THE WHO GJORDE DET 1969 med “Tommy”. I höst tänker Göteborgs-kvartetten Gordon släppa sin egen rockopera, en opera helt i baktakt.
— Den ska vara sexton timmar lång och gärna med Karl Dyall och Loa Falkman i huvudrollerna. Sedan ska vi släppa den i en box om minst tjugo CD:s, säger toastaren och gitarristen Jonas Stålheim allvarligt.
Vi sitter i Gordons replokal i Fryshuset i Göteborg. Instrument, mattor, pizzakartonger, tomma burkar och flaskor gör sitt bästa för att fylla det lilla rummet. På väggarna har någon ritat enorma könsorgan med stor detaljrikedom.
— Eeeh… det är inte vi som gjort det. Ett punkband var här före oss, urskuldar sig trummisen Kalle Thorslund.
De fyra medlemmarna — förutom Jonas och Kalle också icke närvarande basisten Jonas Slättung och sångaren Fredrik van der Lee — har lirat tillsammans i olika band i flera år och arbetar dessutom i samma skivaffär. Som Gordon började de spela ihop förra sommaren.
— Vi hade börjat lyssna på våra gamla ska-plattor igen. Specials, Madness och sådant. Helt plötsligt satt vi i en replokal och bara spelade, halvnakna och svettiga, säger Kalle.
Varför blev det just ska?
— Egentligen av två skäl. Främst för att vi tycker om stilen — den är kul, positiv och enkel. Takten sätter sig direkt. Men vi vill ju också att det ska gå bra kommersiellt, säger Jonas.
Efter några månader spelade Stålheim och van der Lee in en demo på en fyrakanalare hemma hos Fredrik. Det tog bara ett par dagar innan Roligan, ett lokalt skivbolag, erbjöd kontrakt. Gordon tänkte snabbt, tackade “ja”, repade i två veckor och spelade in första singeln på två dagar. “Baretta” gavs ut i början av januari och har hörts en hel del på radio under våren.
Baretta, är det den där fräsige deckaren på TV?
— Jo, men det är också vårt favoritgatukök i Göteborg. Ägaren tyckte faktiskt det var jättekul att skivan hette “Baretta”. Nästa EP tänker vi döpa efter vår favoritpizzeria i Majorna, säger Kalle.
I april släpptes debutalbumet “Oh My God, It’s Full Of Stars” (Roligan/Border). Årets bästa popplatta, enligt dem själva. Titeln är tagen från en replik i den klassiska science fiction-filmen “2001” och de femton låtarna på skivan handlar om allt från kärlek till diverse bisarra händelser.
Gordon spelar direkt och enkel popmusik i baktakt, vilket förenar dem med Tictox och skånska Liberator. Men i motsats till sina kollegor vill Gordon inte kalla sig ett ska-band:
— Snarare snabb pop med ska-influenser. Varken traditionell ska med blås och allt det där, som Liberator, eller hårdare och punkigare ska-core som Rancid, säger Jonas bestämt.
— Vi är faktiskt mer Clash än Specials. Clash gjorde ju något eget av många olika musikstilar. Vi är också inne på att blanda genrer, fast resultatet är kanske mer pop än Clash.
Från början spelade de mest på skoj, men ju fler framgångar desto seriösare satsning.
— Numera är det som att gå till jobbet när vi går till replokalen. Nio till fem och disciplin och så där. Tidigare var det mer som att gå ut och ta en öl med polarna, säger Kalle.
I takt med att skamusiken blir alltmer kommersiellt gångbar har de stora skivbolagen börjat leta efter en ska-version av Brainpool. Ett band med söta pojkar som kan spela enkel, snabb och, framför allt, säljande musik. Det passar Gordon som hand i handske:
— Vi vill väldigt gärna ligga på “Tracks”-listan och har absolut ingenting emot att få massor av tonårsfans, säger Kalle glatt.
Gordons uttalade ambitioner att slå igenom i folkhemmet har lett till sura kommentarer från folk i omgivningen.
— Progg-andan ligger fortfarande som en unken afghanpäls över allting i Göteborg. Här är det fult att vilja bli framgångsrik. Visst, vi är kommersiella och vill sälja massor av skivor, men är ändå äkta, menar Jonas.
I sommar ska de ut och spela på ett par festivaler, bland annat i Hultsfred. Om Gordon är på gott humör kan det hända att de kör en cover.
— I så fall blir det nog The Zombies “She’s Not There”. Ett riktigt mästerverk, säger Jonas och ser nästan rörd ut.
Och så var det det här med kostymerna…
— Vi är ju i underhållningsbranschen. Då måste man se lite speciell ut. Kostymer är helt enkelt det snyggaste man kan ha på sig. Det är hemskt manligt och ser coolt ut, säger Kalle och rättar till slipsen.