Goddagens! I den här spalten propagerar jag för utveckling, att inte slö-använda rösten, stå still och stampa på samma, lilla musikaliska fläck, utan höj blicken och ambitionerna, sätta fart på stämbanden och ö v a.

Så långt allt väl, men hur står det till med de etablerade sångarna? Övar de? Och har de skaffat sig sångteknik och lärt sig behärska sin röst?
Jag beslöt mig för att kolla läget. Mina frågor var som följer:
1. Har du sångteknik?
2. Övar Du?
Och så här svarade de…

BJÖRN SKIFS

1. Njaa, alla som sjunger har väl sångteknik, även om det inte är den traditionella. Jag har inte lärt mig, utan jag bara sjunger, vilket är på både gott och ont. Folk som gått och lärt sig låter så lika. Det är lätt att det egna soundet försvinner. Men, jag blir fortare trött och det händer att man känner sig sliten.

2. Nej, jag övar inte skalor, passager och omfång, men jag sjunger kontinuerligt. Sista månaden, när jag gjorde plattan, ca sex-timmar per dag. Jag testar rösten innan jag går in på scen, brukar gå omkring och morra och mjuka upp före giget, det är väl allt jag gör… Jag sjunger verkligen fel, men jag trivs med det.

SVEN-ERIK MAGNUSSON

1. Nej, jag har inte gått till någon pedagog. För tio år sedan slet jag sönder stämbanden genom att sjunga på halsen. Då fick jag hjälp av en sångskolad vän att lägga ner rösten. Nu kan jag utnyttja den så att jag får större resonans i tonen och bättre klang. Jag har inte behövt ställa in mer än en gång på sex år p g a heshet. Även om man är skolad och har en bra teknik, när man sedan står där på restaurangen hela kvällen i en rökig lokal och som dessutom har luftkonditionering… ja, den kan både förstöra och torka ut stämbanden.

2. Nej, jag kan sjunga några toner innan jag går in på scen. Jag jobbar inte på förmiddagen om jag kan undvika det. Rösten måste hinna vakna. Men annars gör jag inget särskilt för att mjuka upp den. En röst är som ett gammalt årgångsvin, den blir bara bättre med åren.

ANNELI RYDÉ

1. Ja, de sista två, tre åren har jag tagit sånglektioner. Jag “missbrukar” den och spräcker rösten med flit ibland, för att uttrycka känslor. Men jag känner var gränsen går och stoppar innan, annars är jag hes dan därpå. Tekniken sitter numera i ryggmärgen. Det är viktigt att ha teknik för att kunna behandla ord och uttrycka känslor friktionsfritt. Man måste träna, underhålla och vårda sin röst, om man vill att den ska hålla och jag vill att den ska hålla hela livet.

2. Nej, ingenting privat. Två timmar i veckan hos läraren räcker. Jag är ingen fanatiker och har inte den disciplinen att kunna sätta av 20-30 minuter per dag. Men, sånglektioner vill jag ta livet ut, för det ger en enorm kick!

HÅKAN STEIJEN

1. Undermedvetet har jag nog det. Men nej, inga sånglektioner. Jag använder inte min röst på ett felaktigt sätt och har aldrig haft stämbandstrassel, peppar peppar. När man, som jag sjunger visor, är det viktigare att kunna gestalta och tolka texten. Känslan och inlevelsen blir inte bättre för att jag har en bra sångteknik. Har aldrig känt mig motiverad att ta lektioner.

2. För mig hänger praktik och övning ihop. Det är väldigt olika hur mycket jag sjunger. Sitter jag hemma och komponerar kan det bli väldigt mycket, mer vissa tider blir det inget alls. Det händer att jag går rakt upp på scen, utan att ha tagit en ton dessförinnan, men då börjar jag oftast med något lättsjunget. Övning i all ära, men jag tror att när man mognar som människa, lär man sig använda rösten rätt.

MARIE BERGMAN

1. Nej, men man får ju sin teknik ju längre man håller på. Förr blev jag lätt hes, men jag har lärt känna min röst. Jag tror att när man sjunger det man verkligen vill, spänner man sig inte på samma sätt. Det är mycket psykologi i det där. Det är en fara med sånglektioner, personligheten suddas ut. Få kan utnyttja tekniken utan att bli slav under den. Jag bryr mig inte om hur jag använder rösten och jag sliter hårt på den.

2. Nej, ingenting. Övar aldrig. Laborerar och experimenterar mycket på scen. Jag sjunger periodvis sex till sju timmar om dagen. Kan vara lite hes efteråt, men får jag bara sova ut, går det över. Om jag inte sjungit på ett tag, känns det som om jag hade träningsvärk. Men att stå och öva… nej, det är tråkigt och har aldrig intresserat mig.

Jahaja, det där var ju föga uppmuntrande, för att inte säga sorgligt, ur inspirationssynpunkt. Man skulle ju kunna tro att sångteknik inte behövs!? Är övning fördärvligt? Är spalten ute i ogjort väder? Ja, man undrar…
Som jag ser det, kan kunskap aldrig vara en tung börda att bära. Eftersom rösten är mitt instrument bör jag lära mig att handskas med den, lära känna den och dess begränsningar. Om man vill att rösten ska hålla, får man underkasta sig “Kunskapens Börda”; teknik och övningar.
Sedan har vi ju nyfikenheten! Är Du inte nyfiken på vad Du kan göra med Din röst? Enda sättet att ta reda på det, är återigen att öva och pröva, öva och pröva…
När jag hör att sångare går upp på scen utan att värma upp, kommer jag alltid att tänka på löpare.
Har Du någonsin sett en löpare kasta sig iväg, i en tävling utan att först grundligt ha värmt upp sitt “instrument”. Kroppen? Nej, det vore ju vansinnigt dumt och otänkbart för en löpare, med tanke på alla skador som hon/han kan få.
En sångare handlar just så crazy! Utan uppvärmning bara rakt ut med raka rör. Undra på att det blir skador och att rösten blir stel och tungarbetad.
Ge rösten en chans!
Vad tycker Du? Skriv till mig och berätta om hur Du gör.
Malou Berg, c/o Showtime, Box 5249, 402 24 Göteborg.
GOTT NYTT ÅR!