Det finns ingen återvändo… Vårt fanzine har PRENUMERANTER (vilken känsla!), och vi har dessutom fått så många trevliga kommentarer att det förstås måste bli en fortsättning på Sound Affects.
Lägg märke till att vi inte börjar med att be om ursäkt för att vi har blivit försenade (finns det någon tristare inledning?), helt enkelt därför att vi faktiskt kommer när vi ska. Första numret kom i april, och nu skriver vi augusti — vilket är exakt fyra månader senare, och alltså precis som det ska vara. Vi hörs i december igen…
Det har knappt hänt något på konsertfronten sedan SA #1 kom ut, men hösten ser ut att kunna bli betydligt intressantare… The Primitives kom i alla fall hit — och spelade på ett uselt yuppiehak. OK, det var rätt trevligt ändå. Själv njöt jag ännu mer av att de klättrade så högt på alla listor med “Crash”. Nu väntar vi bara på att Kjell Alinge & Co ska börja råplugga McCarthy också…
Vi efterlyste svensk musik till det här numret, och ska vi döma av det antal kassetter/skivor som har skickats till oss, så existerar det knappt någon svensk rock. (Tack dock till dem som hörsammade vår maning. De återfinns på recensionssidorna!) Skärpning alltså, för vi har varken tid eller resurser att dammsuga hela Sveriges underjordiska pop/rockliv helt på egen hand. Vi har även planer på kassettutgivningar och då är era bidrag en nödvändighet (dessutom har vi redan Englandsdistribution, slöfockar!).
Pop förresten… sedan vi träffade Dolkows är det hip hop som gäller. Vi är torsk på sånt! Följaktligen kommer trean att innehålla en brutalt lång artikel kallad “Hip hopens estetik”, i vilken vi mycket grundligt dissekerar detta musikaliska fenomen. Vi hinner också utföra en gruvlig operation på Prince…
Nästa nummer kommer alltså i december, och fortsätt för all del att skriva till oss. Tipsa, kritisera, hylla, ja, vad som helst — bara ni skriver! Varför inte vara verkligt smart förresten, och prenumerera? En futtig femtilapp för tre fullspäckade nummer levererade direkt hem till dig med flexis och allt! Do it now!!