Efter ett par år av rök, överhettade Marshall-förstärkare och vältummade Sonics-sångböcker har många av de nya svenska banden lämnat garagen och börjat se sig om i sitt grannskap. Allt fler har också insett att 60-talet inte kommer igen, hur många stjärnor det än faller i skyn. Wayward Souls är ett av banden som nu går vidare.

— Man lyssnar ju både på äldre och ny musik, och även om det finns kvar en del ljudmässiga likheter med 60-talsbanden har vi mer gemenskap med såna som t ex John Cougar och Tom Petty, säger Per Ahlén, sångare i Wayward Souls (och psykotiska f d instrumentalbandet Bottle Ups) som nyligen släppt sin andra LP — ‘Songs Of Rain And Trains’.
— Ha ha, det är mycket regn och tåg i låtarna. Nä, vi tyckte bara det var ett bra namn på en LP.
Två singlar och en LP — den ömsom utmärkta, ömsom ofullständiga ‘Painted Dreams’ — hann man med på Lidköpings-baserade Tracks On Wax innan man tröttnade på att alltid hamna i Watermelon Mens bakvatten. Det fanns dock inga hetsiga samtal och högljudda diskussioner i botten när Wayward Souls lämnade Tracks On Wax för MNW.
— Jörgen (Johansson — Tracks-bossen) kände bara att han ville satsa mer på Watermelon Men och Creeps.
I likhet med andra hoppfulla svenskar har Souls varit i kontakt med utländska bolag, och bl a var engelska What Goes On intresserade av stockholmsgruppen, men även om ‘Painted Dreams’ sålt bättre utomlands än i Sverige (“1500 ex är väl godkänt”, säger Per utan att låta allt för övertygande), vill man helst vara på ett inhemskt bolag.
— Jobbigt att vara i kontakt med någon på andra sidan jordklotet. Måste ha en hemmabas.
I höst ska man försöka ge sig ut på en riktig turné, men eftersom man inte har något rejält bokningsbolag bakom sig får man sköta det trista kontorsjobbet själva.
Går man efter den nya plattan kommer det att hända något för Wayward Souls, frågan är bara när. Och hur mycket lovord man än kammar hem i pressen måste man bli spelad i radion för att få chans att dansa med de stora elefanterna.
— Man måste bredda sin publik, och även om det är kul att det finns en liten klick som gillar en måste man nå ut till fler. Jag menar, hur ofta hör man Saints i radion?