ATT MÅNGA AV SVERIGES bästa rockband kommer norrifrån är allmänt känt. Nu kommer ännu ett hårdslamrande och energiskt gäng från Firesides och Bear Quartets hemstad Luleå.
Efter flera år av inavel Luleå-musikerna emellan, där alla spelat med alla, verkar Him Kerosene ha intagit sin rätta form: Niklas Quintana på sång och gitarr; Nils Renberg, bas; Tomas Turunen, trummor, och färskaste medlemmen Anders Ekström på gitarr. Tidigare har såväl Mattias Alkberg och Johan Forsling från Bear Quartet som Pelle Gunnerfeldt och Kristofer Åström från Fireside passerat genom bandet.
— Från början var det bara ännu ett kul projekt, berättar Niklas. Vi startade nya grupper hela tiden, repade ett par gånger och la sedan ner dem.
Av en slump fick Abhinanda-sångaren och tillika skivbolagsdirektören José Saxlund höra ett par tejper som han ville ge ut på sitt och Dennis Lyxzéns Ampersand Records. 1995 släpptes “Recorder”, en samling med fyra demos på en CD.
Det är en jämn platta där ekon av Hüsker Dü, Sonic Youth och framför allt Dinosaur Jr för tankarna till kollegor som Fireside och Starmarket. Tyvärr saknas egentliga toppar, något som även PJ reflekterade över i sin recension i SA #28 (***). Produktionen är tunn, vilket inte är så konstigt med tanke på att det är en demosamling, men början till de täta gitarrmattor som komma skulle återfinns här. Och sinnesstämningen är densamma. Lite buttert småsur, ibland melankolisk och då och då även riktigt arg.
Ampersand är ett Umeå-bolag och det mesta av snacket kring “Norrlands-undret” kretsar kring den staden, samt Skellefteå. Är Luleå underskattat som musikstad?
— Nej, det tycker jag inte, svarar Niklas. Det är faktiskt ganska dött här. Det ordnas nästan inga spelningar och speciellt många band finns det inte heller. Men den främsta orsaken tror jag är att vi inte har något skivbolag i Luleå, som det finns flera stycken av i Skellefteå och Umeå.
Från ett löst projekt till kontrakt med Telegram. När kom ni till den punkt då ni kände att Him Kerosene var ett band att satsa på?
— När Pelle Gunnerfeldt och Kristofer Åström slutade vintern 1995 för att flytta till Stockholm med Fireside fick Nisse och jag tänka efter hur vi skulle göra, och vi bestämde att vi ville fortsätta med bandet, förklarar Niklas.
Johan Forsling övertalades att bli med och så hittade de Tomas Turunen på ett party. Nu tog också Niklas över sångmicken från Kristofer. På våren släpptes femspårs-EP:n “Caper”, som blev en smärre försäljningsframgång och den direkta anledningen till att de kontrakterades av Telegram i Stockholm. Ett samarbete som flutit bra så här långt.
Singeln “Loser Outfit”/”Raceday” (dist. Warner) kom tidigare i år och undertecknad gav den fyra stjärnor och omdömet “tungt, fräckt och väldigt bra” i förra SA.
Jag hade kunnat lägga till “snabbt”, för det är en riktig rökare som kvartetten presterar i “Loser Outfit”. Produktionen är tät och mullrig med mycket gitarrer och tungt komp i bakgrunden. Niklas sjunger med den äran och har även stor “skuld” i jämförelserna med Swervedriver. De långa, utdragna tonerna på versradernas sista vokal och rösternas lika tonläge gör det hela slående, även om Niklas himself påstår att han knappt hört Swervedriver, förutom de tidiga singlarna, än mindre äger några skivor med dem.
Likväl räcker det med att lyssna på “Raceday” och därefter jämföra med “Rave Down” eller framför allt “Son Of Mustang Ford” (Swervedrivers två första singlar, om jag inte missminner mig…) för att upptäcka likheten. Det brittiska shoegazingbandet var då riktigt bra, varför analogin inte är något att skämmas över. Tvärtom tycker jag det är ett sympatiskt drag i Him Kerosenes musik.
Vid årsskiftet ersattes Johan Forsling av Anders Ekström och under våren har arbetet med det första riktiga albumet avslutats. När jag pratar med dem är det bara mastringen kvar. Allt har gått bra och de är nöjda med resultatet. I slutet av maj eller lagom till deras spelning på Hultsfreds-festivalen i juni kommer en försmak i form av en fyra- eller femlåtars-EP och tidigt i höst ska albumet vara ute. Om det blir fler festivaler är i skrivande stund inte klart, men Emmaboda, Trästock och Lollipop finns med bland förhoppningarna.
Annars verkar Him Kerosene vara ett tryggt norrländskt band med fötterna stadigt på jorden, och som inte bygger upp några förväntningar i onödan.
— Vi vill spela ute så mycket som möjligt och så hoppas vi att skivan går bra. Sedan är det ju roligt om folk tycker om den, men vi får ta det som det kommer, förklarar Niklas på sitt karga vis.
Jag tror det kommer att gå bra.