rock- och poptidningen Rockin’On, Music Life, MTV och Space Shower TV.
Förra albumet “The Beast Of…” har sålt i cirka tjugotusen ex här. En bra siffra, menar Nozomi, men fortsätter med att Quattro Label satsar högre denna gång, både för skivan och för den turné som planeras till början av nästa år.