Genre Hippy kommer från Piteå. I Piteå finns ingen importaffär, men Bommen hörs bra. När Genre Hippys demo blev spelad där för ett år sedan, drogs uppmuntrande paralleller till importhjältar som Big Black och Head of David. Genre Hippy-pojkarna kände rodnande igen namnen, men hade aldrig hört dem.
— Postordern funkar bra, plattorna gick att beställa, förklarar gitarristen Andreas Mattson lättat.
Idag bor han i Stockholm med trummisen P-A Wikander, basisten Kenneth Vikström och sångaren Fredrik Norberg. Och gruppen hankar sig fram som gymnasieingenjör, vård-, lager-, repektive affärsbiträde. Att Genre Hippy själva låter som en åskstorm över Melbourne mixad med Gang Of Four, Big Black och rakare rock är något av ett mirakel. Internt har dom alla olika favoriter: Commodores, John Cougar, Replacements, Nick Cave, David Sylvian och Sonic Youth.
Däremot är de överens om att texterna ska hämtas från kvällstidningsstories: Junk Food är en betraktelse över Malmöparet som åt ihjäl sig på sopor, Spike är ankan om killen som blev fastspikad i golvet. Mustard mistakes handlar om jänkaren som, med motiveringen “hon fick skylla sig själv” slog ihjäl hustrun för att hon förväxlade placeringen på tidningen och senapen vid frukostbordet.
Genre Hippy tar sats ur Kenneths bas. Sin inspiration från att ha varit det 1000:e bandet på Ultrahuset (dom fick en bulle istället för ett diplom) och den stora utmaningen är att bräcka fjolårets publiksiffra på 1800 pers när de lirade förband åt Dansdepartementet i Pite FH. Förra året repade de sex (6) gånger. Redan nu har de slagit det rekordet till ointaglighet. Drömmen är att få spela på Globen i Stockholm under invigningsfestligheterna.
Palten är på väg in i Piteås annaler. Från nu kommer stan bli känd för sin hardcore, även om de lär få ett helvete att göra sig gällande i landets alla skolbespisningar. Men endast det bästa är gott nog.
Genre Hippy håller just nu på att repa in SLABs Smoke Rings som extranummer. Och ett sådant band kan inte hamna fel!