— VERY NICE! JAG GILLAR DET, DET HÄR ÄR VÄLDIGT BRA!
Lynval Golding, originalgitarrist i återförenade The Specials, lyssnar intensivt och länge på Girlsmens “Mr. Man” i SA:s medhavda bandspelare på Roskilde-festivalen. Hans upphetsade kroppsspråk och stammande röst avslöjar att förtjusningen är äkta. Det är inte bara igenkännandet av de mollstämda melodierna som engagerar honom.
Men när introt till “Man Go Mad” sedan rullas upp kan varken han eller basisten Horace Panter hålla sig för skratt.
— Det där har dom snott från “Ghost Town”, fnyser Horace.
— Och gitarristen låter som Neol Davies i Selecter. Det är liksom lite James Bond-gitarr över det. Jag gillar det, påpekar Lynval.
— Nä, jag tycker om musik, invänder Horace. Du vill väl att jag ska tala sanning? Det här berör mig inte alls.
Girlsmen själva vill inte riktigt kännas vid influenserna från de engelska 2-Tone-banden. Alltså grupperna som dök upp i punkens kölvatten med musikalisk näring från sextiotalets ska och rock steady, den snabbfotade jamaicanska musikformen — med företrädare som Prince Buster, Desmond Dekker och The Maytals — som senare kom att utvecklas till den makligare reggaen.
— Vi säger inte att vi spelar ska, utan pop i baktakt, och vill heller inte bli förknippade med något som är femton år gammalt. Girlsmen handlar inte om att ta ett steg tillbaka. För att det ska vara intressant att spela ska i dag måste det vara någonting nytt i det. Sedan är det en helt annan sak att musiken från den tiden är jävligt bra, säger basisten Malcolm “Malle” Pardon, trött på alla jämförelser.
— Man kanske kan säga att det vi gör är en hybrid, medger sångaren och gitarristen Mathias Lindgren motvilligt. Vi har massor av andra influenser också, ibland tycker vi till och med att vi spelar hårdrock.
Vilken beskrivning som helst är förstås bättre än den egna skivdistributörens. “Reggaepop typ Chilly White/Kenny Peach”, löd nämligen varudeklarationen till singeln “Rumblin'” i skivbolaget Sonys nyhetsblad till press och skivbutiker i våras.
Denna upplysning, ställd som första fråga, får frontmännen Malle och Mathias att stelna till. Herre Gud, vad är det här för en idiot, ser de ut att tänka. När de sedan får höra var de jämförts med reggaeduon från Västerås blir de helt förstummade och ser faktiskt smått chockade ut.
— Konstigt, jag ser faktiskt inga som helst likheter, suckar Malle tungt, skakar på huvudet och förklarar varför de ser så förbryllade ut.
— När vi spelade in vår platta sa vi stopp när det höll på att bli för äckligt utsmetat. Och det gjorde vi alltid genom att säga att det höll på att bli för mycket Chilly White över det!
Girlsmen uppstod ur resterna av Playboys, ett Stockholmsband som under mitten av åttiotalet rönte vissa framgångar i Rock-SM, innan det blev utslaget av Europe i Uppsala. Fast då sjöng inte Mathias utan Anders Lindgren, som numera spelar klaviatur i sjumannabandet.
Malle Pardon, med brittiskt pass i fickan, var bara med i replokalen en enda gång och då spelade han slagverk. Musikalisk erfarenhet har han i stället skaffat på annat håll, främst via det engelska indiepopbandet Kinky Machine, som i hemlandets musikpress utpekats som tänkbara konkurrenter till Suede.
— Det var roligt så länge det varade, men mot slutet blev det för mycket av tråkig rutin, förklarar Malle, som hoppade av efter en USA-turné, strax innan jul.
Delar av Girlsmen har också ett förflutet i Sarres, ett peruk-klätt och utstyrt dansband med coverlåtar som “Born To Be Alive” på repertoaren. Bandet bildades till en firmafest som Mathias mamma arrangerade. Det är snälla gossar i Girlsmen.
— Det var opretentiöst och rätt kul, till en början, berättar Mathias. Det var som när jag jobbade som karusellskötare på Gröna Lund. Väldigt festligt, ända tills jag fick ta hand om Hully Gully — den som alla spyr i…
Men inget ont som inte har något gott med sig. Spelrutinen har medfört att Girlsmen snabbt blivit ett omtalat liveband. Ska, eller vad man nu ska kalla Girlsmens musik för, är roligt och medryckande.
Och visst håller gruppen på det självbetitlade och något ojämna debutalbumet också. I sina bästa stunder låter verkligen Girlsmen som en uppdaterad version av The Specials. Bättre betyg går inte att ge i genren denna sommar.