I DEN HÖGST lukrativa skånska popmyllan finns det naturligtvis band som sticker ut mer än andra. Ett av dessa är trion Mutts från Malmö. Deras debut-EP “I Need Needles” (Lund/PolyGram) väckte enorm uppståndelse i Sydsverige och recensenterna tävlade om vem som kunde skriva de största hyllningarna. Till och med den annars så svårflirtade Jörgen Olsson på Arbetet Nyheterna smälte och sprutade ur sig hela fem krumelurer i betyg, det vill säga högsta möjliga. Lokalpatriotism eller inte — Mutts har otvivelaktigt någonting att komma med.
Håkan Åkesson är gruppens självklare förgrundsgestalt. Innan Mutts, eller Mats som de från början kallade sig, blev verklighet hade han ett skivkontrakt med Polar, där det var tänkt att han skulle ge ut plattor på solokvist. Men han kom inte överens med de anlitade musikerna om hur det hela skulle låta, varför alltihop rann ut i sanden.
— Det är skönare med ett band — jag slipper sitta ensam i lägenheten och spela, säger han.
Tommy Nilsson är basist och spelade tidigare med pubrockarna 8 Bier Ti’ Min Far. Han och Håkan har känt varandra sedan gymnasietiden i Ystad. Håkan berättar hur det gick till när de träffades för att bilda en gemensam grupp:
— Jag frågade om Tommy kände någon trummis. “Ja, han där”, sa Tommy och pekade på Fredrik Svensson som satt vid samma bord. Vi gick hem, drack whiskey och lyssnade på mina demo-kassetter. Tommy somnade, vilket gjorde mig så sur att jag gick hem, minns sångaren.
Men de tre blev sams igen och gruppen var ett faktum. När SA träffar dem håller de som bäst på att spela in sin fullängdsdebut i Studion i Malmö. För att vi ska hitta rätt har skivbolaget givit oss en vägbeskrivning som man skulle kunna tro ledde till ett topphemligt militärt högkvarter.
Mitt bland bilar, bensinångor och koloxidspäckad luft långt in i ett parkeringshus ligger faktiskt en stor studio. I en soffa sitter Håkan och Tommy tillsammans med producenten Chips Kiesbye och inspelningsteknikern Martin Hennel, som även driver Malmöbolaget Payola Records med grupper som Gluebellies och Pluto. Fredrik släntrar in några minuter senare och vi beger oss till en lunchrestaurang ovan jord.
— Fördelen är att det inte finns så mycket som distraherar där nere, men det hade varit trevligt med ett fönster, menar Håkan.
Mutts har valt trioformatet och trivs med det.
— Visst har vi diskuterat att ta in ytterligare medlemmar, men någon extra gitarrist har vi inte behov av. Hellre en körtjej eller någon på orgel, förklarar Håkan.
— En låt står eller faller aldrig på grund av ett extra instrument. Den ska alltid vara tillräckligt stark i sig för att kunna framföras av en trio. På skivan skulle jag till exempel vilja ha med en moog, men varje gång jag kommer med det förslaget säger Chips ifrån, fortsätter han.
Producenten flinar vid bordsänden. Han erkänner att Håkans uttalande är sant, men anser annars att han gjort ovanligt lite med Mutts musik.
— Jag har tagit bort en refräng här och ett stick där — mycket mer är det inte. Förutom själva ljudet, säger han.
Hur Sator-sångaren kom att jobba med dem är en lång historia. Mutts, eller snarare Håkan Åkesson, skrev förlagskontrakt med Buddah Music i Lund. Bakom det då helt nybildade förlaget stod ett gäng musikveteraner. Bland dessa fanns Sinners vokalist Sven Köhler, som var bekant med Chips. Sven skickade en demo med Mutts för att höra vad hans vän tyckte om deras nya fynd. Han gillade dem och gick och såg gruppen på en spelning i Stockholm. På den vägen är det.
— Han har fått material hela tiden. Så fort jag är klar med en låt spelar jag in den på min portastudio och skickar den till förlaget som i sin tur skickar kassetten vidare, förklarar Håkan.
Ganska snart efter Buddah Musics födelse bildade samma gäng skivbolaget Lund Records och det var där Mutts till slut hamnade.
— Vi träffade fyra-fem bolag, men valde Lund, berättar Håkan och säger sig vara mycket nöjd med detta.
— När jag skrev kontrakt med Polar flög jag upp till Bromma och hade lunchmöte med dem och flög tillbaka på eftermiddagen. Nu har vi möten med skivbolaget hemma hos mig, säger han och betonar de kanske viktigaste aspekterna på valet av etikett — den lokala närheten och kompisrelationen.
Det är Håkan som för gruppens talan. De andra tre (inklusive producenten) lyssnar mest. Då och då skjuter de in kommentarer för att betona eller klargöra något han säger.
Mutts är ett mycket flitigt liveband, som anser det viktigt att ha en publik även på små orter — inte bara för att sälja fler skivor, utan för att folket där oftast är mer intresserat av musik än storstadsmänniskorna, som blivit närmast immuna mot nya akter på grund av det stora utbudet.
— Vissa band vill inte spela live, det anses inte coolt. Och om de gör det ska det vara på “rätt” ställen, säger Håkan upprört. Vi tycker det är kul att uppträda och har gjort tvärtom — lirat nästan överallt. Det har gjort oss mycket samspelta, plus att vi har fått chansen att testa låtarna inför publik och kunnat sovra.
— I dag är det inte ovanligt att band som gjort två-tre plattor inte spelat ute mer än tjugo gånger, inflikar Tommy.
I studion hålls ett otroligt högt tempo. Under en vecka har inte mindre än tjugosex grunder fästs på band. Att det går så snabbt förklaras med att de otaliga liveframträdandena gjort dem så säkra och väl förberedda.
— EP:n fungerade lite som en demo, säger Chips.
Alla kring bordet vänder sig mot honom med ett undrande uttryck i ansiktet. Han förklarar sig:
— Jo, vi lärde känna varandra och jag lärde mig studion. Vi jobbar snabbare nu.
— Vi är nöjda med “I Need Needles”, säger Håkan. Men de nya inspelningarna är ännu bättre. Vi har höjt ribban ett snäpp. Samtidigt är det svårt att säga någonting säkert. Vi vet inte vilka av låtarna som ska vara med på skivan och jobbet har egentligen precis börjat. Hur slutresultatet blir vet vi inte.
Att de bytte namn från Mats till Mutts var främst för att slippa undan anklagelser om att försöka haka på “förnamnstrenden” bland svenska grupper.
— Mats syftade inte direkt på pojknamnet, berättar Håkan. Det kom från ett internt skämt. Typ: “Han är en sune.” Vi ville behålla ordet, men göra en variant av det. Mutts, som betyder byrackor, uttalas ju likadant och var perfekt. Dessutom kallades Replacements för ‘Mats, men det hör inte riktigt hit.
När ni läser det här bör Mutts andra singel, “I Need You”, vara utgiven och fullängdsdebuten i det närmaste färdig (planerad att släppas i början av november).