ATT BESKRIVA THE MOPEDS MUSIK låter sig inte göras så lätt, det vet ni som hört debut-MP:n “Hände Hoch” (Vibrafon/MD) eller sett dem live, antingen som förband till Eggstone eller tillsammans med Dipper och Three Blind Mice på Vibrafon-turnén i våras. Att det handlar om skev pop med många roliga infall kan vi vara överens om, men utöver det?
— Trots att vi fått frågan många gånger vet vi aldrig vad vi ska svara, säger sångaren/gitarristen Jens Lindgård när jag träffar dem på Mejeriet i Lund.
— Vi låter precis som Pixies, skämtar basisten David Carlsson.
— Helt klart hör de till våra förebilder, menar Jens. Sedan inspireras vi av de band vi spelat tillsammans med i Tambourine och vi har lyssnat mycket på tidiga R.E.M., Smiths och XTC, nu mest på ren new wave. Vi har fått många tips, personer som sagt att “de här gillar nog ni”. Monochrome Set upptäckte jag till exempel på det sättet.
“Spelat tillsammans med i Tambourine”? Det kanske är på sin plats med en förklaring. Bröderna Jens och Petter Lindgård (sistnämnde är trummis i Mopeds) är egentligen blåsare. Under lång tid har de anlitats när band som spelat in i Tambourine-studion behövt en blåssektion. De kan höras på plattor med bland andra Cardigans, Eggstone, Bob Hund och Ray Wonder, och snart även Saint Etienne.
Detta, i kombination med det egna bandet, gör att de faktiskt kan syssla med musik på heltid. Men nu är det Mopeds det handlar om och vi låter Jens fortsätta tala om grupper som haft betydelse för dem:
— Från till exempel Devo och Pixies har vi fått att vi provar naiva grejer med “twist” på, alltså att vi tar bort, lägger till och kryddar de viktiga saker som finns i musiken. Det ska vara böjda rör, liksom. Vi gillar “krångliga” saker, säger Jens.
Han tänker en liten stund och fortsätter:
— Det låter lite dumt, för det är så “nära”, men vi måste ändå säga att vi tagit stor inspiration av Eggstone. Vi har lyssnat förbannat mycket på dem.
När Mopeds skrev på för Vibrafon hade de aldrig stått på scen tillsammans. En demo gjordes i dokumentationssyfte och spreds aldrig. Det låter som en dröm för alla källarband att få sitt skivkontrakt på det sättet. Men riktigt så enkelt var det faktiskt inte. Historien om Mopeds är längre än vad som syns på ytan.
Trion kom fram ur spillrorna av en grupp vid namn Astroturf. När de la ner fortsatte David, Petter och Jens på egen hand, mest för att ha någonting att göra.
— Det var ett sätt att lufta de idéer vi tre hade om musik. I Astroturf försökte vi göra funk, men det blev någonting annat. Därför blev vi alltid sågade, säger Jens mellan baguettetuggorna.
Mopeds spelade in demon några månader efter det att Astroturf lagt av. Några planer på att sprida kassetten fanns inte. Den ende som fick höra den, mer eller mindre av en slump, var Anders Nordgren på Vibrafon.
— Han hade hört att vi hade ett popband och varje gång vi var i Tambourine för att spela blås brukade han fråga: “Hur går det nu med popbandet?” Han tyckte det var lite… dråpligt, berättar Jens med ett skratt.
En dag tog de med sig inspelningen till studion. De som hörde den gillade musiken och så blev Mopeds ett av namnen i Vibrafon-stallet.
— Vi fick låna studion, de låste in oss så att det skulle bli lite klantigt, typ. De var rädda för att om de producerade oss skulle de färga musiken för mycket. Vi fick göra vad vi ville och eftersom det blev bra lät de det gå vidare.
Det blev “en grej” för Mopeds att göra allt själva. Efter att ha fixat alla inspelningar helt utan hjälp fortsatte de att göra det udda omslaget till “Hände Hoch”.
— Det kan vara svårt att kommunicera när andra ska göra saker åt en. Speciellt när man som i vårt fall har väldigt vaga idéer om hur det ska se ut, menar Jens.
— En reklamman hade aldrig släppt igenom ett omslag som vårt, men vi ville ha det exakt så, säger Petter och får medhåll av sina kollegor.
Jag vet att det finns många som inte tar The Mopeds på allvar. De ser några rutinerade musiker som byter till instrument de inte riktigt behärskar och börjar skriva avig pop med humor i. Blott ett hobbyprojekt att leka av sig i när Tambourine-dammet lägger sig för tjockt. Men själva tar de bandet på allvar, inget snack om den saken.
— Vi har ju alltid spelat för att det är kul. Vi försöker ha roligt själva, men absolut inte vara “lustiga”. Det är inte meningen att folk ska skratta åt låtarna, men samtidigt försöker vi inte vara tuffa, som många andra band, förklarar David.
— Jag kan förstå att en del inte tar oss på allvar. Jag tycker att man ska uppskatta musiken och tycka det är “gött” att lyssna på oss, men man behöver inte ta det allvarligt för den sakens skull. Jag lyssnar inte själv på speciellt “allvarlig” musik. Vad är egentligen “allvarlig musik”? undrar Jens och får förklaringen av David:
— Det är när den som sjunger har ångest och alla som spelar är tighta.
— Vi har fått många olika kommentarer när vi varit ute och lirat. “Svårfångat, dynamiskt och spelskickligt” (alla tre skrattar våldsamt åt det sista) har vi till exempel hört. Eller: “Fan, vilken bra basist. Varför spelar han med de där klantskallarna?” Även omvänt: “Jättebra, men gör er av med den där j-a högskolebasisten.” Det känns bra att de flesta tycker någonting, anser Jens.
Petter och Jens ska försöka slå rekord i antal uppträdanden på en och samma festival. Förutom med Mopeds spelar de på Hultsfred med Eggstone och Damn! (en fräck dansklubb där levande instrument trakteras till skivor). Eventuellt också med Cardigans. Det innebär i sådana fall fyra framträdanden och det torde få ha gjort tidigare.
Och vem vet, med tanke på att de även uppträtt tillsammans med bland andra Bob Hund, Ray Wonder och Lady Lynette kanske de dyker upp ännu oftare?
— På Hultsfred ska vi försöka ta ut svängarna lite mer, säger Jens när vi åter fokuserar oss på Mopeds.
— Att spela live har i sig hittills varit att ta ut svängarna, fortsätter han och skrattar.
Efter sommaren kan vi förvänta oss en ny mini-CD med Mopederna och i januari nästa år kommer fullängdsdebuten.
— Vi tycker jättemycket om mediumformatet. Hade det inte varit för att det inte går runt ekonomiskt att släppa MP:s hade vi helst fortsatt med att bara göra sådana.