Med albumet “Det Ofrivilliga Lidandets Maskineri”, tog folket till sig Totalt Jävla Mörker. Sverige och övriga världen behövde en ny desperat grupp då scenen stagnerat litegrann under de senaste åren. Gruppen axlar manteln mer än väl och levererar riktigt kvalitativt mangel. Faktumet att de har ett av världens bästa gruppnamn gör ju inte saken sämre. Fredrik ställer upp och svarar på mina frågor.

Var kommer namnet Totalt Jävla Mörker ifrån? Det måste vara ett av de bästa namnen genom tiderna!
— Det var Anders som kom upp med det. Han och Tompa kommer från en liten by utanför Skellefteå. Skogen breder ut sig ända fram till kusten och det är lite mer än gångavstånd mellan husen. På hösten blir där mörkt och kallt som i graven. Så en kväll när de åkte hem från ett rep så ringde han och sa. “Jag sitter på bussen och lyssnar på Dimmu Borgir, vi borde heta Totalt Jävla Mörker.” Absolut, sa jag. Så enkelt är det.
Hur skulle du vilja beskriva Totalt Jävla Mörkers musik? Jag skulle vilja beskriva den som desperat crustcore med hardcore och grindinfluenser.
— Jag skulle vilja beskriva den som desperat…
Under delar av nittiotalet så hade den svenska crustscenen ett rejält uppsving, med band som Disfear, Meanwhile, Totalitär, Uncurbed med flera. Efter det blev det ganska tyst om genren. Sedan kommer Totalt Jävla Mörker med en bejublad Hultsfredskonsert, uppföljt av bra skivrecensioner. Tror du att crust håller på att komma tillbaka och bli lika starkt som det en gång var?
— Hm, ja. Fast Totalitär har ju släppt bra skivor på senare år också och det finns ju flera bra crustband som kommit och gått den sista tiden. Jag hoppas att den typ av musik som vi spelar kan få lite mer utrymme, att det kommer att höras och synas lite mer än vad det gör nu.
Vad har inspirerat Totalt Jävla Mörker musikaliskt? Ar det klassiska band som Discharge, Varukers och Ent?
— Det är svårt att beskriva vår musikaliska inspiration. Du får nog lite olika svar beroende vem i bandet du frågar. Visst kan man påstå att det låter som om det är därifrån vi fått vår inspiration, men det är inte hela sanningen. När vi började hade vi egentligen inga referenser som lät som vi, tyckte vi i alla fall. Jag personligen har ingen stark koppling till exempel Discharge. Jag har visserligen någon skiva, men jag började inte lyssna på dem förrän för ett, ett och ett halvt år sedan. I början var vi ganska peppade på band i vår närhet som till exempel Bloodpath och Final Exit. Sedan var det en hel del norsk svartmetal, vilket det fortfarande är. Innan vi skulle spela in första sjuan fick vi nys om No Security (Ett band som pop-Ronnie borde spana in. Då en viss Kent-medlem återfanns i bandet, förf anm.) som Inge hade spisat ett tag. Det tyckte vi i och för sig var ganska likt det vi höll på med, så lite inspiration kommer kanske därifrån.

Inte DIY

Bandet ligger på Distortion, som onekligen har en fin tradition av crustband i sitt stall.
Hur är det egentligen att ligga på bolaget?
— Haha. Ja du det är väl bra, än så länge funkar det bra. Man fick ju höra en massa om att man sålt ut och skit när vi släppte cd:n där, att man inte var DIY och så vidare. Vi vill ju ändå bara släppa skivor som alla andra band antar jag.
Varför tror du att Totalt Jävla Mörker har blivit så hyllade i media som ni har blivit? Jag tror knappt att jag har läst något om er som har varit negativt.
— Nja, vi har fått en hel del bra kritik. Det känns ju jävligt roligt att få någon respons på det man håller på med. Vi gör ju liksom bara vår grej, sedan är det ju upp till “kritikerna” att ge ris eller ros. Det låter klyschigt, men så är det ju. Nog finns det en del som hatar oss, det är också rätt kul. Att folk orkar hata det man gör, det visar ju trots allt på något sorts intresse.
Inge är ju medlem i The International Noise Conspiracy. Är det någon annan i bandet som är med i andra band?
— Jo då. Jag spelar i ett band vid namn 100 Sound. Jag och Jerker har ett band som heter Lineout. Plus att jag spelar i ett ännu namnlöst band. Christian spelar i Mountain Ash och Tango Violenzio. Tompa har något hårdrocksband plus ett elektroniskt projekt som heter The Metronomic Boys. Anders är Totalt Jävla Mörker trogen dock. Han är som kärnan, rötterna. Men det år mest Totalt Jävla Mörker som gäller nuförtiden.
Medlemmarna i bandet är onekligen väldigt musikaliskt aktiva människor. Trots att bandet spelar mycket bra musik, så betyder det som i alla andra fall inte särskilt inte mycket om man inte har bra texter, så tycker jag personligen i alla fall. I Totalt Jävla Mörkers fall så lider man ingen brist på bra texter. Vad sägs om denna rad som är hämtad ur låten “Nej Till Livet”; “1938 föddes Alf Svensson. Då var inte abort lagligt och det är jävligt synd“. Eller varför inte den korta men slagkraftiga kängan till vårt grannland Norge i låten “Fremskrittspartiet”, “Framsteg är namnet på ditt politiska parti. Vita jävla heteros lurade av en rasideologi. I en förbannad värld där hatet har vuxit sig starkt. Bryter främlingsfientliga egoister ständigt ny mark. En arisk nation där alla har det bra. De som skiljer sig från mängden har ni bett dra. En ekvation jag har jävligt svårt att få ihop. Kan man vänta sig annat när er förebild var en sinnessjuk idiot? Brinn för fan, brinn!” Detta var bara ett litet axplock av de grymma texter som bandet har knåpat ihop. Jag antar att texterna är oerhört viktiga för bandet? Vem/vilka är det som skriver dem?
— Det är jag, Anders och Inge. De andra kan flika in med någonting ibland.

Mörkare och mörkare

Det finns ju enormt många ämnen som är viktiga att ta upp. Nazism, krig, fattigdom, djurens rättigheter, sexism, Bush sjuka utsvävningar med mera. Vilka ämnen tycker ni är viktigast att belysa?
— Finns det ett liv efter födseln? Finns det intelligent liv på jorden? Varför dväljs vi som i en gråzon, ett ingenmansland, ett ödeland? Alla har sin mening och sin funktion, det är viktigt tycker jag. Att skriva utifrån en känsla man får runt ett ämne.
Era texter är ju politiska, men har även i vissa fall en dos svart humor. Lägg till att de allt som oftast är väldigt träffsäkra. Tycker du att det är viktigt att inte skriva totalt kolsvarta texter, utan att kunna skriva med lite ironi och distans?
— Ironi och distans är fan livsviktigt för att kunna härda ut i detta samhälle. Det blir lätt att texterna blir mörkare och mörkare, man ger upp mer och mer. Det är väl bra att kunna hålla nån typ av jämnvikt, det får ju inte bli helt pajas av texterna. Inte för oss i alla fall, det finns ju andra band som sköter sånt bättre. Att kunna hitta nya infallsvinklar är också bra och att kunna uttrycka sig så att man kan behandla samma ämne, fast utan att upprepa sig alltför mycket. Nu vet jag inte om vi lyckats med det, men det är en förhoppning.
Är ni politiskt aktiva i det vanliga livet?
— Ja, man försöker i alla fall engagera sig i grejer och att hålla någorlunda koll på vad som händer. Vi har ingen uttalad politisk inriktning i bandet, det skulle bli jävligt tråkigt om vi var överens om exakt allt. Jag tycker ändå att våra texter och vår musik visar vad vi vill och vad som rör sig i huvudet hos oss.
Om du fick bestämma. Hur skulle ditt idealsamhälle se ut?
— Sverige ut ur EU. Sverige ut ur Norrland. Alla skulle göra rätt för sig, fast man inte var tvungen att jobba. Man skulle skratta när döden kom och bjuda på en sup. Det är väl några av grundpelarna. Äh, jag vet inte, men någon jävla förändring behöver vi ju i alla fall.

Andra klassens människor

I “Möjligheternas Stad” så sjunger ni om er hemstad Skellefteå. “Ni som säger att Skellefteå, det är en vacker stad. Har aldrig åkt på stryk vid älvens strandpromenad“. Är det så jävligt att bo där? Texten kan jag sympatisera med. Eftersom jag själv bor på en liten ort.
— Skellefteå gör alla besvikna, alla gator mynnar ut i svart förruttnelse. Det är som ingen riktig stad, alla ligger mer i bivack, i baracker. Har man för mycket livslust ska man åka dit. Kan appliceras på många småstäder tror jag. I “Möjligheternas Stad” tar vi upp småstad kontra storstadsfenomenet. Att i en storstad är det lätt att försvinna i mängden, och det finns ett helt annat tempo än i en mindre stad. Det finns hos en del en väldig förlitan på att allt ska styras utifrån Stockholm. Sedan att Norrland är olönsamt och bidragsberoende, det är jag jävligt less på. Att vi ska ses som några andra klassens människor.
Hur har det varit med livespelningar för Totalt Jävla Mörker? Har ni varit ute och spelat mycket?
— Tja, sen Trästocksfestivalen i somras har vi inte gjort en enda spelning på grund av att vår trummis försvann. Men nu gör vi Punkfest 6, plus en Sverige/Norge turné 21:a-30:e november. Sedan får vi se, vi har lite planer för våren. Vi har ju alla jobb och annat skit att syssla med.
Vad blir nästa steg för bandet? Har ni börjat skissa på nytt material eller något liknande?
— Vi har börjat på en det nya låtar, det känns bra som fan, för vi utvecklas hela tiden. Inspelningen som vi gjorde till “Det Ofrivilliga Lidandets Maskineri” är från sommaren 2001. Så vi är ganska laddade på att skapa ny desperat hardcore. Det kommer inte att bli mjäkigare i alla fall, det kan jag nog lova. Sedan får vi se när det kommer ut, förhoppningsvis ska det inte ta lika lång tid som våra andra släpp.
För alla er som har ett sinne för brutal musik, så kan jag bara rekommendera den norrländska urkraft som Totalt Jävla Mörker besitter. Jag vet i alla fall att jag kommer att följa bandets karriär väldigt noga och med största spänning iaktta vad nästa steg kommer att bli.