PÅ KONTAKTNÄTETS LILLA scen på Hultsfreds-festivalen brukar popfansen varje år upptäcka åtminstone några band av intresse, som de tidigare inte hört så mycket med. I år har jag en känsla av att det i efterhand kommer att talas mycket om The Super Eight Group från Lund (ej att förväxla med engelska Super Eight).
Det är söndag eftermiddag när jag möter Henrik Dahl (gitarr) och Richard Olson (sång) på en av de där hippa espressobarerna med svampade, oranga väggar, nyinköpta, glänsande kaffemaskiner och bord som ser snygga ut, men är förbannat obekväma att sitta vid. Lund är dött på söndagarna och det finns inte många ställen att välja bland…
Super Eight Group har två musikaliska sidor, enligt dem själva. Den ena vilar på en folkmusiktradition med band och artister som Byrds, Fairport Convention, Nick Drake, Tim Hardin och Incredible String Band. Den andra sidan är modernare, groovigt rockig och hämtar näring från Whiteout, Primal Scream och Stone Roses. Kan jag i alla fall tänka mig, även om de själva mest talar om äldre grupper som referenser.
Debut-EP:n “Lady Of The Sun” (Uppers/Universal), som kom i maj, tar vara på deras kärlek till folkmusiken.
— Det kändes kul att släppa en ballad som första skiva. Vi vet ingen som gjort det förut, säger Richard.
— Alla fyra låtarna på EP:n hade fungerat som förstaspår, så vi lämnade det valet helt till skivbolaget, fortsätter han.
— Vi tycker att “B-sidor” är viktiga; att de också är bra, menar Henrik.
— Går man och köper en dyr singel vill man ha mer än bara en bra låt. Dessutom vill vi ju inte själva släppa ifrån oss halvdana grejer, inflikar Richard.
Medlemmarna tillhör alla det popgäng i Lund som medverkat i diverse olika konstellationer genom åren. Att försöka bena ut vilka som varit med i vilka grupper känns inte nödvändigt, men vi kan konstatera att de trots sin ungdom inte är några nybörjare.
Henrik skriver ensam både musik och text, men de poängterar att de verkligen är ett band. 1995 träffades Henrik och Richard genom förstnämndes bror, vilken Richard sjungit med tidigare. Krångligt? Ja, jag sa ju att Lunds popvärld kan vara invecklad… Tillsammans började de båda superåttorna att spela in “jävligt konstiga demokassetter” hemma hos Henrik. De höll på så i ett halvår innan övriga medlemmar kom med, Kristian Kroon på bas och Viggo Harmest på trummor.
Flera skivbolag var nyfikna, men valet föll till slut på nystartade modsetiketten Uppers.
— Första demon skickade vi inte alls ut inom Sverige. Vi hade någon idé om att vår musik inte skulle passa här och det tror vi väl lite fortfarande. Bland andra Beggars Banquet visade intresse i första vevan. Sedan insåg vi att vi inte kunde fortsätta att vara så “smala”, så vi började maila även inom Sverige, speciellt till förlag. Uppers visade sig vara jävligt intresserade och kunniga om musik. De är riktiga fans, vilket tyvärr är väldigt ovanligt i den här branschen, menar Richard.
Genom att Uppers har Universal (gamla Geffen/MCA) i ryggen finns de resurser i fråga om distributionsmöjligheter och promotion som mindre bolag inte hade kunnat ge.
EP:n producerades av Brainpools Christoffer Lundquist och spelades in i dennes studio, The Aerosol Grey Machine, belägen i svärföräldrarnas garage i Bjärred i Skåne.
— Vår demo var för övrigt det första som spelades in där. Jag kände Brainpool innan och så sa Jens någon gång att Christoffer höll på att bygga en studio. Vi hörde oss för om vi kunde använda den och det gick bra, berättar Richard.
Nu har Christoffer köpt en gård utanför Sjöbo där han tänker inreda en större studio med riktig ekokammare. Där ska Super Eight Groups nästa EP, som ges ut i slutet av sommaren, och fulllängdsdebuten komma till. Henrik och Richard öser beröm över Christoffer, som även spelar alla keyboards på EP:n.
— Han öppnar låtarna med sitt klaviaturspel. Det passar väldigt bra till vår musik, menar Richard och fortsätter:
— Han är helt otrolig — han kan spela alla instrument! När jag kom med min sitar frågade han hur man ska sitta med den och sedan började han bara spela och det lät fantastiskt!
— Christoffer är kung! konstaterar Richard och Henrik med en mun.
Richard har köpt en sitar av “en skum snubbe i Malmö”. Han går och tar lektioner i sitarspel och berättar om sederna kring detta, till exempel om hur de börjar varje lektion med att äta och att de alltid måste vara klädda i vitt för att få spela. Super Eight Group använder instrumentet på EP:n och brukar även ha med det när de spelar live, dock inte när jag ser dem på Mejeriet två dagar senare. En konsert som är fullt godkänd. De gör en mycket bra version av “Lady Of The Sun” med enbart akustisk gitarr och sång, men känns ännu lite tunna i de rockigare låtarna.
— Vi tycker att det är viktigt att vara bra live. Våra favoriter har vi aldrig fått se, förutom Arthur Lee och Love som var bland det bästa jag sett! utropar Richard och får medhåll av Henrik (och JL/NB/PH! Red).
Att Super Eight Group aldrig kunnat se sina favoritgrupper har en naturlig förklaring, eftersom de uteslutande vurmar för sextiotalsband som slutade existera för länge sedan.
— Men vi är faktiskt inget retroband, det är viktigt att påpeka, säger Richard.
— Gammal musik ligger oss dock varmast om hjärtat, erkänner Henrik.
— Det finns bra ny dansmusik, drum’n’bass. Mycket musik som är framställd på maskiner har ändå själ, fortsätter Richard när jag undrar om det inte finns någon ny musik de gillar.
— Man får inte glömma att de flesta sextiotalsbanden försökte göra någonting nytt, vara moderna. Det försöker vi också vara. Vi vill inte stå stilla och vara nöjda med ett koncept, säger Henrik.
Vi avslutar med att tala lite om framtiden; om eventuella förbandsturnéer till hösten och om fullängdaren som ska spelas in i sommar.
— Vi har så otroligt mycket bra material kvar. Jag tror vi kan göra en fantastiskt bra platta, säger Richard utan falsk blygsamhet.