Det ligger en popverkstad under gamla Folkets Hus i Linköping. Här smider Cloudberry Jam planer om hur popen ständigt bör förvandlas utan att bandets grundton för den skull ska försvinna. Det handlar om ett ovanligt hungrigt förhållningssätt till musiken…
Medelåldern ligger runt tjugo. Och visst har det gått undan för gruppen. Från starten i oktober 1991 har kvintetten blivit en man starkare och kuskat flitigt ute på vägarna. Det har blivit både Umeå-gig och Tre Backar.
I P3:s “Live” och TV:s “Intensiven” avslöjade Cloudberry Jam sin energi för en bredare publik. Och så då femspårs-CD:n “Lalala” som kom på Umeå-bolaget North Of No South i vintras.
— När vi spelade in de låtarna hade vi bara lirat ihop i några månader. Vi blev lite styrda, ursäktar sig gitarristen/organisten Henrik “ja, jag ska köpa en Hammond” Sundqvist.
Om sextetten inte riktigt visste vad de ville den gången gick det betydligt bättre nu senast. Det visar tolvspårsdemon från vårens studiobesök i Tranås.
Återstår att se om lilla N.O.N.S. (som också givit ut en samlingsplatta med Cloudberry Jam, Blithe, med flera) har ekonomi till ytterligare en fullängds-CD efter Komeda-projektet.
Läckra låten “Elevator” doftar jazzpop, medan “C-Song” är driven pop där Linköpings-bandet verkligen visar gaddarna. Visst, Cloudberry Jam slamrar på. Men de väver hellre in andra influenser än följer indiepopens modenycker. Det är väl det som gör bandmedlemmarnas varierande musiksmak så tydlig.
— Många engelska band låter likadant singel efter singel, suckar basisten Pelle Valsinger. Det verkar som de bestämt sig för att “så här ska vi låta”, och så kör de den grejen hela tiden.
— De påverkar varandra, tittar bara åt sidorna, fortsätter sångerskan Jennie Medin. Man måste se bakåt och framåt också.
Inget ont i att föräldrarnas skivbackar noga studerats. Gitarristen Carl Johansson har ett prydligt Who-märke på sin modifierade parkas. Han drar valsen om att plocka russinen ur kakorna och…
— Låt oss säga så här, avrundar bandets tredje gitarrist, låtidéfixaren Jörgen Wärnström. Bra låtar är alltid bra låtar. Då spelar det ingen roll i vilken musikstil eller tid de gjordes.
Sagt och gjort. För Cloudberry Jams del innebär ombytligheten att det känns naturligt att köra en klassiker som “Hang On Sloopy” live.
“Åh nej, sjunger alla tre lead! Åh nej, spelar alla tre gitarrer lead!” Mixerkillarnas förbannelser brukar låta ungefär likadana när bandet kommer till en ny scen, berättar trummisen Per Byström.
— Det kan vara problem att hitta en mixerkille som fixar bra ljud, erkänner Jörgen. Men när det är som bäst låter det jävligt bra.
— Det gäller bara att vara extremt lyhörd med tre gitarrister i bandet. Det går inte att vräka på med sin egen grej utan att höra helheten.
— Nä, låtarna måste göras på akustiskt gitarr. Då funkar de även i replokalen, resonerar Jennie.
— Det behövs helt enkelt en sådan struktur eftersom vi är så många. Effekterna kommer sedan…
Och jag bara undrar, när kommer skivkontraktet?