Vi åkte till Stockholm för att intervjua Roger, sångare i sitt egna band Nixon och gitarrist i hans och hans vän Amandas band Free Loan Investments. Dessutom är Roger skribent för bl a musiktidningen Sonic. Han hade lunch så vi gick till Sandys sandwich och började våran intervju.

När vaknade ditt intresse för musik?
Oj, det var verkligen jättetidigt. Alla i min ålder var intresserade av sport, men jag har alltid varit nästan maniskt ointresserad av det. Min pappa hade en jätte stor skivsamling så jag lyssnade väldigt mycket på musik som barn. Jag köpte min första skiva när jag sju år. Jag bodde ju i en väldigt liten stad, nämligen Halmstad, och där fanns det ingen skivaffär. Men det fanns en bokhandel med en liten skivhörna.

Vilken var den första skivan du köpte?
Det var ABC — The Look Of Love

Hur många band/projekt engagerar du dig i?
Det är två i grunden (Nixon och Free Loan Investments (FLI)) och sen är det fem band där jag hjälper till lite men de är lite hemliga.
Typ, Happy Birthdays?
Haha, ja, det var ju meningen att det skulle vara hemligt, fast det höll ju inte särskilt länge.

Vilket engagerar du dig mest i just nu?
Det är nog FLI. Vi är mest aktiva, eller ja, vi repar och träffas två dagar i månaden. Men det kommer ut en ny Nixon EP i sommar.

Vilka tidningar skriver du för och vad är roligast; göra musik eller att skriva?
Det är roligare att spela och skriva musik. Det är ju även kul när det gäller att skriva, men ibland kan det kännas lite stressigt om man måste lyssna på tio skivor som man ska skriva om, och så har man inte riktigt haft tid för det, så man bara har lyssnat på en. Då är det jobbigt. Sen är det lite tråkigt också, eftersom att jag inte lyssnar på musiken för att jag vet och tycker att den är bra, utan det blir lite mer att jag känner mig tvingad. Att man måste. När man måste saker så blir det inte lika roligt. Sen är det ju inte så kul att sitta och lyssna på något som man inte riktigt tycker om. Och hittar jag något jag verkligen gillar så kan jag inte fortsätta att lyssna på det, för jag måste gå in på en annan skiva. Jag skriver för Sonic och Ergo (studenttidning i Uppsala). Sonic är det ju lite högre nivå i, för där behöver man inte skriva att: det här bandet har släppt fyra skivor och började… Utan man kan gå rakt på sak, gå in djupare på musiken på en gång. Haha, det är så kul, Ergo skickar en massa skivor som de vet att jag inte gillar för att de tycker att det är så kul när jag sågar saker.

Men vart vill du nå? Vill du att något av banden du spelar i ska nå stor framgång eller vill du hellre satsa på skrivandet?
Jag satsar inte sådär jättemycket på något av dem. Man vill ju såklart att många ska lyssna på ens musik och att sälja skivor, det är ju därför man håller på. Och sen är det ju så himla kul också. Vi, alltså FLI, vill ju inte ha något skivkontrakt. Inte som det är idag, innebörden med att ha ett skivkontrakt idag är ju att man måste göra videos och typ fem intervjuer i veckan etc. Och det har vi inte lust med. Sen kan vi nog inte leva på våran musik heller, det är därför jag även skriver. Vi kommer ju aldrig att spelas på typ NRJ, det är ju inte sån musik vi gör. Åh, förresten, det är så kul. Jag måste bara få berätta… FLI har ju blivit känt som bandet som inte vill ha något skivkontrakt. Och det stämmer ju inte helt fullt ut. Vi fick ett mail från någon tjej som var typ A&R på Sonic, skivbolaget, som skrev att en kille, kommer inte ihåg hans namn just nu, hade hört oss och ville höra mer. Så hon bad oss att skicka en demo till honom. Men hela grejen kändes så fånig. Kan inte han skicka ett eget mail och fråga? Stackars tjej. Så Amanda skickade ett mail tillbaka och skrev: “Tack för visat intresse men just nu är ni inte det som vi söker”.

Tycker du bäst om att samarbeta eller fungerar du bäst själv?
Jag har ju turen att välja. När vi, FLI, spelar i replokalen så vill ju alla att just deras instrument ska höras högst och bäst. Sån är jag med. Men vi har en liten bandspelare, en sån där som man använder när man spelar in en intervju, som vi tar hem en och en och spelar in det man själv ska spela och sedan skickar vi runt den bland oss och när alla spelat in så spelar vi upp det i replokalen, och då kan det låta som en helt ny låt.

När känner du dig mest kreativ? När du är arg, ledsen, glad etc.?
Det är olika. Nixon-låtarna är två år gamla så det som jag kände då, känner jag ju inte nu, så det är ju lite fel. Men de låtarna kommer ifrån en tid då jag bodde i Halmstad och det inte fanns någon annan som lyssnade på samma musik som jag. Sen hade jag väldigt mycket tid, och för lite vänner, så jag satt och skrev och gjorde låtar hemma i mitt rum. Jag har nog cirka 200 låtar från början av 90-talet.

Har du någon favoritlåt bland dina egna?
Ja, den första singeln, för den innehåller och beskriver allt som har med min musik att göra. Sen tycker jag väldigt mycket om låten, som är med på emmaboda-samlingen från 2001, “she keeps me alive” samt “anorak christmas”. Men jag har lite olika favoriter. Det finns ju ingen Nixon-låt som jag skulle vägra att spela eller som jag ogillar.

Vad har du för inspirationskällor?
Jag lyssnade ju mycket på The Smiths som ung. Och Morrissey, Depeche Mode, Housemartins.

Är det roligare att framföra din musik live eller är det roligare att vara i studion och spela in?
Med Nixon spelar jag mest live, fast då är jag själv, så det blir jobbigare att släpa på allt själv och fixa och så. Så därför brukar jag oftast tacka nej till spelningar. Fast jag brukar slå ihop Nixon och FLI så är allting fixat. Jag får hjälp med allt på det sättet, haha. Men det är jätte roligt att spela live med FLI.

Stämmer det att du har din replokal och studio i ditt vardagsrum? Hur fungerar det?
Nej, när jag bodde i Uppsala så bodde jag i en tvåa och då jag hade studion i köket. Inte på spisen då, utan på köksbordet. I början åkte allt ner under sängen när jag skulle äta, men tillslut började jag att använda köket mindre och mindre och sedan blev det att jag knappt använde det längre, för att det var så jobbigt att flytta runt på allting. Men nu bor jag i en trea, så jag har ett helt rum som studio och det är jätte skönt.

Vilket är ditt favoritband?
Oj, jag har en del. Men ett speciellt är nog Comet Gain. FLI har ju varit förband till dem, haha.

Lyssnar du bara på mespop, twee och c-86?
Nej, det är inte bara mes. Om man lyssnar på Nixon så kan man nog lätt tro det, men folk blir överraskade. Jag tycker mycket om 50-60-tals pop, modspop och typ Dion. Jag tycker minst om skivbolagsindie typ Mando Diao. Då tycker jag bättre om hyperkommersiell musik.

Har du mycket skivor och hur sorterar du dem?
Åh, jag har skivor som ett livsprojekt. Jag samlar på dem. I vardagsrummet har jag allt som är bra, som jag lyssnar på. Jag har sorterat allt i bokstavsordning, efter efternamnet. Först tänkte jag sortera dem i olika genre och år, typ 60, 70, 80 och 90-tal, men sen kom jag på att vissa artister håller på i flera år och årtionden och släpper skivor och att vissa artister byter musikstil, så det fungerade inte. Men för ett tag sen lade jag in alla mina skivor i Excel, för att få dem försäkrade. Man måste ju ha bevis för att man ägt alla de skivor man sagt att man gjort. Så jag tog en massa bilder också. Men det tog så lång tid. Fast det var bara för att jag kunde ta upp en skiva och tänka: åh, den här gamla skivan. Och så lyssnade jag på alla, haha. Jag har försäkrat alla mina skivor för en miljon.

Mer uppskattningsvis, hur många skivor har du? 2-3-400?
Oj, nej flera tusen. Jag måste ha närmare 10.000 skivor. Cirka 5000 LP/EP. Men jag säljer för lite skivor, det är det. Jag sålde Radioheads första singel på e-bay. Fick nästan tusen kronor för den. Jag har mest vinyl. Jag var “den lilla killen som köper en massa skivor” när jag var yngre. Jag har nästan alla Madonna-singlar från hennes åttiotalsperiod. Jag tyckte jätte mycket om henne då.

Har du något band som du vill uppmärksamma mer/tipsa om?
De som jag vill tipsa om är redan upptäckta. Men ja, det finns ett band, Man from Delmonte, de spelar snabb, hurtig pop. De är homoinriktade, bittra och i en låt sjunger de: “My love is like a gift you can’t return”.

Finns det något skivbolag eller mailorderadress som du vill tipsa om?
Ja, www.clairecords.com som är ett mailorderställe. De är jätte twee och skickar med godis i beställningar och ibland får jag saker som jag inte ens beställt, men som de tror att jag kommer att gilla.

Okej, vi har något som vi kallar 10 snabba frågor, som vi frågar de flesta som vi intervjuar. Är du beredd?
Ja, vad roligt. Jag är beredd.

1. 60, 70, 80-talsmusik? 80
2. synth eller gitarr? gitarr
3. höger eller vänster? vänster
4. vinyl eller cd? Vinyl (se nedan)
5. vinter, vår, sommar, höst? vår
6. kaffe eller the? kaffe
7. fram eller bak? fram
8. rik eller kär? kär
9. teve eller bok? bok
10. belle and sebastian eller the jesus mary chain? belle and Sebastian

Jo, har ni sett den där reklamen för ett nytt program på femman? Kocken heter det. Egentligen borde jag inte säga vinyl, för nu är det inte coolt längre, p.g.a. Kocken. Mat, vinyl och second hand, haha.

Sedan lämnade vi Sandys sandwich och Roger visade oss vart Benno låg…