Tjejband.
Smaka på ordet. Det är säkert fler än jag som tycker att det smakar velour, “Kvinnor Kan”-mässor och Tant Strul. Ordet “tjejband” är egentligen alla rockälskande tjejers största förbannelse. Tjejer som spelar rock tillsammans spelar inte i band, de spelar i tjejband. Och enligt någon slags — hittills oförklarad — naturlag ska de behandlas och bedömas enligt speciella regler som bara gäller just tjejband.
Frågan är då vad som händer när det kommer ett tjejband som på ett fullständigt naturligt sätt spelar skiten ur massor av killband (tänk om vi skulle införa det ordet; “jag hörde ett jättebra killband häromdagen…). Ett band som pockar på uppmärksamhet enbart för att de med sin attityd och musik låter, ursäkta uttrycket, jävligt bra. Som Bazooka.
Marlén Svenn är basist i Bazooka och en av gruppens fem kvinnliga medlemmar. Deras ypperliga debutsingel, “Ugly, Filthy, Mad & Mean”, resulterar i ett telefonsamtal till Göteborg och det är förstås ett utmärkt tillfälle att diskutera tjejbandsbegreppet.
— Det finns både för- och nackdelar, säger Marlén. Det går ju inte att komma ifrån att vi fått en hel del uppmärksamhet tack vare att vi är tjejer. Samtidigt tycker jag det är rätt jobbigt med den här fixeringen vid att vi är ett tjejband. Vi ser oss själva som ett rockband som råkar vara tjejer.
— Det värsta som finns är alla manliga kollegor som hela tiden talar om för oss vad vi ska göra och inte göra. Som en kille som kom fram till Katty (Bazookas sångerska) efter en spelning och sa att hon sjöng jävligt bra, men att hon behövde ett band med mer kuk. Då blir man ganska trött…
Om den okände manlige besserwissern med sin efterlysning av “mer kuk” syftade på kraft och råhet, kan han knappast ha lyssnat särskilt noga på Bazooka. Här handlar
det nämligen om en högpotent rockmusik med tunga gitarrmattor. Det kombinerat med en lätt “bitchig” attityd har gjort att Bazooka ofta fått dras med jämförelsen om Sveriges svar på L7 (ja, jag vet att jag själv använde den i en demorecension i SA #18).
— Jovisst, skrattar Marlén. Faktum är att jag bara blir stolt. Jag tycker visserligen inte att vi låter som L7, men vi är rädda för att bli alltför poppiga. Vi vill vara råa, för det är den musik vi själva gillar.
Det vore lätt att, på samma sätt som i fallet L7, koppla ihop Bazooka med Riot Grrls-rörelsen, den våg av kompromisslös punkfeminism som börjat göra sin stämma hörd framför allt i USA. Visst finns det likheter med Bazookas inställning och musik, men Marlén avfärdar kopplingen.
— Jag kan delvis förstå några av de banden, men det blir gärna så att det går till ytterligheter. Lite “nu ska vi visa att vi kan vara tuffa och hata alla män”, ungefär. För mig känns det inte riktigt naturligt. Vi spelar musik. Punkt slut.
Förutom Marlén Svenn består Bazooka av Katty A Ståhl (sång), Nina Neuman (gitarr), Annika Moberg (gitarr) och Maria Skoog (trummor). Som band har de existerat sedan hösten 1989 och med tanke på att ingen av dem då kunde spela något instrument är utvecklingen till dagens tunga och larmiga rock’n’roll-band närmast att betrakta som exceptionell.
— Av en slump fick vi tillgång till en replokal och då tänkte vi att OK, nu får vi väl börja repa också. Efter det att Maria kom med drygt ett år senare började det väl bli lite mer seriöst. Fast i början kunde vi inte stå och spela utan fick sitta på stolar och gitarristerna fick tejpa fingrarna för att klara av att lira.
Precis som många andra band i Göteborg härstammar Bazooka till största delen från nordligare trakter, närmare bestämt från Dalarna, där fyra femtedelar av bandet har sina rötter. Till vardags frotterar sig också Bazooka i den göteborgska rocknoblessen.
— Det blir ju så, säger Marlén. Alla våra kompisar håller på med musik och spelar i band. Det blir en krets av människor som har samma intresse och då umgås man med dem. Fast ibland vore det kul att prata om något annat än musik när man träffar kompisar…
Det har gått fort för Bazooka. Frågan är var deras högljudda framfart kommer att sluta. Det finns planer på en fullängdsplatta till vintern/våren. Med tanke på Bazookas utvecklingskurva är det väl tveksamt om lilla Roligan Records förmår att behålla sina gunstlingar. Bazooka är nämligen ett bra band. Med eller utan prefix.