Nittonhundraåttioåtta fick Dolkows Slitz-nyckeln som årets nykomling. Sedan har det varit tyst, tills LP:n “Levitation” kom i november.
— Vi är verkligen nöjda med skivan, äntligen har vi fått göra allt precis som vi vill: ösiga låtar, mesiga låtar, leka hårdrockare och så. Just nu känns det inte som att något skulle gå att plocka bort från LP:n, säger Peter Andersson.
“Levitation” spelades in under ledning av Michael Ilbert i Göteborg, medan gruppen består av till Malmö invandrade göingar. Hur hamnade Dolkows i Göteborg?
— Vi var förband till Sator en gång, kom förvånansvärt bra överens och upptäckte att vi hade gemensam musiksmak. Genom dem träffade vi Ilbert och bestämde oss för att ha honom som producent. Han trodde verkligen på oss, och hade 200 000 idéer om hur vi skulle göra, bland annat att ha med trumpeter och stråkkvartett. Bolaget var tveksamt först, för att han är ung och fortfarande litet av ett oskrivet blad, men nu är alla nöjda och belåtna.
Civilt jobbar Peter i skivaffär, gitarristen Ulf Bragsjö är arbetslös, trummisen Peter Dolkow är hemmapappa och gitarristen, sångaren och låtskrivaren Lillis Rosander kör budbil. Förutom Sverige-turnén i november/december, är det klart att skivan ges ut i Norden och eventuellt på licens i Tyskland.
Dolkows väntar sig inga underverk, det som händer, det händer. Och det finns skäl att misstänka att en del kan komma att hända nu. Dolkows har utan tvekan en plats även i 90-talet.