1991 dog doom metal-bandet Candlemass. 1992 tar ett moget heavy metal-band sina första stapplande steg. Candlemass är namnet.
En verklig tungviktare lämnade Stockholmskvintetten i slutet av förra året. Messiah Marcolin, självutnämnd munk och stamgäst hos McDonald’s, tog efter fem framgångsrika år med sig sitt operavibrato och drog i väg för att satsa på en solokarriär.
— Messiah ville inte anpassa sin röst till vår nya musikstil. Vi bad honom dra ner på sitt vibrato och sjunga lite råare, men han sa: “Jag tänker inte anpassa mig. Jag skiter i det här bandet.” I det läget var vi tvungna att hitta en ny sångare, berättar Candlemass basist och skapare Leif Edling när jag når honom i studion Montezuma där mixningen av det kommande albumet, med arbetsnamnet “Chapter VI”, pågår.
Ersättaren för Messiah heter Tomas Wikström. Med honom i sättningen känner Leif att det sista kapitlet om doom metal-gänget Candlemass är skrivet. Det är dags att börja på det sjätte kapitlet.
— Messiah var en fantastisk frontman och kunde verkligen få i gång publiken, även om jag personligen tycker att det blev lite för mycket med munkdräkten och att han visade magen. Messiah var vårt ansikte utåt, men nu när han är ute ur bilden har vi blivit en helt annan grupp. Vi är inte längre ett doomigt underground-band utan en djävligt tung och mogen hårdrockgrupp. Det är viktigt att betona detta inför nya plattan.
— Vi har ett helt nytt koncept för Candlemass. Logon är utbytt mot en ny och omslaget blir en radikal förändring. Om du tittar på olika omslag är skillnaden mellan underground- och major-band oftast att de har målningar respektive designade omslag. Tidigare har vi haft målningar, men nu blir det ett genomarbetat och artistiskt omslag. Detta är en viktig länk i promotionarbetet för nya Candlemass.
När Messiah Marcolin hoppade av var den allmänna uppfattningen att Candlemass var slut. När man sedan hittade en ny sångare gjorde rykten gällande att det kommande albumet skulle bli det sista, vilket även Edling sa till mig för ett tag sedan.
— Tja, det var väl inte riktigt rätt uttryckt. Man kan väl säga att vi ska ge järnet för att lyckas och får vi ett break är det roligt. Skulle det gå åt skogen får vi sätta oss ner och fundera över vad vi egentligen sysslar med. Vi tar en platta i taget. Vi har skickat ut demokassetter till vårt engelska bolag Music For Nations och några amerikanska bolag. Genom dem har sedan journalister hört materialet och ringt och sagt: “Vad fan pysslar ni med? Det låter förbannat bra!” Det har blivit en omedveten hype, vilket vi är glada för. Det kan bli riktigt roligt framöver.
I Europa har Music For Nations skött sig exemplariskt, men i USA har indiebolaget Metal Blade inte lyft ett finger för att Candlemass ska sälja. De gjorde en mindre kampanj för tredje — och tveklöst sämsta — albumet, “Ancient Dreams”, vilket därigenom pushades till en placering på den prestigefyllda Billboardlistan.
— Music For Nations har resurserna som krävs. Det är inte längre ett litet indiebolag utan ligger precis snäppet under majorbolagen. Häromåret var de beredda att punga ut med upp till en halv miljon kronor för en förbandsturné med Black Sabbath. Metal Blade däremot ville bara ge ut skivorna och håva in en liten förtjänst. Vi har löst vart kontrakt med dem och hoppas nu att ett stort bolag ska signa oss, säger Leif med viss optimism.
De senaste månaderna har varit hektiska för Leif Edling. Candlemass har spelat in ett nytt album, med honom som producent, och dessutom är han numera anställd av Riksradion. Som en del av programmet “Vox Med Inferno” sänds varje torsdag 22.00 Sveriges hårdrockshow “Bang!” med Edling som eminent programledare.
— Jag hade inte tagit jobbet för ett år sedan. Men det senaste året har det kommit så mycket intressant musik, typ death metal och Seattle-vågen, förklarar han.
Frågan många ställer sig är hur man kan kombinera arbetet som radioröst och den kommande storsatsningen på Candlemass. Leif kommer med ett rappt svar:
— Jag tror inte att det blir några problem. I sommar ska vi göra en folkparksturné, men det blir bara under helger. Vi kommer även att göra sommarfestivaler och one-off gigs på Marquee i London, men det blir också helger. Om det dyker upp en jätteturné i höst tror jag säkert att det går att lösa på något sätt.
Vi får väl se. I dagarna kommer en försmak från “Chapter VI”, i form av singeln “Julie Last No More”, att finnas i skivbutikerna. På baksidan kommer Beatles “Day Tripper” att dela utrymmet med ett par andra covers. Ett slutligt omdöme om 1992 års upplaga av Candlemass kan göras först i mitten av april då albumet kommer.
— Det är den mest varierade skiva vi gjort, anser Leif. Det är moget och groooovy. Jag tror inte att folk ens kan förställa sig hur Candlemass låter i dag.