Det tar oss två timmars pratande om Raped Teenagers historia, plattor, texter och Europa-turné innan vi äntligen kommer fram till det viktigaste – vad är “Raped Skate Team”?
“Ja, det är väldigt viktigt, det måste du ta med i artikeln”, säger trummisen Peter Swedhammar. “Skate är väldigt inne i USA, speciellt bland punkbanden, och eftersom jag är väldigt USA-influerad så kopierar jag gärna olika företeelser därifrån.” Peter berättar om det amerikanska bandet Jody Foster’s Army. De har ett team professionella skateboardåkare som tävlar till deras musik. Snart hade Swedhammar kopierat idén och bildat “Raped Skate Team”, bestående av ett tiotal lokala “skateare”.

Men låt oss ändå börja från början. Raped Teenagers bildades i november 1983 och bestod då av Patrik “Packe” Sjösten, gitarr, Peter “Sweden” Swedhammar, trummor samt ytterligare två. Efter några medlemsbyten tillkom basisten Ola Fagerberg i september 1985, och därmed var sättningen komplett.
Musiken som gällde i början var rå-punk med engelska antikrigstexter.
“Vi lyssnade mycket på amerikansk punk, och på ett naturligt sätt kom vi att flyta med i den anarkistiska våg som rådde”, berättar Sweden. “Även engelska band som Crass och Discharge var förebilder och eftersom våra texter var riktade till svenskar borde de sjungas på svenska. Stilmässigt följde vi de amerikanska banden. De hade sina politiska texter på tre meningar och musiken bestod av tre ackord. Det var så enkelt att kopiera.”

* Kalaspuffar

Hösten 1985 kontaktades Raped Teenagers av Fredrik Holmgren som frågade om de ville göra en EP på hans bolag Chickenbrain Records. CBR hade tidigare enbart sysslat med distribution och import så när Raped svarade ja blev de det första band som Fredda satsade pengar på.
Dealen med CBR var att de skulle dela på kostnaderna för EP:n. I slutet av november började inspelningarna och i januari 1986 släpptes “Jag Gillar Blommor. Jag Gillar Träd. Jag Gillar Naturen Som Den Är.”, en sjutums-EP innehållande hela fjorton låtar.
Två och ett halvt tusen exemplar såldes innan bolag och band beslutade sig för att inte pressa fler. En av anledningarna till att EP:n sålde så mycket var att den fick bra recensioner, särskilt i det amerikanska fanzinet “Maximum Rock’n’Roll”, som anses vara det viktigaste inom hardcore-branschen.
EP:n sålde bra även i USA, vilket resulterade i att det amerikanska bolaget Over The Top tog kontakt med Raped Teenagers och erbjöd dem att vara med på en internationell samlings-LP. De fick bidra med fyra låtar på “Apathy? … Never!” som släpptes hösten 1987. Over The Top ville fortsätta samarbetet och erbjöd dem att dela på en LP med det kanadensiska bandet Sons Of Ismael. Idén reviderades dock och det slutade med att båda grupperna fick spela in var sin mini-LP i stället.
“Kalas Puffar” spelades in i januari 1987, men på grund av diverse strul kom releasen av plattan att dröja ända till december samma år.
“Vi är inte alls nöjda med plattan. Den är inte ens värd att ges ut på kassett”, menar Sweden. “Låtarna är ganska tuffa, men vi spelar väldigt otajt och ljudet är hemskt dåligt. Anledningen är att vi genomgick en mängd musikaliska faser och hade börjat experimentera med konstiga takter. Vi var mer nervösa än vanligt och lyckades aldrig få till det riktigt.”
“Kalas Puffar” sålde omkring femtonhundra exemplar. Over The Top var intresserade av ett fortsatt samarbete och planer gjordes upp för en EP. Det hela rann dock ut i sanden, mest för att Raped Teenagers inte hörde av sig. De ville nämligen hellre få kontrakt med Chickenbrain. CBR, som under tiden hade blivit ett mer etablerat bolag (och bland annat släppt en LP med Puke), var också intresserat.

* Blaserad publik

I maj 1988, några dagar efter inspelningen av LP:n “I Kräftans Klor”, var det dags för Raped Teenagers första Europa-turné. Den var från början tänkt att bestå av tjugotalet spelningar men fick bantas ner på grund av diverse “bilproblem”.
Raped Teenagers tyckte att Västtyskland var tråkigt, med sin blaserade och bortskämda publik, som bara orkar gå och se amerikanska band. Holland var roligare.
“Holland påminner mycket om Sverige med den skillnaden att människorna där är mer öppna”, säger Ola. “Stämningen på konserterna var mycket bättre än i Västtyskland. Folk kom fram efteråt, pratade och hade åsikter.”
Bandet har en splittrad attityd till turnélivet. Ola älskar att turnera, Packe och Sweden saknar sina sängar och vill bara åka hem.
“OK, det kan vara kul att ha gjort en turné, men vi ger så mycket och får så lite tillbaka. Det är trist att komma till ställen och tvingas vänta i flera timmar på att bli insläppt. När man väl kommer in i lokalen är det svinkallt och finns ingen mat. Är det sedan femtio personer som står och trycker längs väggarna blir det inte mycket roligare än att spela Sverige”, suckar Sweden.

* Rätt tidpunkt

Peter är dock övertygad om att svenska band borde kunna uppnå en sådan status att de får turnera under vettiga förhållanden ute i Europa. På hemmaplan är det värre:
“Felet med Sverige är att ungdomarna, genom radio och TV, är så vana att bli serverade vad de ska tycka. Det finns ingen undergroundrörelse här som i övriga Europa. Där når man ut på ett helt annat sätt. Det är lättare att få göra radioprogram och varje stad har sitt eget musikprogram som i en del fall bara spelar hardcore.
Fanzines är mycket välgjorda och sprids i större antal. Det finns även ockuperade hus i varje stad där intresserade ungdomar kan träffas. På så sätt frodas hardcoremusiken på ett helt annat sätt och är inte alls lika tonårsfixerad som här i Sverige.”
För att slå sig in på den svenska marknaden menar Ola att det är viktigt att komma vid rätt tidpunkt och ha bra uppbackning från något bolag. Han nämner Ebba Grön som ett exempel.
“I dag finns det inga bra punkband i Sverige. Bortsett från Union Carbide i deras bästa stunder är rockklimatet öken”, påstår Ola.
Sweden däremot gillar till exempel Rövsvett, Svenssons Slavar och Krunch, och tycker det är konstigt att band som Union Carbide och Sator blivit så stora, när det fanns amerikanska punkband som gjorde samma grej tio gånger bättre 1983.
“Där ser man hur viktigt det är att komma i rätt tidpunkt och med bra uppbackning. Det Sator gör är inte så märkvärdigt mer än att de har en dunderproduktion bakom sig.”

* USA ledande

De bästa banden hittar Raped Teenagers i USA. Spetsen på hela hardcore-rörelsen finns där. Att ett punkband som Circle Jerks säljer guld visar hur stor hela grejen är i staterna.
I Europa har Stupids banat vägen för en USA-influerad undergroundvåg, i England företrädd av band som Snuff och Mega City Four och i Västtyskland av Jingo De Lunch, Militant Mother och Pullerman.
“Däremot tycker jag att ett band som Napalm Death är rent skräp. Det de gör i dag gjorde flera grupper i Boston 1983, lika snabbt men med den skillnaden att de klarade av det”, påpekar Sweden.
Trots de starka USA-influenserna finns det vissa genuint europeiska drag hos den här rörelsen.
“De amerikanska bandens ‘fuck you’-attityd har européerna inte tagit efter. I stället har hela rörelsen haft tydliga politiska inslag som bland annat härrör från alla husockupationer. Det roliga är att många grupper från USA har tagit till sig en mer politisk livsstil efter att ha varit över hit.”

* Ord ord visor

Juli och augusti 1988 var två händelserika månader för Raped Teenagers. De släppte en trelåtarsflexi som följde med det tyska hardcorefanzinet Trust. Flexin, som var ett samarbete mellan CBR och Trust, pressades i 10.075 exemplar.
I augusti släppte de sin första riktiga LP, “I Kräftans Klor”, precis lagom till deras välbesökta framträdande på Hultsfreds-festivalen. Den har sålt mer än tvåtusen exemplar, vilket är en mycket bra siffra för en svensk independentplatta.
“I Kräftans Klor” är en skiva med glad, fartfylld musik och allvarliga, ibland desillusionerade, texter. De “konstiga” takter Raped Teenagers börjat experimentera med på “Kalas Puffar” har här nått sin mognad.
Här och var finner jag små Rush-influenser som blänker till och ger musiken en extra krydda. Blandat med texter som vill öppna ögon.
“Jag tycker inte om TV-program som Dokument Utifrån. Sådana program visar aldrig hur man kan hjälpa och skapar inget engagemang. Våra texter kan kanske bli en sporre som framkallar lite extra hjärnverksamhet”, hoppas Peter.
“Nackdelen med vår genre är att man ofta predikar för redan frälsta. Därför har vi, eller rättare sagt Packe, som skriver nittiofem procent av texterna, försökt ge dem en annorlunda vinkling, kanske rimmässigt eller rent stilistiskt”, fortsätter Ola.
“Samtidigt måste man ha klart för sig att vi även slår mot oss själva och är både motsägelsefulla och självironiska. Det framgår väl klart av exempelvis texten till Arbetarens Tankar’. Vi bryr oss inte speciellt mycket mer än andra och är inte mer engagerade, även om folk kan tro det när de läser texterna”, säger Sweden.

“Jag läser tidningen
Ögonen slukar
Slutar tänka
För allt e’ som det brukar
Ord ord visor
Visar vad som händer
Olyckor – misshandel
Och mordbränder
Men plötsligt ger hjärnan respons
Uh, det är ju katastrof
Igår fick Djurgården stryk
På Johanneshov”

“Inom vissa teman har vi dock klara ställningstaganden, som i ‘Tyst Höst’. Låta bli att rösta kan och borde alla göra”, anser Ola.

“Jag la min röst i en låda
Och utan röst kan jag inte tala
Så tystnaden får råda
Det verkar va’ det normala
Tveka inte – lägg ner din röst
Val i september – det blir en tyst höst”

“Men Packe har också börjat skriva en del nonsens- och apolitiska texter. Allt behöver inte vara så politiskt. Det är mycket lättare att ta till sig de tyngre budskapen om de blandas upp lite”, avslutar Peter.

* Pop i bagaget

1989 var ett stillsamt år för Raped Teenagers. De repade och gjorde nya låtar, men höll i övrigt låg profil. Ola gick ut U-landslinjen på Valla folkhögskola och åkte på ett sju veckor långt studiebesök till Zimbabwe och Mocambique. Packe ryckte in i lumpen, men insåg sedan att han borde totalvägra.
Sweden startade hobbybandet Identity, som med tiden svällt och bland annat gjort en kortare turné i Spanien och England. Där hann de även spela in en fyralåtars sjutums-EP, som när ni läser det här just ska ha släppts.
I oktober 1989 kom Raped Teenagers första skiva sedan “I Kräftans Klor”. En EP med sex låtar skrivna hösten 1984. Bandet blev plötsligt nostalgiker…
Eftersom det tyska bolaget Your Choice ställt till med en del trubbel för gruppen i samband med utgivningen av EP:n, erbjöds de att spela in en live-LP. Raped Teenagers, som bara har ett muntligt avtal med CBR, tog chansen och den femte december stod de på Oberhaus scen i Alzey. Där spelades sammanlagt sexton gamla och nya låtar in som troligen kommer att släppas under april månad.
Ungefär samtidigt som live-LP:n kommer även uppföljaren till “I Kräftans Klor”. Sexton raka, snabba, korta och framför allt POPPIGA låtar kommer den nya LP:n, “Klok”, att innehålla.
“Den nya plattan kommer att bli mycket melodiösare än våra tidigare och framför allt har vi utvecklat bakgrundssången, något som vi inte har arbetat med tidigare. Band i vår genre bryr sig över huvud taget inte om den delen, så där finns det mycket att göra”, berättar Ola.
Som överraskande nog visar sig ha en förkärlek för tjejpop typ Voice Of The Beehive och Bangles! Ola älskar deras till fulländning utvecklade stämsång.
Sweden har vissa invändningar och menar att dessa drag nog inte går att spåra i Raped Teenagers musik. För honom och Packe gäller i stället äldre punk som Buzzcocks och Ruts och amerikanska punkpopband som Band Of Legend och River Pinks.
“Pop har vi länge haft med i bagaget, den har bara inte fått blomma ut förrän nu. Jämför med Husker Dus utveckling, från hardcore till pop”, funderar Sweden till sist.
Raped Teenagers är tre killar från Linköping som har spelat tillsammans i fem år. Under dessa år har de skapat en trogen och ansenlig skara fans i både Europa och USA. En solid grund att stå på. Nu är året 1990 och de ska just släppa den så viktiga andra LP:n. Kommer “Klok” att bli språngbrädan mot en större publik eller bara en vinyl för de trogna?