Det finns en “ny” man. Det råder inget tvivel om det. Att det finns problem för oss nya män råder det heller inget tvivel om. Jag beslöt mig för att diskutera saken med Jonas “Stakka” Renk.

Klockan är 16:05, det är fredag. Den mattsvarta ståldörren till redaktionen öppnas och in stiger en svartklädd Stakka. På moderedaktörens skrivbord ligger ett provex av nytillverkade Stakka Bo T-shirten — omslagspojken hajar till och plockar upp tröjan. “Kul! Fan vad snabbt det gått. Vi plåtade ju bara för några dagar sedan.”, kommenterar Stakka, inte utan viss beundran i rösten. Tröjan är en överraskning gjord i fyra exemplar i en JC-butik.

Vi bestämmer oss för att kombinera middag med intervju och går upp till Mårten Trotzig alldeles runt hörnan.
Att Stakka är verkligt känd råder det inget tvivel om när vi går Lilla Nygatan framåt. Folk stannar upp och en del hojtar “Stakka”.
Johan stannar till och tar på sig ett par svarta Triple-X. Det går inte speciellt fort. Han har kryckor efter en cykelolycka tidigare i våras. Jag håller upp dörren till restaurangen och vi slår oss ner i baren i väntan på att köket skall öppna klockan fem. Cola till mig och starköl till Stakka.
Hur är då den “nye svenske mannen”, undrar jag?
— Han är jävligt kontinental. En del av världen. Han är mer modern en någon annan man i hela världen. Mer modern än den amerikanske mannen. Mer modern en någon man, någonstans. I åsikter, i attityder.
Vi kanske helt enkelt är bäst?
— Jag tror fan ta mig det! Men samtidigt vet en svensk att vi inte kan påverka omvärlden i någon större utsträckning. Men han är jävligt modern, till och med i jämförelse med den finske och norske mannen. Det har ju pratats så mycket om den nya kvinnan. Men aldrig om den nye mannen. Och det tycker jag är intressant. Varför är det så. Jag är övertygad om att man kan hitta spår överallt som bevisar att vi fått en ny man.
Stakka lyfter bort sina kryckor från stolen bredvid för att ett par gäster skall kunna sätta sig vid bordet bredvid. Jag skjuter bandspelaren under hakan på honom och undrar:
Skulle en popstjärna kunnat ha ställt sig i kort-kort-kjol och rosa pyjamaströja på ett tidningsomslag 1965?
— För trettio år sedan skulle det aldrig funnits en tidning om killmode i Sverige. Killar har en helt annan medvetenhet till kläder och mode. Ramarna, de finns ju inte längre. Det är en helt annan attityd alltså. Samtidigt är det väldigt svårt att prata om en “era” som man befinner sig i.
Vad tror du förändringen beror på?
— Könsrollerna har jämnats ut. Det beror inte på att kvinnorna har blivit friare. Killar vågar bejaka sina feminina sidor. En kille kan bli vad som helst idag. Det finns inga gränser. Det är okej att bli stylist, eller sminkör, det spelar ingen roll vad du gör. Det finns mycket mer av den grejen än förut. Vi vågar idag göra hål i öron, näsa, mun, tatuera oss. Vi vågar gå in på kvinnans områden: Vågar ha kjol på oss om vi vill ha det. Det är inte främmande längre. Det är små detaljer — men det säger en del om vad som förändrats. Jag tror det finns killar som står flera timmar framför spegeln innan de kan gå ut, typ man har två gråa brallor att välja mellan, men vet inte vilka man skall välja.
Har den nye svenske mannen ett annat förhållande till kvinnan än tidigare generationer?
— Självklart! Det vore ju jävligt synd annars. Det finns många beteenden som känns jävligt ofräscha idag. Jag har ju en relation till en kvinna som är väldigt annorlunda mot det traditionella. Vi gör samma saker, har samma typ av intressen. Funktionerna är inte könsbundna. Det spelar ingen roll vem som lagar mat, vem som väljer möbler, vem som städar, vem som tjänar pengar. Vem som helst kan göra vad som helst i ett förhållande idag.
Sex och den nye mannen?
— Av allt som händer i världen just nu — mitt i allt elände — är den nya man/kvinna-relationen en av få sunda saker. Jag tror att sex har blivit bättre. Vi män har förlorat mark. Vi kan inte vara den stora påsättaren. Tjejerna ställer krav. Vi kan lika gärna bli slavar som härskare i sängen. Vi har förlorat makten även där — på gott och ont — fast man trodde det var den sista utposten.
Trohet?
— Definitionen av trohet är en helt annan idag. Den nye svenske mannen spelar ju ett helt annat spel än vad tidigare generationer gjort. Och det var säkert mycket lättare förut. Man visste vad man kunde göra, var gränserna gick. Nu måste vi ju tampas med allt.
Samtidigt är det så att man kan ifrågasätta om vi överhuvudtaget skall ha relationer i framtiden. Kan en man leva ihop med samma kvinna hela livet? Kan man älska varandra på det sättet?
Om du var tjej och satt här och käkade med mig och skulle uttala dig om den nya kvinnan. Vad skulle du haft på dig då?
— Ohyggligt svårt att svara på. Det finns ju två sidor man vill visa där. Att man är kvinna och stolt över det. Samtidigt vill man utstråla kraft. Jag tycker en tjej kan ha på sig värsta porrdressen utan att någon kan ifrågasätta det. Nej, jag hade nog haft på mig en liten Agnes B-dräkt. Frågan är vilken attityd man vill förmedla. He, he — jag är nog inte rätt man att svara på det. Men det är en intressant fråga…
Finns det biologiska faktorer som påverkar vårt sätt att tänka?
— Man kan ju misstänka att det finns det. Vi män kanske är bättre på att tampas med vissa saker. Jag tror att vi har andra genetiska förutsättningar. Män och kvinnor har olika sätt att lösa problem. Och i krissituationer faller man tillbaka i gamla beteenden, det visar ju att vi inte är färdiga. Vi har inte hittat nya spelregler.

“För trettio år sedan skulle det aldrig funnits en tidning om killmode i Sverige. Killar har en helt annan medvetenhet till kläder och mode. Ramarna, de finns ju inte längre. Det är en helt annan attityd.”

NU HAR KÖKET ÖPPNAT, grytorna börjar puttra på spisarna. Vi flyttar över till restaurangdelen och fördjupar oss i menyn. Stakka beställer kyckling och till förrätt rimmad lax.
Vad har du för förebilder?
— Jag har aldrig haft några.
Pappa?
— Inte som någon STOR förebild. Självklart beundrar jag honom och så. Jag tror inte man kan ha några förebilder i en sådan tid som vi lever i nu. Förr var det ju så att man skulle bli det pappa var. Så är det definitivt inte nu.
Har du gjort lumpen?
— Ja, det har jag, men då var det viktigt att göra lumpen. För de som skall göra den idag är det inte dugg viktigt. Dagens unga män skiter i lumpen. Vad är för mening med den? Absolut ingen.
Vad har den nye mannen för något förhållande till bilen?
— Som statussymbol är den inte alls lika intressant längre. Jag cyklar, går och i extremfall åker jag taxi. Bil är helt ointressant för mig. Ute landet fyller bilen en funktion. Men ur miljösynpunkt är bilen helt oacceptabel.

VI ÄTER EN STUND under tystnad allt medan trängseln ökar i Trotzigs bar. Stakka ser fundersam ut.
Kan den nye mannen laga mat?
— Vi vill och kan ofta bättre laga bättre mat än tjejer. I mitt hus är det jag som lagar maten. Plus att när jag äter något gott ute börjar jag fundera: “Hur har dom gjort detta? Det här skall jag prova och laga till hemma.” Rollerna är helt annorlunda.
Vad äter den nye mannen?
— “Real men don’t eat sushi!” En sådan dålig timing på en kampanj går väl inte att hitta. Den hade funkat förr. Nu är det ju inte alls en köttbit och en potatis som gäller. Vi kan ju äta löjlig sushi med pinnar, det är inget konstigt alls. Vi är benägna att bejaka en feminin sida. Vi äter gärna feminin mat.
Om jag säger grönsaker?
— Att vara vegetarian är ingenting man skäms för. “Jag gillar inte kött.” liksom. Det är helt okej. Om min pappa varit vegetarian skulle det stått om det i skoltidningen. Nu är det helt okej. Vi tänker på vad vi äter. Det är okej att säga: “Min hy blir bättre om jag äter fisk”. Det finns en skillnad även där. Det är en fåfängepryl. Vi vill se unga ut och inte få grov hy.
Jag vill inte lägga på ett extra hekto runt midjan det är också en skillnad.
Har den nye mannen muskler?
— Det har ju varit en period med mycket muskler vilket börjar gå över som väl är. Schenkenberg och killar med anorexia. Det är ett mycket större problem än vad vi vill låtsas om, att killar får anorexia. Men om man bortser från den obehagliga sidan av det hela så har vi blivit mer medvetna om vår hälsa.
Det skall bli intressant att se magsårsfrekvensen hos nästa generation män.

“VILL NI HA KAFFE?” undrar servitrisen och dukar av. Det vill vi båda. “Kan jag få en Calva till kaffet?” Stakka ökar på sin beställning.
Sprit?
— Där tror jag inte man kan se någon större skillnad mot tidigare. Däremot kan en kille beställa in ett glas vitt vin utan att det gör någonting.
Tjejer blir plakatfulla på krogen, det är ju en negativ grej. Att en polare dricker mycket det är ju inte häftigt för fem öre.
Hur grälar då den nye mannen? Har inte tjejer en tendens att komma med helt sanslösa argument där de slår en i huvudet med gamla föråldrade argument?
— Visst. Typ man sitter på en restaurang och äter sushi. Plötsligt kan man få höra: “Skall du säga din jävla fjolla som inte kan äta en rejäl köttbit.” Vad skall man svara på det?
Vi befinner oss i ett vakuum i den stora förändringen mellan killar och tjejer, där vi får vissa krav på oss när det passar tjejerna. Och då blir vi frustrerade, vi vet inte vad vi skall ty oss till.
Frustration?
— Vi är sköna snubbar, men det duger inte när det blir problem. Vi har en massa tjejkompisar, vi tänker på vad vi äter, blir inte aspackade, jobbar som stylister, går på solarie, lagar mat. När det blir konflikter får man ändå höra att man inte duger, att man inte är någon riktig man. Tro fan att man blir frustrerad…
Då kommer alla gamla krav fram.

STAKKA ser funder-sam ut. Vi tittar en stund på folket i baren och till slut säger han eftertänksamt, fast samtidigt med glimten i ögat:
— Fan, den nye svenske mannen är värdelös. Han är en frustrerad liten jävel som inte duger något till. Vi brister båda ut i ett gapskratt. Så fortsätter Stakka: Han är en bitter kille.
Varför bitter? Vi behöver inte bry oss. Allt det som frustrerade kvinnor i 40-årsåldern tjafsar om — göra karriär på tråkiga jobb, inte hinna vara hemma, få magsår, övervikt, lungcancer, tråkiga kläder, taskiga kostvanor, alkoholism, hjärnblödningar. Prylar som vi män tidigare hade “privilegiet” att få ha för oss själva. Låt dom ha skiten. Du och jag VET ju att det inte är värt nåt. Eller i alla fall inte speciellt mycket.
Snarare så här, jag måste testa ett citat på dig: Den amerikanske generalen George Pattons huvudtes under andra världskriget var: “We’re not holding anything. We are constantly moving forward” Ungefär såhär kan man tolka det: Den nye mannen behöver inte hålla fast vid prylar som vi av erfarenhet vet inte funkar. Om tjejerna idag vill göra samma mistag som våra farsor gjorde igår så är det deras problem. Vi gör vår grej, “…Constantly moving forward”.
— Det citatet tar jag rakt av! Det är skitbra. Det måste komma med i tidningen. Det är genialiskt.

STAKKA OM:

MODEJOURNALISTIK
När mode i tidningar har en guidefunktion då är det jävligt bra. När man ser kläderna, det är så jag själv fungerar. Jag lackar ur totalt på de här utflippade prylarna med blod och grejor som Face kör med…
1994
1994 är oerhört “stylish”. Vi reste oss ur askan och skakade av oss antingen, sjuttiotals-mode, eller grunge-attityd.
TUBSOCKOR:
Tubsockan måste komma tillbaka, det är ett genialiskt plagg. Särkilt för mig som har storlek 46 på skor. Knästrumpor blir ankelsockor.
INKÖPSVANOR:
Nej, jag skulle aldrig tillåta någon annan köpa mina kläder. Stakkas mamma köper det mesta i klädväg till hans far.