Fem låtar på en demotejp. En vanlig första kontakt med ett band — i det här fallet Kassak Czar från Örebro. Det ovanliga är kvaliteten — det är inte ofta vi får så mogna och genomarbetade demos. Musiken uppvisar rymd, finessrika arrangemang och en EGENHET som imponerar. “Wake Me Up” målar upp Bunnymenska landskap, där Kassak Czar själva bestämmer riktning och färdväg. De två “hitsen”, “Digging A Hole” och “Winter Hearts”, har ni kanske hört. Brittiska klanger — men i svensk tappning.
Vi tar en sväng till Örebro för att träffa Martin och Jan från gruppen. I en replokal till brädden fylld av tomma ölburkar försöker vi skrapa lite innanför det översta hudlagret på dem. Till att börja med får vi reda på att de egentligen bara är tre personer — Kassak Czar består av Martin Eriksson på sång och bas, Jan Bolin på gitarr och sång, samt Kenneth Ahlstrand på trummor.

JW: Ja, det är våran ordinarie sättning; men vi brukar låna in en kille som heter Urban Tholén på cello och piano.
SA: Han står alltså för det snygga cellospelet på demon… Är han med och jobbar fram låtarna också?
JB: Nej, han har ganska konstigt jobb, så han kommer bara hem hit var fjärde vecka ungefär. Martin gör ett arr — sen spelar vi in låtarna här i replokalen och så får han lyssna. Sen beställer vi lite snygga stråkar!

* THAT’S ENTERTAINMENT

SA: Ni hade en debutsingel på gång, men det sprack tydligen?
ME: Nja, det var väl rätt så löst… Göran och Niklas från Mr. Krystal Party har ett skivbolag som heter Entertainment. Göran ville ge ut en singel med oss, men hade inte dom ekonomiska resurserna just då. Dom har gjort två singlar hittills, och fler är på gång. Av naturliga skäl satsar dom mest på sin egen grupp, men även Athletic Arabs. Sen är dom i och för sig intresserade av både oss och Hip Horace…
SA: Håller ni på att försöka jobba fram nåt annat nu istället?
ME: Vi ska vara med på en samlingsskiva för Joker i höst, och det är väl dom som är mest intresserade av att fortsätta nånting, typ nästa år.
SA: Ska ni spela in nåt nytt till den här samlingsskivan eller blir det “gammalt” material?
JB: Vi ska spela in några nya låtar nu i juni. Sen ska vi diskutera fram en två—tre låtar tillsammans med Joker. Det kan bli gamla låtar också, men i så fall gör vi nyinspelningar av dom.
SA: Det vore kul om det kunde sluta med att det blir nåt slags kontrakt med Joker, för ni nöjer er knappast med att bara bli erkända som demogudar… Är det svårare att få ut en singel i dag än det var för tio år sen?
JB: Ja, det tror jag. Det är väl många som försöker finansiera det där själva, men annars tror jag att det är svårare nu.
ME: Ja, dom små bolagen har insett att det är olönsamt… Jag vet inte om folk köper så mycket singlar nu för tiden? Själv är jag rätt ointresserad av singlar, om det inte är nåt alldeles speciellt.
SA: Nej, det är rätt vanligt att småbolagen satsar på en mini-LP direkt nu för tiden — som t ex Joker med All Steal Coaches…

* STYV KULING

SA: När vi lyssnar på era demolåtar, så slås vi av att ljudet och produktionen är väldigt bra — ni måste ha utmärkta studiomöjligheter?
JB: Ja, vi har spelat in hos Kuling här i Örebro, och det är en suverän studio.
ME: Vi har mycket idéer innan om hur ljudet ska låta. Kuling kan ju studion utan och innan — vill vi ha fram ett visst ljud så lyckas det oftast.
SA: Han har lätt att se vilka era idéer är?
JB: Ja, han engagerar sig i all typer av musik — han försöker hitta det ljud vi vill ha. Enda problemet är att hejda honom!
SA: Så ni tycker inte att det är svårt att jobba i studio?
ME: Nja, vi har inte så mycket instrument och sånt själva, och det innebär att vi får fundera ut en massa saker “abstrakt” innan vi går in i studion. T ex brukar vi ta med oss skivor som vi tycker att ett ljud är bra på. Sen är det väldigt viktigt hur man arrangerar en låt. Vi vill ha mycket utrymme och även mycket tomrum — inte bara köra på en frekvens, utan bygga på bredden.
SA: Det är fräckt att ha med lite annorlunda grejer. man lägger märke till sånt. När vi åkte hit så tänkte vi bl a på Bunnymen — dom kör ju mycket såna arrangemang…
ME: Ja, vi har lyssnat en hel del på dom… just det där med stråkar. Demon som ni fick blev i och för sig en aning för “lätt”. Vi vill ha både tyngd och utrymme samtidigt — ungefär som Echo & The Bunnymen har på vissa ställen. Det är inte renodlad pop vi är ute efter, utan vi vill experimentera mer. Den exakta formen har vi nog inte hittat än…
JB: Nej, och det kan också medföra problem då vi spelar ute — det är sällan vi har haft tid att diskutera igenom hurdant ljud vi vill ha. Eftersom vi har så pass olikartade låtar — några lätta och några lite tyngre — så blir mixningen ofta en aning konstig.
SA: Det kan alltså vara svårt att få fram soundet ni är ute efter när ni kör live… Brukar ni t ex ha cello med när ni är ute och spelar?
ME: Ja, vi har haft det med ganska ofta, men cello — det är supersvårt! Det dränks oftast i allting annat. Tyvärr…

* ÖREBRO — SWEDEN — UNIVERSE

SA: Hur är det med spelningar annars — jag tror aldrig att jag har sett erat namn i konsertkalendern?!
ME: Nej, det är inte så mycket spelningar, utom att vi har spelat här hemma rätt så mycket — mest bara för att inte rosta igen. Vi är nog lite slöa… Sen så saknar vi kontakter också — vi vet inte riktigt vart man ska vända sig.
Men trots allt så spelar vi mest för att det är kul än så länge, och det blir inte att vi satsar så seriöst jämt. Det går bättre om man inte satsar alltför allvarligt — annars blir det lätt ett tvång, man måste göra det…
SA: Hur är Örebro som musikscen — det verkar finnas en hel del band här?
ME: Ja, det finns rätt många intressanta band, men dom flesta har bara spelat i Örebro. Sen finns det några som kanske har hörts lite mer utåt: Athletic Arabs, vi, Hip Horace och Mr. Krystal Party — och Lolita Pop!
SA: Vad tycker ni om pop- och rockscenen i Sverige? Har den stagnerat eller finns det några ljusglimtar?
ME: Jag tycker att det är ganska dåligt med nya intressanta band — som hörs i alla fall…
SA: Ni är alltså inte intresserade av band som Sator och Pushtwangers?
JB: Jo, Sator är rätt roliga. Dom blir väl lite enformiga i längden, men dom har en hel del bra låtar.
SA: Är brittisk musik intressantare?
ME: Jo, det blir alltid mycket brittiskt, eftersom utbudet är så stort därifrån.
JB: Vi lyssnar på så väldigt mycket olika typer av musik — det är svårt att säga nåt speciellt. Vi plockar upp idéer från flera olika ställen. Jag lyssnar väl mest på Echo & The Bunnymen, Cure, Smiths… Jag köpte Sugarcubes’ LP häromdan…
ME: Jag lyssnar mycket på minimalistisk och nyklassisk musik, t ex Jon Hassel. Även gammal fin jazz är kul… Det är en bra inspirationskälla för en grupp att ha så bred smak — det är alldeles för många som är inkörda på bara ett eller två band.

* POLITICS

SA: Om vi skulle prata texter ett tag… Jag har en förmåga att alltid dra in politik i textdiskussionerna, och då brukar jag jämt få höra att “popband ska väl inte lösa världsproblemen “. Men jag tycker att det är rätt intressant med band som t ex McCarthy — dels gör dom musik som får mig att svimma tre gånger om dan, plus att dom DESSUTOM hela tiden har nåt väldigt vettigt att säga. Det tycker jag är en extraeffekt…
ME: Det beror lite grann på hur man gör det — vi tar upp problemen på ett annat sätt. Vi är inte politiska rent ut som engelsmännen ofta är — dom är mer konkreta och rakt på sak.
JB: Det är det vi vill göra med våra texter — inte bara direkt säga: Så här är det, och så här ska det bli… Vi vill lämna en del till övers för fantasin.
SA: Vad tycker ni om en sån som Billy Bragg? Det är mera rakt på sak…
ME: Jo, han är charmig, och inte speciellt pekpinneaktig heller, tycker jag… Men situationen i England är ju också en helt annan, och därför känns det mer äkta för honom.
SA: Det är kanske det som är skillnaden — i Sverige är det lite för lätt på nät sätt. Kanske är det det som påverkar hela uttrycksapparaten…
JB: Det kan jag nog hålla med om, och det är därför det klingar så falskt när svenskar försöker apa efter engelska band. Det stämmer inte riktigt…
ME: Det är samma syndrom som att dom flesta sjunger på engelska. Ja, det gör ju vi också… Det var nån som sa att rockens språk är engelska, och det stämmer nog. Rötterna finns i USA och England — då blir det så att engelska klingar bäst.
SA: Det gör det. Men ända — det kan vara svårt för oss som svenskar att fä in alla nyanser i det engelska språket. Det går väl egentligen inte?
ME: Nej, just det. Det känns lite fel med svenska band som sjunger på engelska — jag avundas ett band som Camouflage, som kan sjunga på svenska och göra det bra.
SA: Hur ser era planer och ambitioner inför framtiden ut?
JB: Det skulle vara kul att komma ut mer och spela. Först och främst i Sverige — men det vore inte så dumt att få spela utomlands heller.
ME: Ja, det vore nästa steg — att få fler spelningar. Sen vill vi bättra på live-biten också, och experimentera lite mer.