Som ett The Cure med extra mycket sötningsmedel.
Ungefär så låter Cardigans debutsingel Rise & Shine.
— Nja, du är faktiskt den första som har nämnt The Cure, kontrar Peter Svensson, tillsammans med Magnus Sveningsson gruppens låtskrivare.
Han har hunnit coola ner sig en aning sedan vi talades vid senast, för några dagar sedan, då han enligt egen utsago var “asstressad”.
Men det är fortfarande bråda dagar. Omslaget till debutplattan (släpps i slutet av maj) måste fixas till snabbt som ögat. Själva inspelningen är emellertid så gott som färdig.
— Skivan kommer att innehålla rätt många kul instrument. Bläckblås, stråkar, fagott. Vi har vågat ta ut svängarna i arrangemangen och produktionen.
Peter förklarar att klassisk trallpop a´la Rise & Shine bara är en del av Cardigans ovanligt breda koncept. Håller jönköpingsbandet månntro på att drunkna i sina egna pretentioner?
– Nej, jag tror inte att vi tar i för mycket. Det vi gör är ärligt och seriöst och vi står för det.
“Ärligt och seriöst”, det luktar höga konstnärliga ambitioner lång väg. Är det något fel på naiva partylåtar?
— Nej, absolut inte. Men det här “Ialalalalalala” är inte riktigt vår grej, svarar Peter och tillägger, föga övertygande, i nästa sekund att han inte syftar på något speciellt band.
Peter är på sin vakt under intervjuer. Cardigans har blivit missuppfattade tidigare och förtroendet för journalister har minskat.
— Linda Norrman skrev i Expressen att vi var mitt inne vår egotripp. Undrar vad hon grundar det på, jag har aIdrig pratat med henne. Kanske beror det på att vi aldrig skickar några skivor till henne?