— Det här är rock’ n’ roll. Bluesen ligger som grund och det handlar om att rakt och enkelt få uttrycka ett sorts hjärtats ösregn.
Ronny Carlsson, framsprungen sångare, textförfattare och kompositör ur grupperna Rockamöllan och Onna Taas Band, har gått in i inspelningsstudion för att göra sin femte LP.

Peps Persson producerar och i början av nästa år släpps den av skivbolaget Amalthea i både svensk och engelsk version. Arbetsnamnet är Diafragma, den medicinska termen för mellangärdet.
— Det är där det sitter och trycker, det som vill ut, konstaterar Ronny Carlsson för SHOWTIME som hängde honom i hälarna både i studion och vid hemmets härd under delar av inspelningstiden.
Det är fyra år sedan Ronny Carlsson skivdebuterade med bandet Rockamöllan och plattan Var Ska Du Ta Vägen? Sedan dess har han hållit en jämn produktionstakt med ungefär en LP om året och under tiden har hans röst och han själv sakta men säkert utkristalliserats ur de kollektiv han tidigare arbetat i. Efter Rockamöllan följde Alló med Onna Taas Band, men sedan blev det enbart Ronny Carlsson på Gryningsljus och Reserverat.
— Det är svårt att hålla ihop ett enhetligt band med många människor och oregelbundna speltillfällen. Nu skulle banden lika gärna kunna heta Ronny Carlsson och vänner. Musikerna skiftar men det är lika viktigt som tidigare att det finns känsla och gemenskap i musiken.
De fyra plattorna hittills har getts ut på fyra olika skivbolag, men nu är det Amalthea i Malmö som fått grepp om Ronny Carlsson och satsar på en andra inspelning. Och den här gången gör man två versioner av samma platta, en på svenska och en på engelska.
— För mig är det naturligt att sjunga rock på engelska, menar Ronny Carlsson som låtit engelskan bryta av mot den breda skånskan på några spår på de tidigare albumen.
— Jag har ofta först gjort engelska texter, satt musik till och sedan översatt till svenska. Det har ju funnits ett motstånd mot att svenska artister sjunger på engelska, men jag tror det börjar bli mer accepterat nu. Förutom att det ligger i tiden kan det också bero på att skivmarknaden hårdnat och att det nu gäller att nå en så stor publik som möjligt. Om man då tror sig kunna nå lyssnare även utanför Sveriges gränser, så varför inte?
För trots kritikerrosor för sina plattor har Ronny Carlsson inte haft några stora säljframgångar. Inte heller lyhörda producenter på radio och TV har lyckats bidra till det, fastän han fått visst utrymme inom monopolets ramar.
Under sina tre senaste skivinspelningar har Ronny Carlsson varit Lunda Tons studio trogen. Så också nu i höst då han och Peps Persson setts ilande genom Lunds gator mellan järnvägsstationen och studion för att passa inspelnings- och pendeltågtider. Carlsson bor i Eslöv och Persson utanför Hässleholm.
Det var Peps som producerade debut-LP:n med Rockamöllan och nu har samarbetet alltså tagits upp igen.
— Peps vet ungefär vad jag är ute efter med min musik, förklarar Ronny Carlsson. Jag ville ha en producent till inspelningen, frågade Peps och han sa ja.
— Jag drar mig inte för några utmaningar, ler Peps som också lirar gitarr och munspel på plattan.
I studion framstår Peps som den musikaliska auktoriteten och teknikern Ronny Sjöstrand skjuter lydigt spakarna i det läge producenten vill ha dem. Stämningen är koncentrerad, men mjuk och vänskaplig. För Ronny Carlsson är det viktigt att den rätta stämningen och atmosfären råder i studion.
Musikerna på den kommande plattan är Håkan Nyberg. trummor. Ronny Lindskog, bas, Jan Permerup, Leon Ekström och Peps Persson, gitarr. Pär Malmenborg, klaviatur och Meta Alm, violin.

De låtar som SHOWTIME hörde under inspelningen hör otvivelaktigt till kategorin rockmusik med klara inslag av country-, reggae- och bluesinspiration.
— Men genomgående finns det en bluesfeeling, och det är den som är viktigast, försäkrar Ronny Carlsson.
Skåningen Ronny Carlsson har turnerat sparsamt norr om Sveriges djupa söder. Han har heller inte några planer på att flytta på sig till någon större metropol där arbetsmöjligheterna kanske är gynnsammare i musikbranschen. Liksom Peps tycker han det är viktigare att trivas på platsen man bor.
Så det blir i ett rum nånstans på stan i Eslöv som Ronny Carlsson tar emot för ett hemma-hos-besök. I en spartanskt inredd lägenhet i en av stans äldre kåkar. Dörren är öppen för alla och under den eftermiddag som SHOWTIME gästade kom och gick människor i en jämn ström.
— Det är svårt att kombinera rock n’ roll med ett “normalt” leverne. Men så är ju hela rockkulturen en revolution mot etablissemanget. Det jag hittills fått ihop på min musik inbjuder inte precis till några villaägardrömmer. Jag är ganska nöjd om jag får ihop så jag kan överleva och göra min musik och mina texter.
Så sammanfattar Ronny Carlsson läget hemma i soffan, där han sitter i sliten jeansjacka, halvlångt blont hår och ständig skäggstubb, läppjande på favoritvinet som inte tillhör systemets mer exklusiva sortiment.

En del tycker att mina texter är mörka och dystra, men jag kan bara förklara dem som lägesrapporter över hur det är…

Ronny Carlsson är rotad i den typiska småstaden Eslöv där han föddes för 32 år sedan och där han vuxit upp. Det var här han kom i kontakt med musiken som arrangör för konserter i Medborgarhuset i början av 70-talet, blev, som han själv uttrycker det, halvvägs mikromanager för bluesbandet Anderssons Frukt och till slut också själv började göra musik.
— Jag skrev poesi redan på den tiden och en polare skulle göra musik till några av mina texter. Men han fick aldrig tummarna loss och till slut tänkte jag att då får jag väl klara av det själv.
Det fungerade och på så sätt fick han kontakt med andra som sysslade med musik i källarband och liknande.
— Men någon egentlig musiker är jag inte. Jag håller mig gärna till treackordspelet som andra sedan kan utveckla vidare.
Ronny Carlsson spelar inte något instrument på scen eller på platta. Det är sången och texterna som är hans instrument.
— Orden är viktiga för mig. Det gäller när jag skriver både på svenska och engelska. För mig är det lättare att skriva på engelska, men det är en större utmaning att skriva på svenska och det kommer jag aldrig att sluta med.
— En del tycker att mina texter är mörka och dystra, men jag kan bara förklara dem som lägesrapporter över hur det är. Inom folkmusiken, speciellt i bluesen, har det alltid funnits en klagan och ett hopp om en förbättring.

Allt Ronny Carlsson skriver blir inte låtar. Under alla år har han skrivit poesi och på ett tidigt stadium försökte han få sina dikter förlagda.
— Jag skriver ner funderingar och tankar i diktform. Jag tror mitt skrivande mognat under åren och jag har nya planer på att försöka få kontakt med någon förläggare.
— Sättet jag jobbar på, både när det gäller musik och poesi, kan jämföras med en graviditet, ett psykiskt havandeskap där fostret utvecklas och gror under lång tid. Förlossningen kan komma plötsligt och det händer att jag kan skriva färdigt en låt på en natt. Det kan vara en melodi som jag funderat ut en text till, eller tvärtom.
Några direkta förebilder har inte Ronny Carlsson i sitt arbete.
— Det skulle väl vara jag själv då, skrattar han. Jag lyssnar faktiskt inte så mycket på skivor, och när jag gör det så blir det nästan bara blues.
Ronny Carlssons rockcirkus fortsätter att snurra på. Riksradion gör ett reportage kring skivinspelningen i lundastudion, för TV spelar Guldslipsen in ett framträdande med två låtar och Onna Taas-LP:n Alló kommer att ges ut på nytt på Amalthea, eftersom den inte längre finns att köpa i handeln.
Och i februari nästa år släpps resultatet av senaste skivinspelningen och Ronny Carlssons nerviga röst låter åter höra sig, på både skånska och engelska.