Patrik Wirén är nyvaken och trött. Klockan sju på kvällen. Inte för att han har varit ute och festat. Tillsammans med Örjan Ömkloo, den andra halvan av Misery Loves Co, ägnar han nätterna åt att skriva låtar. Om några veckor ska gruppen in i studion för att spela in debutalbumet. Efter att bara ha existerat i ett halvår.
— Jag tror att jag håller på att få magsår… När vi fick kontrakt hade vi bara tre låtar.
Ett kontrakt som de fick efter att ha medverkat med en låt på samlingsplattan Extreme Close Up.
— John Cloud på MNW var intresserad av min gamla grupp High Tech Junkies. Så när han satte samman Extreme Close Up dök han upp oannonserat i studion där jag och Örjan höll på, och tjatade till sig en låt.
Några musikaliska nykomlingar är inte Örjan och Patrik. Örjan har tidigare bland annat jobbat med Graham Lewis från engelska Wire. Patrik spelade i Midas Touch innan High Tech Junkies — som lades ner just när det verkade lossna för dem.
— Jag tyckte inte att det kunde ge så mycket mer. Det kändes skönt att börja om från början och göra en helt ny grej.
Hoppen från Midas till High Tech till Misery har gett en del sura kommentarer om stilbyten och musikalisk trendighet.
— Jag har aldrig fattat varför man ska hålla på och harva med samma musik. Det är en fjantig grej bland undergroundfolk att folk säljer sig om de byter stil. Jag läste en intervju med Bad Brains där de stolt sa att “Vi i Bad Brains håller i alla fall vårt sound”. Det blir ju så himla tråkigt. Jag tycker det är viktigare att hålla fast vid en attityd. Oavsett om man sen låter som Pet Shop Boys eller Entombed.
Debutsingeln Private Hells tunga tuggande gitarrer, samplers och trummaskiner lär säkert få en och annan att kalla dem Ministry Loves Co. Ännu ett svenskt industriband och så där…
— Vi försöker hitta nya vägar. På albumet kommer det att bli mer varierat. Det kommer att finnas väldigt mörka långsamma låtar utan tuggande gitarrer.
När Patrik räknar upp intressanta grupper så blir det mest amerikanskt. Samtidigt är han lite trött på det svenska USA-komplexet. — Folk i Sverige har till och med tagit till oss USAs baksida. Det är nästan tragiskt med den svenska företeelsen att skriva låtar om läget i USA. Som när Cultivated Bimbo gör ett helt album om USA. Och Clawfinger
Inte för att Misery är särskilt intresserade av att skriva om det politiska läget i Sverige heller. Som framgår av Private Hell håller de sig till mer personliga helveten.
— Om man känner sig frustrerad så är det inte för att Carl Bildt är statsminister…