När vi bestämmer tid för intervjun undrar Katty A. Ståhl, sångerska i Bazooka!, varför alla alltid vill snacka med just henne.
— Vi är ju ett väldigt kollektivt band, suckar hon.
Men showbusiness är showbusiness är showbusiness. Media kräver sina frontpersoner även i de mest demokratiska grupperingar.
Katty sjunger.
Katty ser bra ut.
Pressen vill ha Katty.
That’s life
— Jag förstår det. Eftersom jag sjunger och är den som kommunicerar med publiken får jag ju naturligt mycket av uppmärksamheten. Men jag kan känna en viss oro över det. Vi är verkligen ett band, alla är lika viktiga.
På fullängsdebuten Wild Life Excursion står Kattys gamla klasspolare Ebbot Lundberg, tidigare i Union Carbide Productions, för produktionen.
— Det var knappt om tid, vi var tvungna att hitta ett namn. Alla i bandet gillar Carbide, så det var en lyckträff. Han har breddat ljudbilden och ändrat vissa arrangemang. För oss har låtarna hängt med så länge att vi närmast blivit blinda på öronen.
Närmast ska Bazooka! ut på en mindre turné. I sommar blir det förhoppningsvis festivalspelningar. Förutsatt att det finns plats för tjejerna, förstås.
— Dalarock hade redan fyllt sin kvot av “tjejband”, muttrar Katty lite surt.
Men Hultsfred, då?
— Ja, det hoppas jag verkligen! Att spela live är en annan pryl. Och vi är bra på att svettas…