Karl Kanga är tillbaka. Nästan på pricken två år efter debuten “Hips for sale” (Amalthea) kommer Malmös blonde och till synes kaxige (men ganska anspråkslöse) poppojke med LP:n “Fuel injection”. Denna gång med Alar Suurna som producent. Ljudet är mer “rötter” och kanske mer enhetligt än på debuten med blås och stora gitarrer men utan syntar.
— Jag blev bara trött på dem, det kändes som en onödig grej. Det var viktigare med en tydlig gitarrbild.
Frågar man om gitarrhjältar så är det Scotti Moore (Elvis), Steve Jones (Sex Pistols) och Marc Bolan. Men på plattan är det Stefan Björk från Wilmer X och vapendragaren Eddie Nyström som står for “bilden” fångad live i studion. Från Wilmer kommer även trummisen Sticky Bomb och pianisten Mats Bengtsson, men det blir inte den “gruppen” (ej heller gamla Krew, numera upplöst) som ackompanjerar Karl under konserterna i Malmö, Göteborg och Stockholm före jul, och i resten av landet efter nyår.
Karl har varit affisch i tidningen Okej men väntar sig inga underverk för den sakens skull (“Jag ligger inte precis etta på försäljningslistan”), utan är ganska nöjd med att ha fått chansen att göra plattor som “bör sälja i 7 000 ex” och få komma ut och spela. Han är heller inte dödligt oroad av den magsura kritik hans image kan väcka.
— Jag bryr mig inte om ifall de sågar hela plattan. Förra gången var det litet ljummet och drygt i recensionerna i de större tidningarna, men i landsorten var det bara bra recensioner. Så det är väl bonnarock jag gör.