KARL KANGA ser ut som Billy Idol och låter som Iggy Pop. Men skäms inte för jämförelserna. SLITZ Thord Eriksson är inte lika säker…

En tjugofyraåring från Malmö som ser ut som Billy Idol. Sjunger som Billy Idol och gör låtar som låter mer Billy Idol än Billy Idol själv. Sådan är Karl Kanga.
Den Karl Kanga som med debutsingeln “With A Shot From The Hip” tog svenska rockpubliken med storm.
En typisk dagslända med andra ord, eller? — “det är inget man får gå och tanka på. Börjar man tänka på det kan man lika gärna lägga av, för då är man snart slut…”
Kanga själv säger att han sett ut som han gör ända sedan punktiden och att han länge gjort musik som faller inom samma ramar som den vi känner honom för — “det jag gör är helt kompromisslöst. Om folk kallar mig plagiatör tar jag det med en klackspark”.
Ska man följa branschens regler bör en framgång av en ny och okänd artist snabbt följas upp. I Kangas fall heter uppföljaren “Last Chance”, en singel som funnits i handeln ett par veckor.
Karl Kanga är en mycket tystlåten person som sparar på orden. Han sitter mest och suger på sin Marlboro, medan hans producent J.J. Rooke sköter pratet.
J.J. Rooke heter egentligen Joakim och spelar trummor med malmöbandet Hidden Charms, där Kanga på scen medverkar på keyboards.
Dessutom ingår Rooke i Kangas kompband — “det är så det är i Malmö. Det är en stor stad, fast ändå liten. Det finns ingen konkurrensanda mellan olika band, man träffas och snackar, spelar och har jävligt roligt”.
Det var Rooke som hörde en demo med Kanga som han tog med sig till skivbolaget Amalthea. Vilka i sin tur “tände totalt”.
Karl-Axel “Acke” Bengtsson heter en f d hotellreceptionist i Malmö. När han var yngre hade han väggarna och taket hemma i pojkrummet täckta med bilder på Ronnie Peterson, Alice Cooper och David Bowie — “jag plockade ner dem och bytte varje vecka”.
Karl-Axel sysslar med musik och gjorde en gång en demo som en god vän tog med till ett skivbolag. Skivbolaget tände och Karl-Axel fick göra en singel.
I höst kommer en LP. Behöver Sverige en Karl Kanga då? Behöver vi honom nu? Ska den begåvade kopian vändas till ett lysande original?